Swedish Contemporary Bible

Psalms 139

Psalm 139

Guds allvetande och allestädes närvaro

1För körledaren. En psalm av David.

Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.

2Du vet om jag sitter eller står.

Även om du är långt borta från mig

vet du vad jag tänker.

3Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.

Du vet om allt som jag företar mig.

4Redan innan jag har ett ord på min tunga

vet du, Herre, vad jag tänker säga.

5Du omsluter mig på alla sidor,

och du håller din hand över mig.

6Att veta detta är förunderligt för mig,

mycket större än vad jag någonsin kan förstå.

7Vart skulle jag kunna gå för din Ande?

Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?

8Om jag far upp till himlen är du där,

och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.

9Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,

eller gömma mig vid havets yttersta gräns,

10kommer din hand att leda mig,

din starka hand att gripa mig.

11Om jag bad mörkret att gömma mig

och ljuset omkring mig att bli natt,

12så är inte mörkret mörkt för dig,

utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

13Du skapade organen inne i min kropp,

du vävde samman mig i min mors livmoder.

14Jag prisar dig för det förunderliga,

att jag är så underbart skapad!

Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.

15Mitt skelett var inte dolt för dig

när jag formades i det tysta,

när jag vävdes samman i jordens djup.

16Du såg mig innan jag föddes.

I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven

innan någon av dem började.[a]

17Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!

Hur enormt är inte deras antal!

18Om jag försökte räkna dem

skulle de vara fler än sandkornen.

När jag vaknar,

är jag fortfarande hos dig.

19Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,

avlägsna de blodtörstiga från mig!

20De som talar svekfullt om dig,

de som har missbrukat dina städer.[b]

21Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,

avsky dem som reser sig mot dig?

22Jag hatar dem starkt,

de är mina fiender.

23Granska mig, Gud!

Känn mitt innersta och pröva mig,

känn mina oroliga tankar!

24Se om min väg leder bort från dig,

och led mig på den eviga vägen.

Notas al pie

  1. 139:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 139:20 Eller: de som fåfängt höjer sin röst mot dig. Eller: de som svärjer falskt, dina fiender. Grundtextens innebörd är osäker.

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmos 139

Al director musical. Salmo de David.

1Señor, tú me examinas,
    tú me conoces.
Sabes cuándo me siento y cuándo me levanto;
    aun en la distancia me lees el pensamiento.
Mis trajines y descansos los conoces;
    todos mis caminos te son familiares.
No me llega aún la palabra a la lengua
    cuando tú, Señor, ya la conoces.
Tu protección me envuelve por completo;
    me cubres con la palma de tu mano.
Conocimiento tan maravilloso rebasa mi comprensión;
    tan sublime es que no puedo entenderlo.

¿A dónde podría alejarme de tu Espíritu?
    ¿A dónde podría huir de tu presencia?
Si subiera al cielo,
    allí estás tú;
si tendiera mi lecho en el fondo del abismo,
    también estás allí.
Si me elevara sobre las alas del alba,
    o me estableciera en los extremos del mar,
10 aun allí tu mano me guiaría,
    ¡me sostendría tu mano derecha!

11 Y, si dijera: «Que me oculten las tinieblas;
    que la luz se haga noche en torno a mí»,
12 ni las tinieblas serían oscuras para ti,
    y aun la noche sería clara como el día.
    ¡Lo mismo son para ti las tinieblas que la luz!

13 Tú creaste mis entrañas;
    me formaste en el vientre de mi madre.
14 ¡Te alabo porque soy una creación admirable!
    ¡Tus obras son maravillosas,
    y esto lo sé muy bien!
15 Mis huesos no te fueron desconocidos
    cuando en lo más recóndito era yo formado,
cuando en lo más profundo de la tierra
    era yo entretejido.
16 Tus ojos vieron mi cuerpo en gestación:
    todo estaba ya escrito en tu libro;
todos mis días se estaban diseñando,
    aunque no existía uno solo de ellos.

17 ¡Cuán preciosos, oh Dios, me son tus pensamientos!
    ¡Cuán inmensa es la suma de ellos!
18 Si me propusiera contarlos,
    sumarían más que los granos de arena.
Y, si terminara de hacerlo,[a]
    aún estaría a tu lado.

19 Oh Dios, ¡si les quitaras la vida a los impíos!
    ¡Si de mí se apartara la gente sanguinaria,
20 esos que con malicia te difaman
    y que en vano se rebelan contra ti![b]
21 ¿Acaso no aborrezco, Señor, a los que te odian,
    y abomino a los que te rechazan?
22 El odio que les tengo es un odio implacable;
    ¡los cuento entre mis enemigos!

23 Examíname, oh Dios, y sondea mi corazón;
    ponme a prueba y sondea mis pensamientos.
24 Fíjate en si voy por mal camino,
    y guíame por el camino eterno.

Notas al pie

  1. 139:18 Y, si terminara de hacerlo (algunos mss. hebreos); Despierto y (TM).
  2. 139:20 y que en vano … contra ti (tres versiones griegas y algunos mss. hebreos); levantan en vano tus ciudades (TM).