1Infatti, noi sappiamo che, quando questa tenda in cui abitiamo adesso sarà disfatta, intendo dire quando moriremo e lasceremo questo corpo, in cielo avremo un corpo nuovo e meraviglioso, una casa che sarà nostra per sempre, fatta per noi da Dio stesso, e non da mano dʼuomo. 2In questa tenda, che è il nostro corpo, ci lamentiamo, desiderando con tutto noi stessi di avere quella casa del cielo, un corpo nuovo che indosseremo proprio come un vestito nuovo. 3Sempre che, quando Cristo tornerà, ci trovi ancora vestiti del nostro corpo, e non nudi. 4In questo corpo umano ci lamentiamo, oppressi da un grande peso, ma non per questo ci attira lʼidea di morire e rimanere senza corpo. Vogliamo, invece, avere un altro corpo nuovo con cui rivestirci, in modo che quanto cʼè di mortale in noi sia assorbito dalla vita eterna. 5Dio ci ha preparati per questo e, come anticipo di tutto ciò, ci ha dato il suo Spirito Santo.
6Quindi aspettiamo sempre con fiducia, consapevoli del fatto che ogni momento che passiamo in questo corpo umano, è tempo trascorso lontano dal Signore. 7E per fede sappiamo che queste cose sono vere, non perché le abbiamo viste. 8Però abbiamo fiducia, e non abbiamo paura di morire, anzi, ne siamo contenti, perché così saremo vicini al Signore. 9Perciò, il nostro scopo è di fare sempre ciò che piace a Dio, non importa dove siamo, sia in questo corpo, che lontano da questo corpo, col Signore in cielo. 10Perché tutti noi dobbiamo presentarci davanti al tribunale di Cristo per essere giudicati; e ciascuno di noi riceverà ciò che si merita, secondo il bene o il male che ha fatto nella sua vita.
Ambasciatori di Cristo
11Per questo profondo timore di Dio, che è sempre presente in noi, ci diamo tanto da fare per convincere gli altri. Dio che ci conosce a fondo sa che siamo sinceri, e spero che anche voi ne siate convinti nel profondo della vostra coscienza. 12Non pensate che questo sia un modo per crescere dʼimportanza ai vostri occhi; vi offriamo, invece, lʼoccasione di essere fieri di noi e di poter rispondere come si deve a quei vostri predicatori che si vantano tanto delle apparenze, ma non si preoccupano della sostanza. 13-14Ci comportiamo forse come dei pazzi (a parlare così di noi stessi)? In tal caso, è per portare gloria a Dio. Se, invece, ci comportiamo da persone sagge, lo facciamo a vostro vantaggio. Qualsiasi cosa facciamo, non è davvero per il nostro interesse, ma perché adesso ci guida lʼamore di Cristo. Poiché crediamo che Cristo è morto per tutti noi, dobbiamo anche credere che noi siamo morti rispetto alla vecchia vita che prima conducevamo. 15Gesù morì per tutti in modo che tutti quelli che vivono, dopo aver ricevuto da lui la vita eterna, non vivano più per se stessi, per il proprio piacere, ma consacrino la loro vita per piacere a Cristo, che è morto e risorto per loro. 16Perciò, dʼora innanzi, smettiamola di valutare gli altri con la mentalità di questo mondo o secondo le apparenze. E se qualche volta, per sbaglio, abbiamo considerato Cristo in questo modo, da un punto di vista umano intendo, ora però non è più così! 17Se uno diventa cristiano, diventa una nuova creatura; le cose vecchie sono passate: tutto è diventato nuovo!
18E questo viene da Dio, che ci ha riconciliati con se stesso, grazie a ciò che ha fatto Gesù Cristo. Non solo, ma ha dato a noi il privilegio dʼinvitare tutti a far pace con lui. 19Infatti, Dio ha riconciliato con sé il mondo per mezzo di Cristo, senza addebitare agli uomini i loro peccati. Questo dunque è il meraviglioso messaggio che ci ha dato da comunicare agli altri!
20Quindi, noi siamo ambasciatori di Cristo, ed è come se Dio si servisse di noi per parlarvi. Vi supplichiamo, come se fosse Cristo stesso a supplicarvi, accettate lʼamore che egli vi offre, fate pace con Dio! 21Dio ha riversato su Cristo i nostri peccati, su di lui che non ha mai peccato, affinché, per mezzo suo, diventassimo giusti.
Vi ska få nya kroppar
1Vi vet att när vårt jordiska tält rivs ner, har Gud berett en byggnad åt oss i himlen, en evig boning, som inte är gjord av människohänder. 2Så länge vi är kvar i denna jordiska gestalt, suckar vi och längtar efter att få klä på oss vår himmelska boning. 3För när vi väl har klätt på oss den, är vi inte längre nakna. 4Medan vi lever här i detta tält, suckar vi och har det svårt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det dödliga blir uppslukat av livet. 5Det är ju Gud som har skapat oss för just detta och som en garanti har han gett oss Anden.
6Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi, så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, är åtskilda från Herren. 7Vi lever i tro, utan att se. 8Vi är vid gott mod och ser fram emot att lämna kroppen och få bo hos Herren. 9Därför strävar vi efter att behaga Herren, vare sig vi är hemma eller borta. 10Vi ska ju alla stå inför Kristus domstol en dag och belönas eller straffas för det vi har gjort här i det fysiska livet, gott eller ont.
Gud erbjuder alla försoning
11Vi vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker vinna människor. För Gud är det uppenbart vad vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.
12Vi försöker inte rekommendera oss själva för er igen, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. 13Är vi från våra sinnen, så är det för Guds skull. Är vi förnuftiga, så är det för er skull. 14Kärleken från Kristus driver oss. Vi är ju övertygade om att en har dött för alla, och då har alla dött. 15Han har dött för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva, utan för honom som har dött och uppstått för dem.
16Därför bedömer vi inte längre på ett vanligt mänskligt sätt. Om vi en gång har betraktat Kristus på det viset gör vi det inte mer. 17Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är borta, och något nytt har börjat. 18Allt detta kommer från Gud, som försonade oss med sig själv genom Kristus och gav oss försoningens tjänst. 19Gud försonade världen med sig själv genom Kristus. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han gav oss detta budskap om försoning. 20Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar till människorna genom oss. Som Kristus språkrör vädjar vi: ”Låt försona er med Gud.” 21Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.
