Swedish Contemporary Bible

Psalms 74

Psalm 74

Klagan över landets och templets förstörelse

1Maskil. Av Asaf.[a]

Gud, varför har du förkastat oss för evigt?

Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?

2Kom ihåg din församling

som du en gång vann åt dig,

ditt folk som du friköpte till din egendom,

Sions berg, din boning.

3Styr dina steg mot de eviga ruinerna.

Fienden har ödelagt allting i helgedomen.

4Dina fiender har skränat i ditt hus

och ställt upp sina egna tecken där.

5Det var som när man slår med yxor

i en tät skog.

6De slog sönder alla snidade paneler

med yxor och bräckjärn.

7De satte eld på din helgedom,

så att den brann ner till grunden.

De vanhelgade ditt namns boning.

8De sa för sig själva:

”Vi ska krossa dem helt.”

De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.

9Vi ser inte våra tecken.

Profeterna är borta.

Ingen av oss vet hur länge detta varar.

10Gud, hur länge ska fienden få håna?

Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?

11Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?

Dra fram den ur din mantel och förgör dem!

12Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.

Du kommer med räddning till jorden.

13Med din styrka besegrade du Havet.

Du klöv havsodjurens huvuden,

14du krossade Leviatans huvuden

och gav honom till mat åt öknens varelser.[b]

15Du öppnade källor och strömmar,

du lät starka strömmar torka ut.

16Både dag och natt är din egendom,

och du satte dit både ljuset och solen.

17Du har satt jordens gränser,

och du skapade sommaren och vintern.

18Men Herre, tänk på hur fienden hånar

och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.

19Utlämna inte din turturduva[c] åt dessa rovdjur,

glöm inte dina hjälplösa för alltid.

20Kom ihåg ditt förbund!

Landets mörka hörn är våldets boningar.

21Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,

låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.

22Res dig, Gud, och försvara din sak!

Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.

23Ha inte överseende med dina motståndares skrik

och fienders larm som ständigt hörs.

Notas al pie

  1. 74:1 Psalmen kan vara skriven efter templets förstörelse 587 f.Kr.
  2. 74:14 Verser 13-15 syftar antingen på skapelsen eller på uttåget ur Egypten.
  3. 74:19 Enligt bl.a. Septuaginta den som prisar dig.

New International Reader's Version

Psalm 74

Psalm 74

A maskil of Asaph.

God, why have you turned your back on us for so long?
    Why are you so angry with us? We are your very own sheep.
Remember the nation that you chose as your own so long ago.
    Remember that you set us free from slavery to be your very own people.
    Remember Mount Zion, where you lived.
Walk through this place that has been torn down beyond repair.
    See how completely your enemies have destroyed the temple!

In the place where you used to meet with us,
    your enemies have shouted, “We’ve won the battle!”
    They have set up their flags to show they have beaten us.
They acted like people cutting down a forest with axes.
    They smashed all the beautiful wooden walls
    with their axes and hatchets.
They burned your temple to the ground.
    They polluted the place where your Name is.
They had said in their hearts, “We will crush them completely!”
    They burned every place where you were worshiped in the land.
We don’t get signs from God anymore.
    There aren’t any prophets left.
    None of us knows how long that will last.

10 God, how long will your enemies make fun of you?
    Will they attack you with their words forever?
11 Why don’t you help us? Why do you hold back your power?
    Use your strong power to destroy your enemies!

12 God, you have been my king for a long time.
    You are the only God who can save anyone on earth.
13 You parted the waters of the Red Sea by your power.
    You broke the heads of that sea monster in Egypt.
14 You crushed the heads of the sea monster Leviathan.
    You fed it to the creatures of the desert.
15 You opened up streams and springs.
    You dried up rivers that flow all year long.
16 You rule over the day and the night.
    You created the sun and the moon.
17 You decided where the borders of the earth would be.
    You made both summer and winter.

18 Lord, remember how your enemies have made fun of you.
    Remember how foolish people have attacked you with their words.
19 Don’t hand over Israel, your dove, to those wild animals.
    Don’t forget your suffering people forever.
20 Honor the covenant you made with us.
    Horrible things are happening in every dark corner of the land.
21 Don’t let your suffering people be put to shame.
    May those who are poor and needy praise you.

22 God, rise up. Stand up for your cause.
    Remember how foolish people make fun of you all day long.
23 Pay close attention to the shouts of your enemies.
    The trouble they cause never stops.