Swedish Contemporary Bible

Genesis 43

Benjamin reser till Josef

1Men svälten var fruktansvärd i landet. 2När säden som de hade fört med sig från Egypten var slut, sa fadern till dem: ”Res dit igen och köp lite mat åt oss!”

3Men Juda[a] sa till honom: ”Mannen menade allvar när han sa: ’Kom inte tillbaka till mig igen utan er bror!’ 4Låter du vår bror följa med oss, så reser vi för att köpa säd åt dig. 5Men om du inte låter honom följa med, kan vi inte resa. Mannen sa ju till oss att vi inte fick komma tillbaka till honom utan vår bror.”

6”Varför gjorde ni detta mot mig att ni berättade att ni hade en bror till?” sa Israel. 7”Mannen frågade noga om vår familj”, svarade de. ”Han ville veta om vår far fortfarande levde, och han frågade om vi hade ytterligare någon bror, och därför berättade vi det för honom. Hur kunde vi veta att han skulle säga: ’För hit er bror?’ ”

8Juda sa till sin far: ”Skicka pojken med mig, så att vi kan ge oss av och så får överleva, annars kommer vi att dö av svält allihop, både vi och våra barn. 9Jag garanterar hans trygghet. Du får hålla mig personligen ansvarig för honom. Om jag inte för honom tillbaka, så bär jag skulden inför dig resten av livet. 10Hade vi inte dröjt så här, skulle vi redan ha hunnit tillbaka för andra gången.”

11Till slut sa deras far Israel till dem: ”Om det inte går att undvika så gör så här: ta landets bästa produkter i era säckar som gåva åt den där mannen, lite balsam, lite honung, dragantgummi, myrra, pistagenötter och mandlar. [b]12Ta med er dubbelt så mycket pengar, så att ni kan betala tillbaka det som fanns i säckarna, eftersom det förmodligen berodde på ett misstag, 13och ta er bror och res iväg. 14Måtte Gud den Väldige låta mannen visa barmhärtighet mot er, så att han låter er andre bror och Benjamin följa med er tillbaka! Men om jag måste förlora mina barn, så får det bli som det blir.”

15Då tog de med sig gåvorna och dubbelt så mycket pengar som förra gången och även sin bror Benjamin. De skyndade sig att komma fram till Egypten, där de fick träda fram inför Josef.

16När Josef såg att Benjamin var med dem, sa han till sin närmaste man: ”Ta med dessa män hem till mig, slakta djur och laga maten, för de ska äta middag tillsammans med mig.” 17Mannen gjorde som han blev tillsagd och tog dem med sig till Josefs hus.

18Bröderna blev rädda när de fördes dit. ”Det är för att pengarna låg i säckarna förra gången som vi nu förs hit”, tänkte de. ”Nu kommer han att anfalla oss och övermanna oss. Sedan kommer han att göra oss till slavar och ta våra åsnor.”

19De gick fram till Josefs närmaste man vid ingången till Josefs hus och talade till honom: 20”Hör på oss, herre. När vi hade varit här första gången för att köpa mat, 21stannade vi över natten på vägen och öppnade våra säckar. Då fann vi att alla pengarna som vi betalt för säden låg överst i säckarna. Här är de. Vi har tagit dem med oss tillbaka, 22tillsammans med ytterligare pengar för att köpa säd. Vi vet inte vem som kan ha lagt pengarna i säckarna.” 23”Oroa er inte för det”, sa Josefs närmaste man till dem. ”Ni behöver inte vara rädda. Er Gud, er fars Gud har gett er en skatt i era säckar. Jag fick betalt för säden.”

Sedan förde mannen ut Simon till dem. 24Mannen visade dem in i huset, och de fick vatten att tvätta fötterna med, och deras åsnor fick foder. 25De tog sedan fram sina gåvor till Josef som skulle komma vid middagstiden, för de hade fått veta att de skulle äta där. 26När Josef kom hem, gav de honom gåvorna som de fört med sig till huset och bugade sig djupt inför honom.

27Han frågade hur de hade haft det och tillade: ”Och hur mår er gamle far, som ni berättade om? Lever han fortfarande?” 28”Ja”, svarade de. ”Vår far, din tjänare, lever och mår bra.” Sedan bugade de sig djupt inför honom igen.

29Josef såg på sin bror, sin mors son Benjamin och frågade: ”Är det här er yngste bror, som ni berättade om? Måtte Gud vara nådig mot dig, min son!” 30Sedan gick Josef snabbt ut därifrån, för han överväldigades av kärlek till sin bror och blev tvungen att hitta ett ställe där han kunde gråta. Han gick till sitt privata rum och grät där. 31Sedan tvättade han ansiktet och kom ut och försökte behärska sig och befallde att maten skulle serveras.

