Swedish Contemporary Bible

2 Samuel 15

Absaloms uppror

Absalom konspirerar mot David

1Så småningom skaffade sig Absalom vagn och hästar och femtio män som skulle springa framför honom. 2Han gick upp tidigt varje morgon och ställde sig vid vägen som ledde till stadsporten. När någon kom som hade en rättssak att framlägga för kungen, kallade Absalom på honom och frågade varifrån han kom och när mannen svarade att han kom från den eller den stammen i Israel, 3brukade Absalom säga: ”Du har rätt i det här fallet. Men hos kungen finner du ingen som vill lyssna till detta. 4Allt skulle bli bättre om jag fick vara domare i landet! Då kunde den som har en anklagelse mot någon komma till mig och jag skulle skipa rättvisa!”

5När någon kom fram och ville buga sig för Absalom, hjälpte han i stället upp honom och hälsade honom med en kyss. 6Så gjorde Absalom med alla israeliter som sökte kungen i något rättsligt ärende. På så sätt vann han hela folkets hjärta.

7När fyra[a] år hade gått, sa Absalom till kungen: ”Låt mig få fara till Hebron, så att jag kan infria ett löfte som jag gett Herren! 8När jag var i Geshur i Aram, lovade jag Herren att om han förde mig tillbaka till Jerusalem, skulle jag tillbe honom.”

9Kungen svarade honom: ”Gå i frid!” Och då for Absalom till Hebron. 10Men samtidigt sände han i hemlighet bud till samtliga stammar i Israel att så snart de hörde hornsignalen, skulle de ropa: ”Absalom har blivit kung i Hebron!”

11Absalom hade också med sig 200 män från Jerusalem som han inbjudit, men dessa kände inte till hans avsikter. 12Under tiden som han offrade, skickade han även bud efter Achitofel, Davids rådgivare som bodde i Gilo. Sammansvärjningen blev allt starkare och Absaloms anhängare allt fler.

David flyr för Absalom

13En budbärare kom till David och berättade: ”Hela Israel har förenat sig med Absalom i ett uppror mot dig!”

14”Vi måste omedelbart fly för det är vår enda räddning undan Absalom!” sa David till alla sina ämbetsmän i Jerusalem. ”Skynda er, annars hinner han hit och förgör oss och slår staden med svärd!” 15”Vi, dina tjänare, står på din sida”, svarade de. ”Gör det som du tycker är bäst!”

16Kungen och hans familj gav sig genast iväg. De enda som han lämnade kvar var tio bihustrur som skulle sköta om palatset. 17Så drog alltså kungen ut med sitt folk. Men de stannade vid ett hus en bit därifrån. 18Alla hans tjänare gick förbi honom, liksom keretéerna och peletéerna och de 600 som hade kommit med honom från Gat.[b]

19Kungen sa till Ittaj från Gat: ”Varför går du med oss? Gå tillbaka och håll dig till kungen! Du är ju främling och har lämnat ditt eget land. 20Det var inte länge sedan du kom hit, varför skulle jag tvinga dig att redan nu vandra bort med oss, när jag inte ens vet vart vi ska ta vägen? Gå tillbaka och ta med dig dina landsmän. Må nåd och trofasthet vara med dig!”

21Ittaj svarade: ”Så sant Herren lever och du själv, min herre och konung, lever, jag tänker gå med dig vart du än går och vad som än händer, om det så gäller liv eller död!” 22Då svarade David: ”Gott! Följ med oss då!” Och Ittaj och hans män och alla deras familjemedlemmar fortsatte att stå på Davids sida.

23Folket sörjde och klagade överallt där kungen och hans följe drog förbi. Kungen tog vägen genom Kidrondalen och allt folket vandrade ut mot öknen. 24Med i tåget var också Sadok och leviterna som bar på Guds förbundsark. De satte ner den vid sidan av vägen och Evjatar offrade[c] tills alla hade kommit ut ur staden. 25Men kungen befallde Sadok att bära tillbaka arken till staden. Han sa: ”Om Herren ser välvilligt på mig kommer han att föra mig tillbaka, så att jag får se hans boning igen. 26Men om han förkastar mig, får han göra det han tycker blir bäst.”

27Kungen sa till prästen Sadok: ”Du är ju en profet. Gå lugnt tillbaka till staden och ta med dig din son Achimaas och Evjatars son Jonatan! Ta med era båda söner! 28Jag tänker stanna vid Jordans vadställe i öknen och vänta tills jag får ett meddelande från dig.”

29Sadok och Evjatar bar då tillbaka Guds ark till Jerusalem och stannade där.

30David gick nu upp på vägen som ledde till Olivberget och han grät medan han gick. Han hade täckt huvudet och gick barfota. Folket som var med honom hade också täckt sina huvuden och de grät medan de gick. 31Och när någon berättade för honom att hans rådgivare Achitofel stod på Absaloms sida, bad David: ”Herre, låt Achitofel ge dåraktiga råd!”

32När de nådde toppen av Olivberget där man brukade tillbe Herren, väntade arkiten Hushaj på honom med sönderrivna kläder och jord på huvudet.

