Swedish Contemporary Bible

2 Samuel 1

David blir kung över Juda och Israel

(1:1—5:5)

David blir kung över Juda

David sörjer Saul och Jonatan

1När Saul var död och David hade återvänt hem till Siklag efter segern över amalekiterna, stannade David där i två dagar. 2Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet.[a] Han föll ner inför David i vördnad.

3”Varifrån kommer du?” frågade David. ”Jag har flytt från israeliternas läger”, svarade mannen. 4”Vad har hänt?” frågade David. ”Berätta!”

Mannen svarade: ”Hela vår armé flydde. Många stupade och Saul och hans son Jonatan är döda.” 5”Hur vet du att Saul och Jonatan är döda?” frågade David den unge mannen.

6”Jag råkade vara på berget Gilboa”, svarade mannen. ”Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom. 7När han såg mig, sa han till mig komma fram till honom. Jag gick och sa: ’Här är jag!’

8’Vem är du?’ frågade han mig. ’En amalekit’, svarade jag. 9’Kom och befria mig från mina plågor’, sa han, ’för döden håller mig i sitt grepp och jag har inte långt kvar.’

10Då dödade jag honom, eftersom jag visste att han inte skulle överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna dem till dig, herre.”

11David och hans män slet då sönder sina kläder. 12De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över Herrens armé och Israels folk, eftersom så många hade dött den dagen.

13Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en främling, en amalekit.” 14”Hur vågade du lyfta din hand och döda Herrens smorde?” frågade David.

15Han kallade på en av sina soldater och sa: ”Hugg ner honom!” Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död.

16”Du bär själv skulden till din egen död”, sa David till honom, ”för du vittnade själv mot dig att du dödat Herrens smorde.”

Davids sång till Saul och Jonatan

17David sjöng en klagosång över Saul och hans son Jonatan 18och befallde att folket i Juda skulle lära sig sången. Den upptecknades i ”Den redliges bok”.

19”O Israel, din prydnad ligger slagen på höjderna.

Dina mäktiga har fallit.

20Berätta det inte för någon i Gat,

låt det inte bli känt på Ashkelons gator,

så att inte filistéernas döttrar ska glädja sig,

de oomskurnas döttrar dansa av fröjd.

21Ni Gilboa berg, må ni aldrig mer se dagg eller regn,

ej heller fält för offergåvor.

Där ligger de mäktigas sköld fläckad,

Sauls sköld, inte längre insmord med olja.

22Jonatans båge och Sauls svärd

återvände aldrig otillfredsställda från slagfälten

och från den blodiga kampen med mäktiga fiender.

23Saul och Jonatan, så älskade och vördade i livet,

var tillsammans även i döden.

De var snabbare än örnar,

starkare än lejon.

24Israels döttrar, gråt över Saul,

som klädde er så vackert i purpurrött

och prydde era kläder med smycken av guld.

25Mäktiga hjältar har fallit i striden.

Jonatan ligger slagen på höjderna.

26Jag sörjer dig, Jonatan, min bror!

Du var mig så kär.

Din kärlek var mer för mig än kvinnors kärlek.

27De mäktiga har fallit,

och vapnen är krossade.”

Notas al pie

  1. 1:2 Sönderrivna kläder och jord på huvudet var tecken på sorg.

Amplified Bible

2 Samuel 1

David Learns of Saul’s Death

1Now it happened after the death of Saul, when David had returned from the slaughter of the Amalekites, that he stayed two days in Ziklag. On the third day a man came [unexpectedly] from Saul’s camp with his clothes torn and dust on his head [as in mourning]. When he came to David, he bowed to the ground and lay himself face down [in an act of great respect and submission]. Then David asked him, “Where do you come from?” He said, “I have escaped from the camp of Israel.” David said to him, “How did it go? Please tell me.” He answered, “The people have fled from the battle. Also, many of the people have fallen and are dead; Saul and Jonathan his son are also dead.” So David said to the young man who informed him, “How do you know Saul and his son Jonathan are dead?” And the young man who told him explained, “By chance I happened to be on Mount Gilboa, and there was Saul leaning on his spear, and the chariots and horsemen [of the Philistines] were close behind him. When he turned to look behind him, he saw me, and called to me. And I answered, ‘Here I am.’ He asked me, ‘Who are you?’ I answered him, ‘I am an Amalekite.’ He said to me, ‘Stand up facing me and kill me, for [terrible] agony has come over me, yet I still live [and I will be taken alive].’ 10 So I stood facing him [a]and killed him, because I knew that he could not live after he had fallen. Then I took the crown which was on his head and the [b]band which was on his arm, and I have brought them here to my lord.”

