Swedish Contemporary Bible

Psalms 74

Psalm 74

Klagan över landets och templets förstörelse

1Maskil. Av Asaf.[a]

Gud, varför har du förkastat oss för evigt?

Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?

2Kom ihåg din församling

som du en gång vann åt dig,

ditt folk som du friköpte till din egendom,

Sions berg, din boning.

3Styr dina steg mot de eviga ruinerna.

Fienden har ödelagt allting i helgedomen.

4Dina fiender har skränat i ditt hus

och ställt upp sina egna tecken där.

5Det var som när man slår med yxor

i en tät skog.

6De slog sönder alla snidade paneler

med yxor och bräckjärn.

7De satte eld på din helgedom,

så att den brann ner till grunden.

De vanhelgade ditt namns boning.

8De sa för sig själva:

”Vi ska krossa dem helt.”

De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.

9Vi ser inte våra tecken.

Profeterna är borta.

Ingen av oss vet hur länge detta varar.

10Gud, hur länge ska fienden få håna?

Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?

11Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?

Dra fram den ur din mantel och förgör dem!

12Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.

Du kommer med räddning till jorden.

13Med din styrka besegrade du Havet.

Du klöv havsodjurens huvuden,

14du krossade Leviatans huvuden

och gav honom till mat åt öknens varelser.[b]

15Du öppnade källor och strömmar,

du lät starka strömmar torka ut.

16Både dag och natt är din egendom,

och du satte dit både ljuset och solen.

17Du har satt jordens gränser,

och du skapade sommaren och vintern.

18Men Herre, tänk på hur fienden hånar

och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.

19Utlämna inte din turturduva[c] åt dessa rovdjur,

glöm inte dina hjälplösa för alltid.

20Kom ihåg ditt förbund!

Landets mörka hörn är våldets boningar.

21Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,

låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.

22Res dig, Gud, och försvara din sak!

Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.

23Ha inte överseende med dina motståndares skrik

och fienders larm som ständigt hörs.

Notas al pie

  1. 74:1 Psalmen kan vara skriven efter templets förstörelse 587 f.Kr.
  2. 74:14 Verser 13-15 syftar antingen på skapelsen eller på uttåget ur Egypten.
  3. 74:19 Enligt bl.a. Septuaginta den som prisar dig.

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmos 74

Masquilde Asaf.

1¿Por qué, oh Dios,
    nos has rechazado para siempre?
¿Por qué se ha encendido tu ira
    contra las ovejas de tu prado?
Acuérdate del pueblo que adquiriste
    desde tiempos antiguos,
de la tribu que redimiste
    para que fuera tu posesión.
Acuérdate de este monte Sión,
    que es donde tú habitas.
Dirige tus pasos hacia estas ruinas eternas;
    ¡todo en el santuario lo ha destruido el enemigo!
Tus adversarios rugen en el lugar de tus asambleas
    y plantan sus banderas en señal de victoria.
Parecen leñadores en el bosque,
    talando árboles con sus hachas.
Con sus hachas y martillos
    destrozaron todos los adornos de madera.
Prendieron fuego a tu santuario;
    profanaron el lugar donde habitas.
En su corazón dijeron: «¡Los haremos polvo!»,
    y quemaron en el país todos tus santuarios.
Ya no vemos ondear nuestras banderas;
    ya no hay ningún profeta,
y ni siquiera sabemos
    hasta cuándo durará todo esto.

10 ¿Hasta cuándo, oh Dios, se burlará el adversario?
    ¿Para siempre insultará tu nombre el enemigo?
11 ¿Por qué retraes tu mano, tu mano derecha?
    ¿Por qué te quedas cruzado de brazos?

12 Tú, oh Dios, eres mi rey desde tiempos antiguos;
    tú traes salvación sobre la tierra.
13 Tú dividiste el mar con tu poder;
    les rompiste la cabeza a los monstruos marinos.
14 Tú aplastaste las cabezas de Leviatán
    y lo diste por comida a las jaurías del desierto.
15 Tú hiciste que brotaran fuentes y arroyos;
    secaste ríos de inagotables corrientes.
16 Tuyo es el día, tuya también la noche;
    tú estableciste la luna y el sol;
17 trazaste los límites de la tierra,
    y creaste el verano y el invierno.

18 Recuerda, Señor, que tu enemigo se burla,
    y que un pueblo insensato ofende tu nombre.
19 No entregues a las fieras
    la vida de tu tórtola;
no te olvides, ni ahora ni nunca,
    de la vida de tus pobres.
20 Ten en cuenta tu pacto,
    pues en todos los rincones del país
    abunda la violencia.
21 Que no vuelva humillado el oprimido;
    que alaben tu nombre el pobre y el necesitado.

22 Levántate, oh Dios, y defiende tu causa;
    recuerda que a todas horas te ofenden los necios.
23 No pases por alto el griterío de tus adversarios,
    el creciente tumulto de tus enemigos.