32Josef åt för sig själv, hans bröder serverades vid ett annat bord och egypterna vid ännu ett annat. Egypterna kunde nämligen inte äta tillsammans med hebréer, för det skulle ha varit avskyvärt för dem. 33Bröderna satt mitt emot Josef i åldersordning, från den äldste till den yngste. De såg förvånade på varandra.

34Maten serverades åt dem från hans eget bord. Han gav den största portionen till Benjamin – fem gånger så mycket som till någon av de andra. De åt och drack glatt tillsammans.

Notas al pie

  1. 43:3 Från och med nu är Juda den ledande av bröderna. Ruben var inte omtyckt av fadern. Se 35:22 och 49:4.
  2. 43:11 Se not till 37:25.

New Living Translation

Genesis 43

The Brothers Return to Egypt

1But the famine continued to ravage the land of Canaan. When the grain they had brought from Egypt was almost gone, Jacob said to his sons, “Go back and buy us a little more food.”

But Judah said, “The man was serious when he warned us, ‘You won’t see my face again unless your brother is with you.’ If you send Benjamin with us, we will go down and buy more food. But if you don’t let Benjamin go, we won’t go either. Remember, the man said, ‘You won’t see my face again unless your brother is with you.’”

“Why were you so cruel to me?” Jacob[a] moaned. “Why did you tell him you had another brother?”

“The man kept asking us questions about our family,” they replied. “He asked, ‘Is your father still alive? Do you have another brother?’ So we answered his questions. How could we know he would say, ‘Bring your brother down here’?”

Judah said to his father, “Send the boy with me, and we will be on our way. Otherwise we will all die of starvation—and not only we, but you and our little ones. I personally guarantee his safety. You may hold me responsible if I don’t bring him back to you. Then let me bear the blame forever. 10 If we hadn’t wasted all this time, we could have gone and returned twice by now.”

11 So their father, Jacob, finally said to them, “If it can’t be avoided, then at least do this. Pack your bags with the best products of this land. Take them down to the man as gifts—balm, honey, gum, aromatic resin, pistachio nuts, and almonds. 12 Also take double the money that was put back in your sacks, as it was probably someone’s mistake. 13 Then take your brother, and go back to the man. 14 May God Almighty[b] give you mercy as you go before the man, so that he will release Simeon and let Benjamin return. But if I must lose my children, so be it.”

15 So the men packed Jacob’s gifts and double the money and headed off with Benjamin. They finally arrived in Egypt and presented themselves to Joseph. 16 When Joseph saw Benjamin with them, he said to the manager of his household, “These men will eat with me this noon. Take them inside the palace. Then go slaughter an animal, and prepare a big feast.” 17 So the man did as Joseph told him and took them into Joseph’s palace.

18 The brothers were terrified when they saw that they were being taken into Joseph’s house. “It’s because of the money someone put in our sacks last time we were here,” they said. “He plans to pretend that we stole it. Then he will seize us, make us slaves, and take our donkeys.”

A Feast at Joseph’s Palace

19 The brothers approached the manager of Joseph’s household and spoke to him at the entrance to the palace. 20 “Sir,” they said, “we came to Egypt once before to buy food. 21 But as we were returning home, we stopped for the night and opened our sacks. Then we discovered that each man’s money—the exact amount paid—was in the top of his sack! Here it is; we have brought it back with us. 22 We also have additional money to buy more food. We have no idea who put our money in our sacks.”

23 “Relax. Don’t be afraid,” the household manager told them. “Your God, the God of your father, must have put this treasure into your sacks. I know I received your payment.” Then he released Simeon and brought him out to them.

24 The manager then led the men into Joseph’s palace. He gave them water to wash their feet and provided food for their donkeys. 25 They were told they would be eating there, so they prepared their gifts for Joseph’s arrival at noon.

26 When Joseph came home, they gave him the gifts they had brought him, then bowed low to the ground before him. 27 After greeting them, he asked, “How is your father, the old man you spoke about? Is he still alive?”

28 “Yes,” they replied. “Our father, your servant, is alive and well.” And they bowed low again.

29 Then Joseph looked at his brother Benjamin, the son of his own mother. “Is this your youngest brother, the one you told me about?” Joseph asked. “May God be gracious to you, my son.” 30 Then Joseph hurried from the room because he was overcome with emotion for his brother. He went into his private room, where he broke down and wept. 31 After washing his face, he came back out, keeping himself under control. Then he ordered, “Bring out the food!”

32 The waiters served Joseph at his own table, and his brothers were served at a separate table. The Egyptians who ate with Joseph sat at their own table, because Egyptians despise Hebrews and refuse to eat with them. 33 Joseph told each of his brothers where to sit, and to their amazement, he seated them according to age, from oldest to youngest. 34 And Joseph filled their plates with food from his own table, giving Benjamin five times as much as he gave the others. So they feasted and drank freely with him.

Notas al pie

  1. 43:6 Hebrew Israel; also in 43:11. See note on 35:21.
  2. 43:14 Hebrew El-Shaddai.