Swedish Contemporary Bible

Psalms 35

Psalm 35

En bön om räddning

1Av David.

Herre, bekämpa dem som bekämpar mig!

Strid mot dem som strider mot mig!

2Ta rustningen och skölden,

res dig och kom till min hjälp!

3Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare!

Säg till mig: ”Jag är din räddning!”

4Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära!

Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam!

5Låt dem blåsa bort som agnar för vinden,

när Herrens ängel jagar bort dem.

6Gör deras väg mörk och hal,

när Herrens ängel förföljer dem!

7Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig

och grävt en fallgrop åt mig.

8Låt dem drabbas av undergång

utan att de vet om det,

fastna i sina egna nät som de lagt ut,

falla i sin egen grop, till sin undergång.

9Men jag ska jubla i Herren

och glädja mig över hans räddning.

10Med hela min kropp ropar jag:

Herre, vem är som du?

Du räddar den svage från den starke

och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.”

11Falska vittnen kommer emot mig.

De frågar mig om sådant som jag inte vet något om.

12De lönar mig med ont för gott,

jag är övergiven.

13När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg,

jag ödmjukade mig själv med fasta,

men min bön återvände bara till mig.[a]

14Som om det varit min vän eller bror

eller som i sorg efter en mor

gick jag sorgklädd och nerböjd.

15Men nu när jag själv snubblade,

samlades de i skadeglädje.

De samlades mot mig för anfall

utan att jag visste något.

De hånar mig utan hejd.

16De mobbar mig hånfullt,

liksom de gudlösa,

och gnisslar tänder mot mig.[b]

17Herre, hur länge ska du se på?

Rädda mig från deras illgärningar,

mitt dyrbara liv från dessa lejon!

18Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen,

prisa dig inför folkhopen.

19Låt inte dem glädjas

som utan orsak är mina fiender,

låt inte dem blinka med ögonen

som utan anledning har hatat mig.

20Det de säger leder inte till fred,

och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet.

21De gapar mot mig och säger:

”Haha, det var väl vad vi skulle se!”

22Herre, du har sett detta.

Tig inte! Var inte långt borta från mig!

23Vakna, stå upp till mitt försvar,

min Gud och Herre, skaffa mig rätt!

24Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, Herre, min Gud,

låt dem inte få glädjas över mig.

25Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!”

Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.”

26Låt dem skämmas och förödmjukas

som gläder sig över min olycka,

låt dem klä sig i skam och förödmjukelse

som förhäver sig över mig!

27Men låt alla dem få jubla av glädje

som gläder sig över min rätt,

låt dem ständigt säga:

”Stor är Herren, som vill sin tjänares välgång!”

28Då ska jag vittna om din rättfärdighet,

lovprisa dig dagen lång.

Notas al pie

  1. 35:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant: min bön återvände till mitt bröst. Tanken kan vara att psalmisten inte blev bönhörd, eller möjligen bad med nedsänkt huvud, som också är en vanlig tolkning (i så fall en parallellism till ”jag ödmjukade mig själv”).
  2. 35:16 Grundtextens innebörd är osäker.

Nueva Versión Internacional

Salmos 35

Salmo de David.

1Defiéndeme, Señor, de los que me atacan;
    combate a los que me combaten.
Toma tu adarga, tu escudo,
    y acude en mi ayuda.
Empuña la lanza y el hacha,
    y haz frente a[a] los que me persiguen.
Quiero oírte decir:
    «Yo soy tu salvación».

Queden confundidos y avergonzados
    los que procuran matarme;
retrocedan humillados
    los que traman mi ruina.
Sean como la paja en el viento,
    acosados por el ángel del Señor;
sea su senda oscura y resbalosa,
    perseguidos por el ángel del Señor.
Ya que sin motivo me tendieron una trampa,
    y sin motivo cavaron una fosa para mí,
que la ruina los tome por sorpresa;
    que caigan en su propia trampa,
    en la fosa que ellos mismos cavaron.

Así mi alma se alegrará en el Señor
    y se deleitará en su salvación;
10 así todo mi ser exclamará:
    «¿Quién como tú, Señor?
Tú libras de los poderosos a los pobres;
    a los pobres y necesitados libras
    de aquellos que los explotan».

11 Se presentan testigos despiadados
    y me preguntan cosas que yo ignoro.
12 Me devuelven mal por bien,
    y eso me hiere en el alma;
13 pues cuando ellos enfermaban
    yo me vestía de luto,
    me afligía y ayunaba.

¡Ay, si pudiera retractarme de mis oraciones!

14 Me vestía yo de luto,
    como por un amigo o un hermano.
Afligido, inclinaba la cabeza,
    como si llorara por mi madre.
15 Pero yo tropecé, y ellos se alegraron,
    y a una se juntaron contra mí.
Gente extraña,[b] que yo no conocía,
    me calumniaba sin cesar.
16 Me atormentaban, se burlaban de mí,[c]
    y contra mí rechinaban los dientes.

17 ¿Hasta cuándo, Señor, vas a tolerar esto?
Libra mi vida, mi única vida,
    de los ataques de esos leones.
18 Yo te daré gracias en la gran asamblea;
    ante una multitud te alabaré.

19 No dejes que de mí se burlen
    mis enemigos traicioneros;
no dejes que se guiñen el ojo
    los que me odian sin motivo.
20 Porque no vienen en son de paz,
    sino que urden mentiras
    contra la gente apacible del país.
21 De mí se ríen a carcajadas, y exclaman:
    «¡Miren en lo que vino a parar!»

22 Señor, tú has visto todo esto;
    no te quedes callado.
    ¡Señor, no te alejes de mí!
23 ¡Despierta, Dios mío, levántate!
    ¡Hazme justicia, Señor, defiéndeme!
24 Júzgame según tu justicia, Señor mi Dios;
    no dejes que se burlen de mí.
25 No permitas que piensen:
    «¡Así queríamos verlo!»
No permitas que digan:
    «Nos lo hemos tragado vivo».

26 Queden avergonzados y confundidos
    todos los que se alegran de mi desgracia;
sean cubiertos de oprobio y vergüenza
    todos los que se creen más que yo.
27 Pero lancen voces de alegría y regocijo
    los que apoyan mi causa,
y digan siempre: «Exaltado sea el Señor,
    quien se deleita en el bienestar de su siervo».

28 Con mi lengua proclamaré tu justicia,
    y todo el día te alabaré.

Notas al pie

  1. 35:3 el hacha, y haz frente a (lectura probable); cierra contra (TM).
  2. 35:15 Gente extraña (lectura probable); Gente golpeada (TM).
  3. 35:16 Me atormentaban, se burlaban de mí (LXX); Con inicuos burlones de una torta (TM).