Swedish Contemporary Bible

Psalms 39

Psalm 39

En vädjan om Guds nåd – livet är så kort

1För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.

2Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt

och hålla min tunga från synd,

sätta ett lås för min mun,

så länge de gudlösa finns i min närhet.”

3Men när jag blev tyst och stum

och inte ens kunde säga det som var gott,[b]

ökade ångesten bara inom mig.

4Mitt hjärta brände inom mig,

och ju mer jag grubblade,

desto mer brände elden.

Jag måste tala:

5Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut

och hur få mina dagar är,

låt mig förstå min egen förgänglighet.

6Du har gett mig en handfull dagar,

hela min livstid är ingenting för dig.

En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

7Som en skugga går människan omkring,

hastar hit och dit för ingenting,

samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

8Herre, vad har jag då att hoppas på?

Mitt hopp står till dig.

9Befria mig från alla mina synder,

låt mig inte bli hånad av dårar![c]

10Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,

för det är du som gjort detta.

11Ta bort din plåga från mig,

för jag går under av slagen från din hand.

12När du tuktar en människa för hennes synd,

gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.

Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

13Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!

Var inte döv för min gråt.

Jag är en gäst hos dig

och en främling, som mina förfäder.

14Vänd bort din blick från mig,

så att jag får glädjas innan jag går bort

och inte längre finns till.”

Notas al pie

  1. 39:1 Jedutun var en av Davids musiker, se 1 Krön 16:41.
  2. 39:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 39:9 Eller: …låt mig inte bli hånad som en dåre.

Het Boek

Psalmen 39

1Een psalm van David voor de koordirigent. Voor Jeduthun.

Ik was van plan zorgvuldig te leven
en ook in mijn spreken niet te zondigen.
Ik wilde mijzelf in bedwang houden,
zolang ongelovigen op mij letten.
Ik zweeg en sprak geen woord,
ik hield mijn mond en zei zelfs geen goede dingen.
Mijn zorgen en problemen werden alleen maar groter.
Het verteerde mij van binnen.
Als ik zuchtte, laaide alles weer op.
Toen sprak ik wel.
Here, laat mij toch zien hoe het met mij afloopt,
hoelang ik nog te leven heb.
Toon mij maar dat ik eigenlijk niets voorstel.
Want voor U is mijn leven niet langer dan enkele decimeters.
Mijn leven stelt in uw ogen niets voor.
Ieder mens is maar een ademtocht.
Een mens gaat voorbij als een schaduw,
als een zuchtje wind vliegt zijn leven weg.
Mensen verzamelen van alles,
maar beseffen niet dat anderen het na hun dood zullen nemen.
Maar wat heb ik te verwachten, Here?
Ik vertrouw geheel op U.
Vergeef mij al mijn zonden,
laten de dwazen niet over mij spotten.
10 Ik kan niet spreken, ik zeg niets.
Want U hebt alles voor mij gedaan.
11 Neem al dit lijden van mij af,
ik zal sterven als U Zich tegen mij verzet.
12 Als U iemand straft voor zijn zonden,
vergaat alles wat hem tot aanzien bracht,
net zoals een mot een kledingstuk vernielt.
Een mens is immers niets meer dan een ademtocht.
13 Here, luister toch naar mijn bidden
en hoor mijn smeken om hulp.
Blijf niet zwijgen als ik moet huilen,
want dan voel ik mij een vreemde bij U.
Ver van U zoals mijn voorouders.
14 Neem uw straf van mij af,
zodat ik weer blij door het leven kan gaan,
voor ik sterf en niet meer zal bestaan.