Swedish Contemporary Bible

Genesis 8

1Gud tänkte på Noa och alla vilda och tama djur i arken. Han lät en vind blåsa över jorden så att vattnet började sjunka undan. 2Djupets källor och himlens luckor stängdes, och skyfallen avtog. 3Vattnet fortsatte att sjunka undan. Efter 150 dagar minskade vattnet så mycket 4att arken stannade på Araratbergen på sjuttonde dagen i sjunde månaden. 5På första dagen i tionde månaden hade vattnet minskat så mycket att bergstoppar började bli synliga.

6Efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort i arken 7och släppte ut en korp som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr. 8Sedan skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark, 9men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa i arken. Vattnet stod fortfarande för högt på jorden. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i arken igen.

10Sju dagar senare släppte Noa än en gång ut duvan ur arken, 11och nu återvände fågeln mot kvällen med ett friskt olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan. 12En vecka senare släppte han ut duvan igen och den gången kom den inte tillbaka.

13I Noas sexhundraförsta år, på första månadens första dag, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort arkens tak och såg att marken hade torkat upp. 14På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr. 15Då sa Gud till Noa: 16”Gå ut ur arken, du och din hustru, dina söner och dina svärdöttrar. 17Ta med dig ut alla djur som är hos dig, fyrfotadjur, fåglar och markens kräldjur. Det ska bli ett myller av dem på jorden. De ska föröka sig och bli många på jorden.” 18Noa, hans söner, hans hustru och hans svärdöttrar gick ut. 19Fyrfotadjuren, kräldjuren och fåglarna, allt som rör sig på jorden lämnade arken, den ena sorten efter den andra.

20Sedan byggde Noa ett altare åt Herren. På det offrade han fyrfotadjur och fåglar av alla rena sorter som brännoffer. 21Herren kände den behagliga doften och sa för sig själv: ”Jag ska aldrig mer förbanna jorden för människans skull, för människans hjärtas tankar är onda redan från den tidigaste ungdomen. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande som jag nu har gjort.

22Så länge som jorden finns kvar

kommer sådd och skörd,

köld och värme,

sommar och vinter,

dag och natt

aldrig att upphöra.”

New American Standard Bible

Genesis 8

The Flood Subsides

1But God remembered Noah and all the beasts and all the cattle that were with him in the ark; and God caused a wind to pass over the earth, and the water subsided. Also the fountains of the deep and the [a]floodgates of the sky were closed, and the rain from the sky was restrained; and the water receded steadily from the earth, and at the end of one hundred and fifty days the water decreased. In the seventh month, on the seventeenth day of the month, the ark rested upon the mountains of Ararat. The water decreased steadily until the tenth month; in the tenth month, on the first day of the month, the tops of the mountains became visible.

Then it came about at the end of forty days, that Noah opened the window of the ark which he had made; and he sent out a raven, and it [b]flew here and there until the water was dried up [c]from the earth. Then he sent out a dove from him, to see if the water was abated from the face of the land; but the dove found no resting place for the sole of her foot, so she returned to him into the ark, for the water was on the [d]surface of all the earth. Then he put out his hand and took her, and brought her into the ark to himself. 10 So he waited yet another seven days; and again he sent out the dove from the ark. 11 The dove came to him toward [e]evening, and behold, in her [f]beak was a freshly picked olive leaf. So Noah knew that the water was abated from the earth. 12 Then he waited yet another seven days, and sent out the dove; but she did not return to him again.

13 Now it came about in the six hundred and first year, in the first month, on the first of the month, the water was dried up [g]from the earth. Then Noah removed the covering of the ark, and looked, and behold, the [h]surface of the ground was dried up. 14 In the second month, on the twenty-seventh day of the month, the earth was dry. 15 Then God spoke to Noah, saying, 16 “Go out of the ark, you and your wife and your sons and your sons’ wives with you. 17 Bring out with you every living thing of all flesh that is with you, birds and animals and every creeping thing that creeps on the earth, that they may [i]breed abundantly on the earth, and be fruitful and multiply on the earth.” 18 So Noah went out, and his sons and his wife and his sons’ wives with him. 19 Every beast, every creeping thing, and every bird, everything that moves on the earth, went out [j]by their families from the ark.

20 Then Noah built an altar to the Lord, and took of every clean animal and of every clean bird and offered burnt offerings on the altar. 21 The Lord smelled the soothing aroma; and the Lord said [k]to Himself, “I will never again curse the ground on account of man, for the [l]intent of man’s heart is evil from his youth; and I will never again [m]destroy every living thing, as I have done.

22 “While the earth remains,
Seedtime and harvest,
And cold and heat,
And summer and winter,
And day and night
Shall not cease.”

Notas al pie

  1. Genesis 8:2 Or windows of the heavens
  2. Genesis 8:7 Lit went out, going and returning
  3. Genesis 8:7 Lit from upon
  4. Genesis 8:9 Lit face
  5. Genesis 8:11 Lit the time of evening
  6. Genesis 8:11 Lit mouth
  7. Genesis 8:13 Lit from upon
  8. Genesis 8:13 Lit face
  9. Genesis 8:17 Or swarm
  10. Genesis 8:19 Or according to their kind
  11. Genesis 8:21 Lit to His heart
  12. Genesis 8:21 Or inclination
  13. Genesis 8:21 Lit smite