Salmo 69
Salmo de David. Sobre a melodia “Os lírios”. Para o diretor do coro.
1Salva-me, ó Deus,
pois estou quase a afogar-me.
2Atolei-me num fundo lamaçal,
já não consigo manter-me de pé;
as águas cobrem-me e arrastam-me.
3Estou exausto de gritar.
Tenho a garganta seca
e os olhos cansados de tanto chorar,
esperando pelo meu Deus.
4São tantos que nem posso contar,
os que me odeiam sem motivo.
É gente poderosa e influente,
esses que querem destruir-me;
embora esteja inocente do que me acusam,
exigem que eu devolva algo que não roubei.
5Tu, ó Deus, sabes como sou pouco sensato;
conheces todos os meus pecados.
6Que aqueles que confiam em ti,
ó Deus, Senhor dos exércitos,
não fiquem mal por minha causa;
que não precisem de ficar envergonhados,
aqueles que te buscam, ó Deus de Israel!
7Eu realmente tenho sido escarnecido
e envergonhado, por amor de ti.
8Tenho-me tornado como um estranho,
para com os meus irmãos,
que fazem que não me conhecem.
9Arde em mim um grande zelo pela tua casa;
por isso, os insultos dos teus inimigos caem sobre mim.
10Chorei e jejuei, por tua causa;
até isso se tornou razão para me ofenderem.
11Vesti-me de luto e de tristeza;
ando de boca em boca, falam mal de mim,
12Sou o assunto do dia, na cidade;
tornei-me a canção dos beberrões.
13Contudo, continuo a fazer oração a ti, Senhor,
enquanto é tempo e estás inclinado a ouvir.
Responde-me, com uma boa dose do teu amor,
segundo a promessa da tua salvação.
14Tira-me, então, para fora deste lamaçal;
salva-me dos que me odeiam e das águas profundas.
15Não permitas que as correntes me engulam
e que este poço profundo se torne a minha sepultura.
16Senhor, responde-me, pois é grande a tua misericórdia;
atenta para a minha necessidade,
pois é imensa a tua piedade.
17Não te escondas de mim,
pois estou angustiado.
18Responde-me depressa! Vem até mim e salva-me!
Liberta-me de todos os meus inimigos!
19Tu sabes como me ofendem vergonhosamente
e me deixam desnorteado;
tu conheces todos os meus inimigos.
20As suas afrontas despedaçam-me o coração;
sinto-me muito debilitado.
Ainda esperei que alguém me compreendesse,
tivesse pena de mim e quisesse consolar-me;
mas não encontrei ninguém.
21Pelo contrário, deram-me veneno como alimento;
quando tinha sede, ofereceram-me vinagre.
22Que os seus banquetes se tornem numa armadilha,
uma ruína para castigo deles.
23Que os seus olhos se turvem para que não vejam;
que vivam esmagados sob um pesado fardo.
24Derrama sobre eles a tua indignação;
sejam atingidos pelo furor da tua ira.
25Que o seu acampamento fique deserto,
sem ninguém que nas suas tendas habite.
26Pois perseguem aquele que tu próprio já afligiste
e zombam da dor com que o feriste.
27Que os seus pecados, amontoados,
os impeçam de ter acesso à tua justiça.
28Que sejam riscados do livro da vida,
da companhia dos que seguem a tua justiça.
29Para mim, ó Deus, que estou aflito e abatido,
que a tua salvação seja um abrigo bem seguro.
30Então louvarei a Deus com o meu cântico;
dar-lhe-ei toda a minha gratidão.
31Isto lhe será muito mais agradável
do que sacrifícios de bois ou de novilhos,
segundo os preceitos da Lei.
32Os humildes também ficarão felizes;
o vosso coração terá uma vida nova,
visto que buscam a Deus.
33Porque o Senhor ouve o apelo dos necessitados
e não despreza os seus cativos.
34Louvem-no todo o céu e a Terra,
os mares e tudo o que neles vive!
35Porque Deus salvará Sião;
tornará a edificar as cidades de Judá,
para que o seu povo tome posse dela e ali habite.
36Os seus filhos a herdarão;
todos os que amam o nome de Deus ali habitarão.
Psalm 69
Den lidandes bön
1För körledaren, enligt Shoshannim69:1 enligt Shoshannim kan betyda ungefär till/enligt Liljorna(s melodi), men det kan också vara ett namn, möjligen Susa.. Av David.
2Rädda mig, Gud,
för vattnet står mig upp till halsen!
3Djupare och djupare sjunker jag i dyn,
jag saknar fotfäste.
Jag har kommit ut på djupt vatten,
floden sveper över mig.
4Jag har ropat mig trött,
min strupe är hes.
Mina ögon är matta
och ser med väntan på dig, min Gud.
5De som har hatat mig utan anledning
är flera än hårstråna på mitt huvud.
Det är många som vill förgöra mig
och som utan orsak är mina fiender,
Jag måste ersätta vad jag inte har stulit.
6Du känner min dumhet, Gud,
min skuld är inte gömd för dig.
7Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull,
härskarornas Herre,
låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull,
du Israels Gud.
8Det är för din skull som jag hånas
och mitt ansikte täcks av skam.
9Jag har blivit främmande för mina egna bröder,
en främling för min mors söner.
10Min iver för ditt tempel förtär mig,
och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.
11När jag sörjer och fastar
hånar man mig.
12När jag klär mig i sorgkläder
blir jag en visa för dem.
13De som sitter i porten sladdrar om mig,
och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.
Svara mig, Gud, i din stora nåd,
i din frälsnings trofasthet.
15Rädda mig ur detta träsk!
Låt mig inte sjunka!
Rädda mig från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16Låt inte vattenmassorna begrava mig
eller djupet uppsluka mig.
Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.
17Herre, svara mig i din godhet och nåd,
vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
18Göm dig inte för mig, din tjänare,
för jag är i nöd.
Skynda dig att svara!
19Kom nära mig och befria mig,
friköp mig från mina fiender!
20Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras.
Du ser alla mina ovänner.
21Deras förakt har krossat mitt hjärta,
och jag är sjuk.
Jag sökte medlidande
men fann inget,
någon som kunde trösta mig
men hittade ingen.
22De blandade gift i min mat
och gav mig ättika att dricka i min törst.
23Låt deras bord framför dem bli en snara
och deras frid69:23 Grundtextens innebörd är osäker. en fälla.
24Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser,
och deras höfter alltid vackla.
25Häll ut din vrede över dem!
Låt dem känna din vredes glöd,
26och låt deras hem stå öde
och ingen mer bo i deras tält.
27De förföljer den som du har slagit
och pratar om plågan hos den du har sårat.
28Ställ dem till svars för synd efter synd,
låt dem inte få del av din rättfärdighet.
29Utplåna dem från de levandes bok!
Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga.
30Jag är i nöd och ångest,
Gud, låt din räddning bli min tillflykt.
31Då ska jag prisa Guds namn med sång,
ära honom med tacksägelse.
32Det behagar Herren mer än en tjur
eller en oxe med horn och klövar.
33De förtryckta ska se det och glädja sig,
ni som söker Gud ska få nytt mod,
34för Herren hör de fattiga
och föraktar inte sina fångna.
35Låt himlen och jorden prisa honom,
haven och allt som rör sig i dem!
36Gud ska rädda Sion
och bygga upp Juda städer igen,
de ska bo där och ta det i besittning.
37Hans tjänares barn ska ärva det,
och alla som älskar hans namn ska bo där.
