A vingança contra os midianitas
1Então o Senhor falou a Moisés: 2“Castiga os midianitas por terem levado à idolatria o povo de Israel. Depois disso, terás de morrer; serás recolhido para junto dos teus.”
3Moisés disse ao povo: “Armem-se alguns de vocês e preparem-se para travar uma guerra do Senhor contra os midianitas, para os castigar. 4Mobilizem 1000 homens de cada tribo.” 5E assim foi feito. 6Foram alistados 12 000 soldados de Israel, os quais Moisés mandou para a batalha. Fineias, filho de Eleazar, o sacerdote, foi quem conduziu esse exército; os objetos sagrados acompanharam-nos, ao mesmo tempo que iam tocando as cornetas. 7E o resultado foi que todos os homens midianitas foram mortos nesse combate, como o Senhor tinha mandado a Moisés. 8Entre eles encontravam-se os cinco reis midianitas: Evi, Requem, Zur, Hur e Reba. Também Balaão, filho de Beor, foi morto.
9Israel trouxe cativos as mulheres e as crianças e apoderou-se do seu gado e rebanhos, assim como de muitas outras coisas que saquearam. 10Todas as povoações, cidades e aldeias foram incendiadas. 11-12Os cativos e os despojos foram trazidos a Moisés e a Eleazar, o sacerdote, à vista de todo o povo de Israel, que estava acampado nas margens do Jordão nas planícies de Moabe, em frente a Jericó.
13Moisés e o sacerdote Eleazar, acompanhados de todos os chefes do povo, vieram fora do arraial ao encontro daquela tropa vitoriosa; 14mas Moisés ficou muito irado contra os oficiais do exército e os comandantes dos batalhões.
15“Porque é que deixaram vivas as mulheres?”, perguntou. 16“Estas são precisamente aquelas que, seguindo as indicações de Balaão, fizeram com que o povo de Israel adorasse os ídolos no caso de Peor, provocando aquela praga entre a congregação do Senhor! 17Matem agora todos os rapazes e todas as mulheres que alguma vez se tenham deitado com um homem. 18As restantes deixem-nas com vida e podem levá-las convosco. 19Todos os que mataram alguém ou que tenham tocado num corpo morto deverão ficar fora do acampamento durante sete dias, purificando-se a si e às cativas no terceiro e no sétimo dia. 20Lembrem-se também de purificar as vossas roupas e tudo o que seja feito de pele de animal ou de pelo de cabra, assim como os recipientes de madeira.”
21Eleazar, o sacerdote, disse para os homens que tinham combatido: “Este é o regulamento que Senhor deu a Moisés: 22-23tudo o que possa suportar o fogo, seja de ouro, prata, bronze, estanho ou chumbo, deverá ser passado pelo lume, para ficar ritualmente puro; além disso deve ser purificado pela água de purificação. No entanto, aquilo que não suportar o calor passará apenas pela água. 24No sétimo dia lavarão os vossos fatos e purificar-se-ão; só depois poderão regressar ao acampamento.”
Repartição dos despojos
25O Senhor disse a Moisés: 26“Tu e o sacerdote Eleazar, mais os líderes das tribos, deverão fazer uma lista de tudo o que foi saqueado, incluindo gente e animais; 27depois repartam em duas partes. Metade ficará para os homens que combateram e a outra metade será dada ao povo de Israel. 28Da metade que pertence aos homens que combateram terão de dar um tributo ao Senhor; consistirá de um em cada quinhentos, tanto dos cativos, como dos bois, dos burros e dos rebanhos capturados pelo exército. 29Deem este tributo a Eleazar, o sacerdote, para que o apresente ao Senhor. 30Levantem igualmente um tributo da metade que pertence ao povo, de um em cada cinquenta também dos prisioneiros, dos rebanhos e do resto do gado, que for dado ao povo de Israel, e apresentem-no aos levitas que têm o cargo do tabernáculo. Será a parte que lhes pertence.”
31Moisés e Eleazar fizeram conforme o Senhor lhes ordenou. 32O total dos despojos tomados aos midianitas, além da parte dada aos que combateram, foi de 675 000 ovelhas, 3372 000 bois, 3461 000 burros; 35as raparigas cativas foram 32 000.
36A metade com que o exército ficou totalizou:
337 500 ovelhas, 37das quais 675 foram dadas ao Senhor;
3836 000 bois, dos quais 72 foram dados ao Senhor;
3930 500 burros, dos quais 61 foram dados ao Senhor;
4016 000 raparigas, das quais 32 foram dadas ao Senhor para os levitas.
41Tudo o que era para o Senhor foi dado a Eleazar, o sacerdote, tal como o Senhor ordenara.
42-43A outra metade dos despojos destinados ao povo de Israel, que Moisés separou da parte pertencente aos soldados, deu os seguintes números:
337 500 ovelhas;
4436 000 bois;
4530 500 burros;
4616 000 raparigas.
47De acordo com a vontade do Senhor, Moisés entregou um por cada cinquenta destes aos levitas, que estavam encarregados do serviço do tabernáculo do Senhor.
