Swedish Contemporary Bible

Psalms 107

Femte boken

(107—150)

Psalm 107

Tacksamhet och lovprisning till Herren

1Prisa Herren, för han är god,

hans nåd består för evigt.

2Så ska de säga som Herren har friköpt,

de som han har befriat ur fiendens våld,

3samlat från länderna,

från öster och väster, från norr och söder.

4De irrade omkring i öknen, i ödemarken,

utan att finna någon boplats.

5De var hungriga, törstiga,

och deras liv tynade bort.

6De ropade till Herren i sin nöd,

och han befriade dem ur deras trångmål.

7Han förde dem till den rätta vägen,

till en plats där de kunde bo.

8De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

9Han gav vatten till den törstige

och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

10Där fanns de som satt i djupaste mörker,

fångna i lidandets järnbojor,

11för de hade gjort uppror mot Guds ord

och föraktat den Högstes råd.

12Därför lät han dem slita ont.

De föll, och ingen kunde hjälpa dem.

13De ropade till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

14Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret

och bröt sönder deras bojor.

15De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

16Han krossar portarna av koppar

och bryter sönder järnbommarna.

17Andra var dåraktiga

och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.

18De avskydde all mat

och närmade sig dödens portar.

19De ropade till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

20Han sa bara ett ord och de blev botade,

han räddade dem från graven.

21De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

22De ska frambära tack som offer,

sjunga om allt han gjort.

23Andra seglade på haven med skepp

och drev handel på de stora vattnen.

24De såg Herrens gärningar

och hans under i djupen.

25Han talade, och en stormvind blåste upp,

så att vågorna gick höga.

26De reste sig mot himlen

och störtade sedan mot djupen.

Modet svek dem i olyckan,

27och de raglade och stapplade som berusade,

och all deras vishet var borta.

28De ropade till Herren i sin nöd,

och han befriade dem ur deras trångmål.

29Han lugnade stormen

och vågorna tystnade.

30De gladde sig över att det hade blivit lugnt,

och han förde dem till den hamn dit de ville.

31De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

32De ska prisa honom när folket samlas

och lova honom i de äldstes krets.

33Han förvandlar floder till öken,

vattenkällor till torr mark

34och det bördiga landet till saltöken,

för dess invånares ondska.

35Han gör ökenlandet till sjöar

och det uttorkade landet till vattenkällor.

36Han låter de hungriga bosätta sig där

och bygga en stad att bo i.

37De sår sina åkrar,

planterar sina vingårdar

och får sedan rika skördar.

38Han välsignar dem, och de får många barn.

Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.

39Om de blir färre, blir förödmjukade[a]

och nedtryckta av bekymmer och sorg,

40öser han olycka över härskarna

och låter dem irra omkring i en väglös öken.

41Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck

och låter deras familjer föröka sig som hjordar.

42De rättsinniga ser det och gläder sig,

medan all ondska måste tiga.

43Den som är vis bör lägga detta på minnet

och tänka på Herrens nådegärningar.

Notas al pie

  1. 107:39 Hebreiskans tempusform här och t.o.m. vers 42 kan betyda både något som redan hänt eller något som pågår nu.

New Serbian Translation

Псалми 107

Књига Пета

Псалми 107–150

1Хвалите Господа јер је добар,
    јер је милост његова довека!

Нек говоре тако они што их је Господ откупио,
    они откупљени из руке душмана;
које је окупио из земаља истока и запада,
    са севера и с мора.

Тек, тумарали су по пустињи,
    по беспућу и нису нашли место да се скрасе.
А били су и гладни и жедни,
    душу своју да испусте.
Господу су завапили у чемеру своме
    и он их је избавио од њихових мука!
Равним путем их је повео
    да се скрасе, да се скуће.
Нек Господа они хвале за његову милост,
    за чудеса над потомцима људи!
Јер он поји грло жедном,
    добрим сити душу гладном.

10 Чаме у мраку, у тами;
    оковани и бедом и гвожђем;
11 јер Божијим речима пркосе,
    презрели су савет Свевишњега.
12 А он им је патњом срца понизио;
    срљали су, а помоћи ниоткуда.
13 Господу су завапили у чемеру своме
    и он их је спасао од њихових мука!
14 Извео их је из мрака, из таме,
    окове им поломио.
15 Нек Господа они хвале за његову милост,
    за чудеса над потомцима људи!
16 Јер је он разбио бронзана врата,
    изломио гвоздене вратнице.

17 Побудалише због својих преступничких путева,
    мучише се због својих кривица.
18 Души им се сва храна згадила
    и до самих врата смрти су пристигли.
19 Господу су завапили у чемеру своме
    и он их је спасао од њихових мука!
20 Реч своју им је послао, па су оздравили;
    из рака њихових их је извукао.
21 Нек Господа они хвале за његову милост,
    за чудеса над потомцима људи!
22 Нек жртвују жртве захвалнице;
    нек му дела објављују, нека кличу!

23 Они што су морем бродовима пловили,
    што су трговали на великим водама;
24 они су видели дела Господња,
    његова чудеса у дубини;
25 када је заповедио, ветру наредио
    да таласе мора олуја подигне.
26 И они се дижу до небеса,
    ломе се до дубина,
    па им се душа топи од зебње.
27 Љуљају се, тетурају ко пијани,
    нестаје им сва вештина.
28 Господу су завапили у чемеру своме
    и он их је извео из њихових мука!
29 Олују је умирио
    и таласи мора утихнуше.
30 А када се стишају, поморци се радују;
    он их води до жељене луке.
31 Нек Господа они хвале за његову милост,
    за чудеса над потомцима људи!
32 Нека га уздижу на народном сабору
    и нека га славе у старешинском збору!

33 Он претвара реке у пустињу,
    врела воде у тло спарушено;
34 плодну земљу у слатину
    због зла оних који на њој живе.
35 Од пустиње он језеро чини,
    од земље пусте водене изворе.
36 Ту је гладне населио
    и они су град подигли;
37 поља су засејали, винограде посадили
    и они обиље плодова рађају.
38 И он их је благословио
    па су се веома умножили;
    ни стока им се проредила није.

39 Али због тлачења, невоље и јада
    они се проредише, погурише.
40 Он излива презир на племиће,
    пушта да тумарају пустаром беспутном;
41 док убогог уздиже, од невоље склања,
    попут стада његов пород множи.
42 Виде то праведни па се радују,
    а сви неправедни затварају своја уста.

43 Ко је мудар? Тај нек ово памти,
    у Господњу милост нек прониче!