Miriam e Aarão opõem-se a Moisés
1Um dia, Miriam e Aarão começaram a criticar Moisés por causa da sua mulher, uma cuchita12.1 Não se sabe ao certo, mas pode indicar alguém natural de Cuche ou pertencente a uma tribo lembrada em Hc 3.7.; 2e disseram: “Mas afinal foi só através de Moisés que o Senhor falou? Não foi também por nosso meio?”
E o Senhor ouviu isso. 3E Moisés era o homem mais humilde da Terra. 4O Senhor convocou imediatamente Moisés, Aarão e Miriam para a tenda do encontro: “Venham, os três!” 5O Senhor desceu na coluna de nuvem e ficou à entrada do tabernáculo: “Aarão e Miriam, cheguem-se à frente!” Eles obedeceram. 6O Senhor disse-lhes:
“Com um profeta eu falaria
por meio de sonhos e de visões.
7Mas com o meu servo Moisés não é assim.
Ele serviu fielmente na casa de Deus.
8Com ele falo face a face!
Ele vê mesmo a semelhança do Senhor!
Então porque não tiveram receio de criticar o meu servo Moisés?”
9A cólera do Senhor inflamou-se contra eles; depois partiu. 10A nuvem subiu sobre o tabernáculo e Miriam ficou toda branca com lepra. Quando Aarão viu o que acontecera, 11rogou a Moisés: “Ó meu senhor, não nos castigues por causa deste pecado; fomos loucos em proceder de tal maneira. 12Não deixes que ela fique assim como uma morta, ou como um bebé nado-morto, que ao nascer já tem o seu corpo quase todo consumido!”
13E Moisés clamou ao Senhor: “Cura-a, ó Deus, rogo-te!”
14O Senhor disse a Moisés: “Se o seu pai lhe tivesse cuspido na cara, seria impura durante sete dias. Que fique então excluída, fora do acampamento durante sete dias, e depois recolham-na.”
15Foi o que fizeram; Miriam foi posta fora do acampamento por sete dias, e o povo esperou até que pudesse ser trazida para dentro; só depois continuaram a viagem.
16Partindo dali, de Hazerote, vieram a acampar no deserto de Parã.
Mirjam och Aron kritiserar Mose
1Då började Mirjam och Aron att kritisera Mose därför att han tagit en kushitisk kvinna till hustru. 2De sa: ”Är det bara genom Mose som Herren har talat? Har han inte talat genom oss också?”
Herren hörde det. 3Mose var den mest ödmjuka människa som fanns på jorden. 4Herren sa genast till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut alla tre till uppenbarelsetältet!” Då gick de tre dit. 5Herren steg ner till dem i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam. De steg då fram 6och han sa:
”Hör nu mina ord!
Om det finns en profet bland er
uppenbarar jag mig själv för honom
genom syner och drömmar.
7Men inte så med min tjänare Mose.
Han har förtroende här i mitt hus
8och med honom talar jag ansikte mot ansikte
i klartext och inte i gåtor.
Han får se Herrens gestalt.
Hur vågar ni då kritisera min tjänare Mose?”
9Herrens vrede brann mot dem och han lämnade dem. 10När molnet flyttade sig från tältet, var Mirjam alldeles snövit av spetälska. Aron vände sig mot henne och fick se hennes spetälska. 11Då sa Aron till Mose: ”O, min herre, straffa oss inte för den synd vi begått! Vi har handlat dåraktigt. 12Låt henne inte bli som ett dödfött foster som kommer halvruttet ur moderlivet!”
13”Gud, jag ber dig, gör henne frisk igen!” ropade då Mose till Herren. 14Och Herren sa till Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju ha fått bära sin skam i sju dagar. Låt henne nu hålla sig utanför lägret i sju dagar och sedan kan hon få komma tillbaka.”
15Mirjam blev alltså utestängd från lägret i sju dagar. Folket väntade med att gå vidare tills hon kom tillbaka.