11 Then David grasped his own clothes and tore them [in mourning]; so did all the men who were with him. 12 They mourned and wept and fasted until evening for Saul and Jonathan his son, and for the Lord’s people and the house of [c]Israel, because they had fallen by the sword [in battle]. 13 David said to the young man who informed him, “Where are you from?” He answered, “I am the son of a foreigner (resident alien, sojourner), an Amalekite.” 14 David said to him, “How is it that you were not afraid to put out your hand to destroy the Lord’s anointed?” 15 David called one of the young men and said, “Go, execute him.” So he struck the Amalekite and he died. 16 David said to the [fallen] man, “[d]Your blood is on your own head, for your own mouth has testified against you, saying, ‘I have killed the Lord’s anointed.’”

David’s Dirge for Saul and Jonathan

17 Then David sang this dirge (funeral song) over Saul and his son Jonathan, 18 and he told them to teach the sons of Judah, the song of the bow. Behold, it is written in [e]the Book of Jashar:

19 
“Your glory and splendor, O Israel, is slain upon your high places!
How the mighty have fallen!
20 
“Tell it not in Gath,
Proclaim it not in the streets of Ashkelon,
Or the daughters of the Philistines will rejoice,
The daughters of the uncircumcised (pagans) will exult.
21 
[f]O mountains of Gilboa,
Let not dew or rain be upon you, nor fields with offerings;
For there the shield of the mighty was defiled,
The shield of Saul, [dry, cracked] not [g]anointed with oil.
22 
“From the blood of the slain, from the fat of the mighty,
The bow of Jonathan did not turn back,
And the sword of Saul did not return empty.
23 
“Saul and Jonathan, beloved and lovely and friends in their lives,
And in their death they were not separated;
They were swifter than eagles,
They were stronger than lions.
24 
“O daughters of Israel, weep over Saul,
Who clothed you [h]luxuriously in scarlet,
Who put ornaments of gold on your apparel.
25 
“How the mighty have fallen in the midst of the battle!
Jonathan lies slain upon your high places.
26 
“I am distressed for you, my brother Jonathan;
You have been a good friend to me.
Your [i]love toward me was more wonderful
Than the love of women.
27 
“How the mighty have fallen,
And the weapons of war have perished!”

Notas al pie

  1. 2 Samuel 1:10 The young Amalekite’s story conflicts with the description of Saul’s suicide as recounted in 1 Sam 31:3-6. He must have, at the very least, witnessed Saul’s death since he was able to obtain the crown and the arm band. He apparently expected that his story about administering the deathblow, whether true or not, would result in some sort of reward or honor.
  2. 2 Samuel 1:10 This band or armlet was not jewelry, but a piece of armor worn around the arm.
  3. 2 Samuel 1:12 In general, sons of Israel or Israel or Israelites refers to all the people (males and females) of the various tribes descended from the twelve sons (Gen 35:23-26) of Jacob (later renamed Israel by God). In verses concerning things such as warfare or circumcision sons of Israel or Israel or Israelites usually refers only to the males. Tribes of ancient people were identified by the name of their founding ancestor. Therefore, this same general rule applies when referring to individual tribal groups, e.g. sons of Reuben, Reuben, Reubenites and so throughout.
  4. 2 Samuel 1:16 I.e. your death is your own fault.
  5. 2 Samuel 1:18 An early poetic account of the wars of Israel and the heroic acts of the warriors.
  6. 2 Samuel 1:21 As an expression of his grief David curses the place of Saul’s death.
  7. 2 Samuel 1:21 It was necessary to lubricate leather shields with oil to preserve them.
  8. 2 Samuel 1:24 Lit with jewelry.
  9. 2 Samuel 1:26 Jonathan graciously accepted God’s choice of David as the next ruler of Israel, and supported him, honored him, and wanted the very best for him.