33David sa till honom: ”Om du följer med mig, kommer du bara att bli en börda för mig. 34Återvänd till staden och säg till Absalom: ’Jag är villig att bli din tjänare! Förut tjänade jag din far, men nu vill jag tjäna dig, min herre och kung!’ Då kan du hjälpa mig genom att motarbeta Achitofels råd. 35Prästerna Sadok och Evjatar är ju där i din närhet. Berätta för dem vad du hör i kungens palats! 36De har sina två söner, Sadoks son Achimaas och Evjatars son Jonatan hos sig. Sänd dem till mig för att berätta vad som händer!”

37Davids vän Hushaj återvände då till Jerusalem och kom dit samtidigt som Absalom anlände.

Notas al pie

  1. 15:7 Enligt bl.a. Septuaginta. Enligt den masoretiska texten fyrtio år.
  2. 15:18 Alla dessa främlingar ingick i Davids personliga livvakt och privata armé.
  3. 15:24 Annan möjlig översättning: Evjatar kom dit.

Chinese Contemporary Bible (Simplified)

撒母耳记下 15

押沙龙谋反

1后来,押沙龙为自己备了车马,又派五十个人在他前面开道。 他常常清早起来,站在城门的通道旁边。每当有人来找王审理争讼时,押沙龙便问他是从哪一座城来的,那人就会报上自己所属的支派。 押沙龙会对他说:“你的申诉合情合理,可惜王没有派人来听你申诉。” 他接着会说:“要是我被立为国中的审判官就好了!那样,任何人有申诉都可以来找我,我一定会为他主持公道。” 每当有人要向他叩拜,他都伸手扶他,亲吻他。 押沙龙这样对待每一个来向王申诉的以色列人,赢得了民心。

过了四年,押沙龙对王说:“请让我到希伯仑去还我向耶和华许下的愿吧。 仆人住在亚兰的基述时曾许愿,如果耶和华带领我回到耶路撒冷,我必在希伯仑敬拜祂。” 王说:“你平安地去吧!”押沙龙就去了希伯仑。 10 他派密使通知以色列各支派一听见号角的响声,便喊:“押沙龙在希伯仑做王了!” 11 有二百人应邀随同押沙龙一起从耶路撒冷去希伯仑,他们对内情一无所知。 12 押沙龙献祭的时候,还派人去把大卫的谋士亚希多弗从他的故乡基罗请来。反叛的势力大增,拥护押沙龙的民众越来越多。

大卫逃离耶路撒冷

13 有人来禀告大卫:“以色列的民心都归向押沙龙了。” 14 大卫便对在耶路撒冷跟随他的臣仆说:“我们赶快逃命吧!否则,我们都难逃押沙龙的追捕。我们要马上离开!免得他赶到残害我们,屠杀全城。” 15 臣仆对王说:“臣等谨遵我主我王的决定。” 16 于是王就带着全家逃命,只留下十个妃嫔看守宫殿。

17 大卫王带着众民离开耶路撒冷,走到最后的那座房子时,停了下来。 18 跟随他的人都走到前面去了,包括基利提人、比利提人以及从迦特来跟随他的六百人。 19 王问迦特人以太说:“你为什么要跟我们一起逃难呢?回去留在新王那里吧!你是流亡到这里的外族人。 20 你刚来不久,我怎么可以叫你跟我们一同四处飘流呢?我甚至不知道往何处去。你还是和你的弟兄回去吧,愿耶和华以慈爱和信实待你!” 21 以太却答道:“我凭永活的耶和华和我主我王的性命起誓,不管我王去哪里,仆人都要誓死追随到底!” 22 大卫便对以太说:“那就继续前行吧!”于是,迦特人以太带着他的人及所有的家眷继续前行。 23 众人离开时,百姓都放声大哭。王带着所有的人过了汲沦溪,向旷野走去。

24 祭司撒督、亚比亚他和抬上帝约柜的利未人都来了,他们把约柜放下,让城里出来的人先走过去。 25 王对撒督说:“你把上帝的约柜运回城去吧。倘若耶和华恩待我,祂必使我重返家园,重见约柜和会幕; 26 但如果我使祂不悦,我也甘愿听凭祂的处置。 27 你是个有先见之明的人,安心带着你的儿子亚希玛斯和亚比亚他的儿子约拿单回城吧。 28 我会在旷野渡口那里等你们的消息。” 29 于是,撒督和亚比亚他便把上帝的约柜抬回耶路撒冷,留了下来。

30 大卫蒙着头,赤着脚登上橄榄山,边走边哭,他的随从也蒙着头,哭着走上山。 31 有人告诉大卫,亚希多弗也叛变,投奔了押沙龙,大卫就祷告说:“耶和华啊,求你使亚希多弗的谋算都变得愚不可及。” 32 大卫来到山顶敬拜上帝的地方,看见亚基人户筛撕破了衣服,头蒙灰尘前来迎接他。 33 大卫对他说:“你跟我一同逃命,只会给我带来不便。 34 你还是回到城中,告诉押沙龙你愿意做他的臣仆,就像以前做我的臣仆一样,这样你就可以帮我破坏亚希多弗的计谋。 35 祭司撒督和亚比亚他都在那里,你在宫内听到什么消息就告诉他们。 36 撒督的儿子亚希玛斯和亚比亚他的儿子约拿单也在那里,你听到什么消息,可以派他们传信给我。” 37 于是,大卫的朋友户筛便回到城里。那时,押沙龙也进了耶路撒冷。