La caduta della grande città
1Dopo di ciò, vidi scendere dal cielo un altro angelo che aveva grande potenza, e la terra sʼilluminò del suo splendore.
2A gran voce egli gridò: «È caduta, è caduta Babilonia la grande! Era diventata una tana di demòni, un rifugio per ogni uccello immondo e ripugnante, e per ogni spirito malvagio. 3Perché tutte le nazioni hanno bevuto il vino dellʼira provocata dalla sua depravazione. I governanti della terra hanno fatto lʼamore con lei e i mercanti di tutto il mondo si sono arricchiti per il suo lusso sfrenato».
4Poi udii unʼaltra voce dal cielo che diceva: «Voi, che siete il popolo mio, allontanatevi da lei; non siate complici dei suoi peccati, altrimenti anche voi sarete puniti! 5Perché i suoi peccati si sono accumulati fino al cielo e Dio è pronto a giudicarla per i suoi crimini. 6Pagatela con la sua stessa moneta! Anzi, rendetele il doppio del male che ha fatto! In quella coppa in cui diede da bere agli altri versatevi doppia dose! 7Datele tormento e lutto nella misura in cui sʼabbandonò al lusso e al piacere! Ella dice in cuor suo: “Io sono una regina sul trono, non una povera vedova. E non saprò mai che cosa sia il dolore”. 8Appunto per questo, nello stesso giorno, le si abbatteranno addosso tutti i suoi stessi flagelli: morte, lutto e fame. E sarà consumata dal fuoco, perché il Signore che lʼha giudicata è potente».
9E i capi della terra, che sono stati suoi complici nelle sue immoralità ed hanno goduto dei suoi favori, piangeranno e si lamenteranno per lei, quando vedranno il fumo salire dai suoi resti carbonizzati. 10Restandosene lontani, per paura dʼincorrere nella sua stessa punizione, diranno: «Che misera fine! O grande potente Babilonia! In un momento ti ha raggiunto la tua condanna!»
11I mercanti della terra piangeranno e faranno lutto per causa sua, perché non ci sarà più nessuno che comprerà le loro merci. 12Era lei la loro cliente più importante, che comprava oro, argento e pietre preziose, perle, lino finissimo, sete tinte di porpora e di scarlatto, ogni qualità di legno profumato, gli oggetti intagliati di avorio, e quelli di legno pregiato, di rame, di ferro e di marmo; 13e le spezie, le essenze, i profumi, gli unguenti, lʼincenso, il vino, lʼolio, il fior di farina, il frumento, i buoi, le pecore, i cavalli, i carri e gli schiavi, e perfino le anime degli uomini!
14«Tutte le cose che ti piacevano tanto sono scomparse!» piangeranno. «Tutte quelle cose eleganti e splendide, che apprezzavi tanto, non saranno mai più tue; se ne sono andate per sempre!»
15E i mercanti, che si sono arricchiti trafficando con questa città, se ne resteranno a distanza per paura che anche a loro capiti lo stesso. Piangendo e lamentandosi, diranno: 16«Che brutta fine hai fatto, o grande città, bella come una donna vestita di tessuti pregiati color porpora e rosso scarlatto, ornata dʼoro, di pietre preziose e di perle! 17In un attimo le tue grandi ricchezze sono andate distrutte!»
Gli armatori, i capitani dei mercantili e gli equipaggi si fermeranno a guardarla da lontano; 18e vedendo salire il fumo dei suoi resti incendiati diranno: «In tutto il mondo non cʼè mai stata una città come questa!» 19E dal dolore si cospargeranno la testa di polvere, piangendo e gridando: «Che sfortuna! La grande città che con la sua abbondanza ci ha arricchiti tutti in un attimo è stata ridotta a un deserto!»
20Ma tu, o cielo, esulta della sua fine; ed anche voi gioite, figli di Dio, apostoli e profeti! Perché Dio lʼha punita, e così vi ha reso giustizia.
21Poi un angelo potente alzò una pietra grossa come una macina da mulino e la scagliò nel mare, gridando: «Così, come scaglio questa pietra, dʼun colpo solo, sarà precipitata Babilonia, la grande città: di lei non resterà più alcuna traccia! 22Là non si sentirà più suonare lʼarpa, né cantare; non si udranno più né flauti, né trombe. Non esisteranno più industrie di alcun genere e non si macinerà mai più grano. 23Le sue notti saranno completamente buie: non si vedranno mai più lampade alle sue finestre, né si udrà il suono gioioso delle campane, né le voci felici di due sposi novelli! I suoi mercanti erano conosciuti in tutto il mondo, e tutte le nazioni sono state ingannate dai suoi incantesimi. 24Questa città è la responsabile del sangue dei profeti, dei santi e di tutti quelli che furono martirizzati qui sulla terra!»
