Swedish Contemporary Bible

Exodus 1

Uttåget ur Egypten

(1:1—15:21)

1Här följer namnen på Israels söner, som tillsammans med sina familjer följde med Jakob till Egypten:

2Ruben, Simon, Levi, Juda, 3Isaskar, Sebulon, Benjamin, 4Dan, Naftali, Gad och Asher.

5Hela antalet som härstammade från honom var sjuttio personer. Josef var ju redan i Egypten. 6Så småningom dog Josef och hans bröder och hela deras generation. 7Men israeliterna var mycket fruktsamma, ökade snabbt i antal och blev oerhört många. Snart uppfyllde de hela landet.

8Men då fick Egypten en ny kung[a], en som inte kände till Josef. 9”De där israeliterna blir för många och för starka för oss”, sa han till sitt folk. 10”Vi måste handla klokt, så att de inte blir ännu fler. Om det blir krig skulle de kunna förena sig med våra fiender och strida mot oss, och sedan fly ut ur landet.”

11Därför satte de slavdrivare över israeliterna för att kuva dem med hårt arbete. De tvingades bygga upp faraos förrådsstäder Pitom och Ramses. 12Men ju mer israeliterna förtrycktes, desto mer ökade de i antal och bredde ut sig, så att egypterna började frukta dem. 13De tvingade dem till slavarbete 14och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och all sorts arbete på fälten, alltihop påtvingat slitgöra.

15Kungen i Egypten talade till de hebreiska barnmorskorna Shifra och Pua 16och befallde dem att när de hjälpte de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, skulle de se efter om det var en pojke och då döda honom fast låta flickorna leva. 17Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som kungen hade sagt. De lät även pojkarna få leva. 18Då kallade kungen dem till sig och frågade: ”Varför gör ni så här, låter pojkarna leva?”

19”De hebreiska kvinnorna är inte som de egyptiska. De är starka och föder sina barn snabbt”, svarade de honom. ”Barnmorskan hinner aldrig fram i tid.”

20Gud beskyddade barnmorskorna, och folket fortsatte att föröka sig och blev allt fler. 21Eftersom barnmorskorna fruktade Gud, gav han dem också egna familjer.

22Då befallde farao hela sitt folk att kasta alla nyfödda pojkar i Nilen men låta flickorna leva.

Notas al pie

  1. 1:8 Antagligen en ny dynasti.

New Living Translation

Exodus 1

The Israelites in Egypt

1These are the names of the sons of Israel (that is, Jacob) who moved to Egypt with their father, each with his family: Reuben, Simeon, Levi, Judah, Issachar, Zebulun, Benjamin, Dan, Naphtali, Gad, and Asher. In all, Jacob had seventy[a] descendants in Egypt, including Joseph, who was already there.

In time, Joseph and all of his brothers died, ending that entire generation. But their descendants, the Israelites, had many children and grandchildren. In fact, they multiplied so greatly that they became extremely powerful and filled the land.

Eventually, a new king came to power in Egypt who knew nothing about Joseph or what he had done. He said to his people, “Look, the people of Israel now outnumber us and are stronger than we are. 10 We must make a plan to keep them from growing even more. If we don’t, and if war breaks out, they will join our enemies and fight against us. Then they will escape from the country.[b]

11 So the Egyptians made the Israelites their slaves. They appointed brutal slave drivers over them, hoping to wear them down with crushing labor. They forced them to build the cities of Pithom and Rameses as supply centers for the king. 12 But the more the Egyptians oppressed them, the more the Israelites multiplied and spread, and the more alarmed the Egyptians became. 13 So the Egyptians worked the people of Israel without mercy. 14 They made their lives bitter, forcing them to mix mortar and make bricks and do all the work in the fields. They were ruthless in all their demands.

15 Then Pharaoh, the king of Egypt, gave this order to the Hebrew midwives, Shiphrah and Puah: 16 “When you help the Hebrew women as they give birth, watch as they deliver.[c] If the baby is a boy, kill him; if it is a girl, let her live.” 17 But because the midwives feared God, they refused to obey the king’s orders. They allowed the boys to live, too.

18 So the king of Egypt called for the midwives. “Why have you done this?” he demanded. “Why have you allowed the boys to live?”

19 “The Hebrew women are not like the Egyptian women,” the midwives replied. “They are more vigorous and have their babies so quickly that we cannot get there in time.”

20 So God was good to the midwives, and the Israelites continued to multiply, growing more and more powerful. 21 And because the midwives feared God, he gave them families of their own.

22 Then Pharaoh gave this order to all his people: “Throw every newborn Hebrew boy into the Nile River. But you may let the girls live.”

Notas al pie

  1. 1:5 Dead Sea Scrolls and Greek version read seventy-five; see notes on Gen 46:27.
  2. 1:10 Or will take the country.
  3. 1:16 Hebrew look upon the two stones; perhaps the reference is to a birthstool.