Swedish Contemporary Bible

Psalms 104

Psalm 104

Skaparens lov

1Lova Herren, min själ!

Herre, min Gud, du är hög och stor,

du är klädd i majestät och prakt!

2Han sveper sig i ljus som en klädnad,

som en tältduk har han spänt upp himlen.

3Över vattnen har han timrat sina salar.

Molnen är hans vagnar,

och han rider på vindens vingar.

4Han gör vindarna till sina budbärare

och eldslågorna till sina tjänare.

5Han har lagt en fast grund för jorden,

så att den aldrig kan rubbas.

6Du bredde ut djupet som en klädnad över den,

och vattnen stod över bergstopparna.

7De flydde vid din tillrättavisning,

vid ditt dunder tog de till flykten.

8Bergen reste sig,

och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.

9Du satte en gräns för dem,

och de ska aldrig mer översvämma jorden.

10Du lät källor springa fram i dalarna,

och de vällde fram mellan bergen.

11De ger djuren vatten att dricka.

Där släcker vildåsnorna sin törst,

12Vid dem bygger himlens fåglar sina bon

och låter sin sång höras från trädens grenar.

13Du sänder regn från dina salar över bergen,

och jorden mättas med dina goda gåvor.

14Du låter gräset växa upp åt boskapen

och örter åt människan att odla.

Så växer det fram mat ur jorden

15och vin som gör människan glad,

olja som får hennes ansikte att skina

och bröd som ger henne styrka.

16Herrens träd blir väl vattnade,

Libanons cedrar, som han planterade.

17Där bygger fåglarna sina nästen,

och hägern håller till bland cypresserna.

18De höga bergen tillhör stengetterna,

och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

19Månen är gjord för att bestämma tider,

och solen vet när den ska gå ner.

20Du sänder mörkret och natten kommer,

då alla skogens djur myllrar fram.

21Då ryter de unga lejonen efter rov

och begär sin mat av Gud.

22Men när solen går upp

drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.

23Då går människan till sitt arbete,

där hon arbetar tills kvällen kommer.

24Herre, hur många är inte dina verk!

I vishet har du gjort alltsammans,

och jorden är full av dina skapelser.

25Där finns det stora och vida havet,

som myllrar av otaliga livsformer,

av både stora och små djur.

26Där stävar fartygen fram,

och där leker Leviatan,

som du format.

27Alla väntar de på dig,

att du ska ge dem deras föda i rätt tid.

28Du ger dem, och de samlar in.

Du öppnar din hand,

och de äter och blir mätta.

29Men om du vänder dig bort från dem

blir de förskräckta.

När du tar deras livsande ifrån dem

dör de och blir åter jord.

30Du sänder din Ande,

och nytt liv skapas.

Du förnyar jorden.

31Herrens ära bestå i evighet!

Herren glädja sig över sina verk!

32Han ser på jorden, och den bävar,

han rör vid bergen, och de ryker.

33Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.

Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.

34Må mina tankar behaga honom,

jag vill glädjas i Herren.

35Låt syndarna förgås från jorden

och de onda inte längre få finnas till!

Lova Herren, min själ.

Halleluja[a]!

Notas al pie

  1. 104:35 Betyder prisa Herren, med en kortform av gudsnamnet Jahve (Jah).

King James Version

Psalm 104

1Bless the Lord, O my soul. O Lord my God, thou art very great; thou art clothed with honour and majesty.

Who coverest thyself with light as with a garment: who stretchest out the heavens like a curtain:

Who layeth the beams of his chambers in the waters: who maketh the clouds his chariot: who walketh upon the wings of the wind:

Who maketh his angels spirits; his ministers a flaming fire:

Who laid the foundations of the earth, that it should not be removed for ever.

Thou coveredst it with the deep as with a garment: the waters stood above the mountains.

At thy rebuke they fled; at the voice of thy thunder they hasted away.

They go up by the mountains; they go down by the valleys unto the place which thou hast founded for them.

Thou hast set a bound that they may not pass over; that they turn not again to cover the earth.

10 He sendeth the springs into the valleys, which run among the hills.

11 They give drink to every beast of the field: the wild asses quench their thirst.

12 By them shall the fowls of the heaven have their habitation, which sing among the branches.

13 He watereth the hills from his chambers: the earth is satisfied with the fruit of thy works.

14 He causeth the grass to grow for the cattle, and herb for the service of man: that he may bring forth food out of the earth;

15 And wine that maketh glad the heart of man, and oil to make his face to shine, and bread which strengtheneth man's heart.

16 The trees of the Lord are full of sap; the cedars of Lebanon, which he hath planted;

17 Where the birds make their nests: as for the stork, the fir trees are her house.

18 The high hills are a refuge for the wild goats; and the rocks for the conies.

19 He appointed the moon for seasons: the sun knoweth his going down.

20 Thou makest darkness, and it is night: wherein all the beasts of the forest do creep forth.

21 The young lions roar after their prey, and seek their meat from God.

22 The sun ariseth, they gather themselves together, and lay them down in their dens.

23 Man goeth forth unto his work and to his labour until the evening.

24 O Lord, how manifold are thy works! in wisdom hast thou made them all: the earth is full of thy riches.

25 So is this great and wide sea, wherein are things creeping innumerable, both small and great beasts.

26 There go the ships: there is that leviathan, whom thou hast made to play therein.

27 These wait all upon thee; that thou mayest give them their meat in due season.

28 That thou givest them they gather: thou openest thine hand, they are filled with good.

29 Thou hidest thy face, they are troubled: thou takest away their breath, they die, and return to their dust.

30 Thou sendest forth thy spirit, they are created: and thou renewest the face of the earth.

31 The glory of the Lord shall endure for ever: the Lord shall rejoice in his works.

32 He looketh on the earth, and it trembleth: he toucheth the hills, and they smoke.

33 I will sing unto the Lord as long as I live: I will sing praise to my God while I have my being.

34 My meditation of him shall be sweet: I will be glad in the Lord.

35 Let the sinners be consumed out of the earth, and let the wicked be no more. Bless thou the Lord, O my soul. Praise ye the Lord.