48Os oficiais e os comandantes de batalhão vieram até Moisés e disseram-lhe: 49“Fizemos a chamada de todos os que tinham partido a combater e verificámos que não se perdeu um só deles! 50Por isso, trouxemos aqui uma oferta especial de gratidão ao Senhor, tomada do que recebemos; ouro, joias, pulseiras, colares, anéis, brincos e arrecadas. Isto é para fazer expiação pelas nossas almas perante o Senhor.”
51-54Moisés e Eleazar, o sacerdote, receberam esta oferta especial, da parte dos oficiais e comandantes, tendo estimado o valor total de tudo aquilo em 190 quilos de ouro. Os soldados tinham ficado também com parte do saque para eles. A oferta foi levada para a tenda do encontro e conservada perante o Senhor como memorial para o povo de Israel.
Kriget mot Midjan
1Herren talade än en gång till Mose och sa: 2”Hämnas på midjaniterna för israeliterna innan det är dags för dig att dö31:2 Ordagrant: förenas med dina fäder (jfr 20:24).!”
3Då sa Mose till folket: ”En del av er måste gripa till vapen i krig mot midjaniterna och utföra Herrens hämnd. 4Skicka tusen man från varje israelitisk stam i krig.”
5Man tog ut tusen män från varje israelitisk stam, 12 000 krigsutrustade män. 6Mose sände dem ut i krig, tusen man från varje stam, tillsammans med Pinechas, prästen Elasars son, som tog med sig de heliga föremålen och stridstrumpeterna. 7De kämpade mot midjaniterna så som Herren hade befallt Mose och dödade alla av manligt kön, 8bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva. Även Bileam, Beors son, blev dödad med svärd.
9Sedan tog israeliterna alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. 10Alla städer och byar, midjanitiska bosättningar och tältläger brändes ner. 11De tog med sig allt plundrat gods och allt byte, människor och boskap. 12Fångarna och allt krigsbyte, både människor och boskap, fördes fram till Mose och prästen Elasar och till den israeliska menigheten som slagit läger på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko.
13Mose, Elasar och folkets ledare gick ut för att möta dem, 14men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet, både högre och lägre officerare, som nu återvände från kriget.
15”Varför har ni skonat alla kvinnor?” frågade han. 16”Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att vända sig från Herren när det gällde Pegor, så att hemsökelsen drabbade Herrens menighet. 17Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man. 18Ni får bara låta de kvinnor som inte legat med en man leva åt er själva.
19Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen ska ni rena er och era fångar. 20Ni ska också rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.”
21Sedan sa prästen Elasar till männen som varit med i kriget: ”Det här är Herrens befallning i lagen som han gett till Mose: 22Det som är av guld, silver, koppar, järn, tenn och bly, 23allt som tål eld, ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten. 24På den sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.”
25Herren sa till Mose: 26”Du, prästen Elasar och menighetens stamledare ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte. 27Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i kriget, och den andra hälften ska ges till Israels menighet. 28Men låt krigsfolket betala en tribut åt Herren av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Var femhundrade människa och dito djur ska tillhöra honom. 29Ge det till prästen Elasar, så att han kan överlämna det till Herren. 30Ta också från de andra israeliternas andel var femtionde fånge och vart femtionde bland boskapen, av kor, åsnor och får till att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i Herrens boning.”
31Mose och prästen Elasar gjorde som Herren befallt Mose. 32Det totala bytet som återstod av det byte krigsfolket hade tagit var 675 000 får, 3372 000 oxar, 3461 000 åsnor 35och 32 000 människor, flickor som inte legat med någon man.
36Den hälft som gavs till krigsfolket bestod av
337 500 får 37av vilka 675 gavs till Herren,
3836 000 oxar av vilka 72 gavs till Herren,
3930 500 åsnor av vilka 61 gavs till Herren
40och 16 000 flickor av vilka 32 tillföll Herren.
41Mose överlämnade hela Herrens del till prästen Elasar, som Herren hade befallt honom.
42Den andra hälften av bytet som Mose hade avskilt från krigsfolkets, 43menighetens del, bestod av 337 500 får, 4436 000 oxar, 4530 500 åsnor 46och 16 000 människor.
47Mose tog av israeliternas andel var femtionde av allt och gav till leviterna som hade ansvaret för Herrens boning, så som Herren hade befallt Mose.
48Då kom befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, till Mose 49och sa: ”Vi, dina tjänare, har räknat alla de män som drog ut med oss i striden och ingen av dem saknas. 50Därför vill vi bära fram en särskild offergåva till Herren. Var och en ger sitt byte av guld, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.”
51Mose och prästen Elasar tog emot deras gåva, alla slags guldarbeten. 52Värdet på den offergåva som de högre och lägre befälhavarna gav Herren var 16 750 siklar. 53Varje soldat hade tagit eget byte i kriget. 54Mose och prästen Elasar tog guldet och förde in det i uppenbarelsetältet för att israeliterna skulle bli ihågkomna inför Herren.