Babylons fall
1Efter detta såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2Han ropade med stark röst:
”Det stora Babylon har fallit, det har fallit!
Det har blivit en plats där onda andar bor,
ett tillhåll för alla orena andar,
en plats där alla orena och avskyvärda fåglar samlas.
3För alla folk har druckit av vredesvinet
från hennes sexuella lössläppthet.
Kungarna på jorden har legat med henne,
och affärsmännen på jorden
har blivit rika på hennes makt och omåttliga lyx.”
4Sedan hörde jag en annan röst från himlen säga:
”Gå bort från henne, mitt folk,
så att ni inte gör er delaktiga i hennes synder
och drabbas av samma plågor som hon.
5För hennes synder har staplats på varandra
och når ända upp till himlen,
och Gud har inte glömt bort det onda hon har gjort.
6Behandla henne som hon har behandlat er,
ge henne dubbelt igen för allt hon har gjort.
Blanda dubbelt åt henne i hennes egen blandning.
7Hon omgav sig med lyx och överflöd,
så låt henne nu få smaka på lika mycket plåga och sorg.
Hon säger i sitt hjärta:
’Jag sitter här som drottning.
Jag är inte änka och kommer aldrig att få uppleva sorg.’
8På en enda dag ska därför plågorna drabba henne,
död, sorg och hunger, och hon ska brännas upp i eld,
för Herren Gud som dömer henne är mäktig.
9Kungarna på jorden, som deltog i hennes sexuella lössläppthet och lyx, ska gråta och jämra sig över henne när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester. 10De kommer att stå på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska ropa:
’Ve, ve du stora stad Babylon, du starka stad!
På en enda timme har domen kommit över dig.’
11Jordens affärsmän ska sörja och gråta över henne, för det finns ingen kvar som kan köpa deras skeppslaster, 12laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, tyger av linne, purpur och siden, lysande röda tyger, alla sorters välluktande trä, varor av elfenben och dyrbara träslag, koppar, järn och marmor, 13kryddor, parfymer, salvor och rökelse, vin, olja, fint mjöl och vete, boskap och får, hästar och vagnar, slavar och människoliv.
14Den frukt du längtade efter har du gått miste om. All lyx och prakt är borta, och ingen kommer att finna dem någonsin mer. 15Affärsmännen som bedrev handel med dessa varor och blev rika genom henne ska stå där på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska gråta och jämra sig:
16’Ve, ve, denna stora stad,
som bar kläder av finaste linne
och mörkröda och lysande röda tyger,
och som var smyckad med guld,
ädelstenar och pärlor!
17På en enda timme försvann all din rikedom.’
Alla handelsfartygens kaptener och passagerare och besättningar, ja, alla som lever av att segla på havet, ska stå på avstånd, 18och när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester ska de ropa: ’Aldrig har det väl funnits en stad som denna!’ 19De ska strö jord på huvudet, klaga och ropa:
’Ve, ve denna stora stad,
som gjorde alla fartyg på haven rika genom sitt överflöd!
På en enda timme har allt ödelagts.’
20’Men gläd er över hennes öde,
du himmel och alla ni heliga och apostlar och profeter,
för Gud har dömt henne för det hon gjorde mot er!’ ”
21Sedan lyfte en väldig ängel upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sa:
”Med samma kraft ska Babylon,
den stora staden, störtas ner i djupet och aldrig finnas mer.
22Aldrig mer ska ljudet av musik från harpor,
flöjter och trumpeter höras i dig.
Aldrig mer ska hantverkare av något slag finnas i dig.
Aldrig mer ska något ljud från en kvarnsten höras i dig.
23Aldrig mer ska en lampa lysa i dig.
Aldrig mer ska några glada röster från brud
och brudgum höras i dig.
Dina köpmän styrde handeln i hela världen,
och du bedrog alla med din ockultism.
24I den staden rann blodet från profeterna
och från de heliga och alla som slaktats på jorden.”
