Swedish Contemporary Bible

Psalms 129

Psalm 129

Förtröstan trots förföljelse

1En vallfartssång.

”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”

ska Israel säga,

2”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.

Men de har inte besegrat mig.

3Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,

de har dragit långa fåror.

4Men Herren är rättfärdig.

Han har skurit av de gudlösas band.”

5Alla som hatar Sion

ska vända tillbaka i skam.

6De blir som gräs på taket,

som vissnar innan det börjar växa.

7Den som skördar får inte en handfull av det,

och ingen binder samman en kärve av det.

8Och ingen som går förbi dem ropar:

Herrens välsignelse är över er!

Vi välsignar er i Herrens namn.”

New Living Translation

Psalm 129

Psalm 129

A song for pilgrims ascending to Jerusalem.

From my earliest youth my enemies have persecuted me.
    Let all Israel repeat this:
From my earliest youth my enemies have persecuted me,
    but they have never defeated me.
My back is covered with cuts,
    as if a farmer had plowed long furrows.
But the Lord is good;
    he has cut me free from the ropes of the ungodly.

May all who hate Jerusalem[a]
    be turned back in shameful defeat.
May they be as useless as grass on a rooftop,
    turning yellow when only half grown,
ignored by the harvester,
    despised by the binder.
And may those who pass by
    refuse to give them this blessing:
“The Lord bless you;
    we bless you in the Lord’s name.”

Notas al pie

  1. 129:5 Hebrew Zion.