A conspiração contra Jesus
(Mc 14.1-2; Lc 22.1-2; Jo 11.45-53)
1Quando Jesus acabou esta conversa com os discípulos, disse-lhes: 2“Como sabem, a festa da Páscoa começa dentro de dois dias e serei traído e crucificado.”
3Naquela mesma altura, os principais sacerdotes e os anciãos estavam reunidos na residência de Caifás, o sumo sacerdote, 4para combinar como poderiam prender Jesus sem dar nas vistas e como matá-lo: 5“Não o façamos, porém, durante a festa da Páscoa, porque haveria tumulto.”
Jesus é ungido em Betânia
(Mc 14.3-9; Lc 7.37-38; Jo 12.1-8)
6Entretanto, Jesus encontrava-se em Betânia, em casa de Simão, o leproso. 7Enquanto comia, entrou uma mulher com um vaso de alabastro com um perfume muito caro e derramou-lho sobre a cabeça. 8“Que desperdício de dinheiro!”, disseram os discípulos, zangados. 9“Mais valia tê-lo vendido por bom preço e dado o produto aos pobres!”
10Jesus percebeu os seus pensamentos e disse: “Porque estão a causar problemas a esta mulher, se ela me fez uma boa ação? 11É que os pobres sempre os terão convosco, mas a mim nem sempre me terão. 12Ela derramou este perfume sobre mim para preparar o meu corpo para a sepultura. 13É realmente como vos digo: em qualquer parte do mundo em que este evangelho seja pregado, o gesto dela será lembrado e elogiado.”
Judas concorda em trair Jesus
(Mc 14.10-11; Lc 22.3-6)
14Então Judas Iscariotes, um dos doze discípulos, foi ter com os principais sacerdotes 15e perguntou: “Quanto estão dispostos a pagar-me para vos entregar Jesus?” Deram-lhe trinta moedas de prata. 16A partir dali, Judas mantinha-se atento, à espera de ocasião para entregar Jesus.
A ceia do Senhor
(Mc 14.12-25; Lc 22.7-23; 1 Co 11.23-25)
17No primeiro dia da celebração dos pães sem fermento, os discípulos foram ter com Jesus e perguntaram: “Onde queres que te preparemos a refeição da Páscoa?”
18“Vão à cidade, procurem um certo homem e deem-lhe este recado: ‘O Mestre diz: Chegou a minha hora e pretendo tomar a refeição da Páscoa em tua casa com os meus discípulos.’ ” 19Então os discípulos fizeram como mandou e prepararam a ceia da Páscoa.
20Ao anoitecer, Jesus sentou-se a comer com os doze discípulos. 21Estavam a comer quando lhes disse: “É realmente como vos digo: um de vocês vai trair-me!”
22Eles ficaram muitíssimo tristes e cada qual começou a perguntar: “Serei eu, Senhor?”
23Ele respondeu: “Aquele que molhou comigo o pão no prato é quem me vai trair. 24O Filho do Homem tem de morrer, tal como as Escrituras disseram há muito. Mas ai do homem que me vai trair! Mais valia nunca ter nascido!”
25Também Judas, o que haveria de o trair, lhe perguntara: “Mestre, serei eu?” E Jesus respondera: “Tu próprio o disseste.”
26Quando estavam a comer, Jesus pegou no pão e, dando igualmente graças a Deus por ele, partiu-o e deu-o aos discípulos: “Tomem e comam; este é o meu corpo.” 27E levantando um cálice de vinho, agradeceu a Deus por ele, distribuiu-o pelos discípulos, e disse: “Bebam todos dele; 28porque isto é o meu sangue que sela a aliança e é derramado para perdoar os pecados de muitos. 29Prestem atenção às minhas palavras: não beberei outra vez deste vinho senão no dia em que o beber de novo convosco no reino do meu Pai.” 30Depois de cantarem um hino, foram até ao monte das Oliveiras.
Jesus prediz a negação do Pedro
(Mc 14.26-31; Lc 22.33-34; Jo 13.37-38)
31Então Jesus disse-lhes: “Esta noite todos irão abandonar-me, porque as Escrituras dizem: ‘Ferirei o pastor e espalhar-se-ão as ovelhas.’26.31 Zc 13.7. 32Mas depois de eu ressuscitar, irei para a Galileia e lá me encontrarei convosco.”
33Pedro disse-lhe: “Façam os outros o que fizerem, nunca te abandonarei!”
34Mas Jesus retorquiu-lhe: “A verdade é que esta mesma noite, antes que o galo cante pela madrugada, negar-me-ás três vezes!”
35Mas Pedro declarou: “Nem que tenha de morrer contigo, nunca te negarei!” E todos os outros discípulos garantiram o mesmo.
Getsemane
(Mc 14.32-42; Lc 22.39-46)
36Jesus levou-os a um lugar chamado Getsemane, onde disse aos discípulos: “Sentem-se aqui enquanto vou ali orar.” 37Levou consigo Pedro e os dois filhos de Zebedeu, Tiago e João, e começou a sentir tristeza e angústia. 38E disse-lhes: “A minha alma está cheia de uma tristeza mortal. Fiquem aqui e vigiem comigo.”
39Avançou um pouco e, prostando-se com o rosto em terra, orou: “Meu Pai, se é possível, que este cálice seja afastado de mim. Todavia, desejo a tua vontade e não a minha.” 40Voltou depois para junto dos três discípulos, mas encontrou-os a dormir. “Pedro, será que não podem velar comigo nem por uma hora? 41Vigiem e orem para não serem vencidos pela tentação, pois embora o espírito seja corajoso o corpo é fraco!”
42E retirou-se outra vez para orar: “Meu Pai, se este cálice não puder ser evitado, enquanto não o beber, cumpra-se a tua vontade.” 43Voltou de novo para junto dos discípulos e encontrou-os outra vez a dormir, porque tinham os olhos pesados de sono.
44Tornou a orar pela terceira vez, dizendo a mesma coisa. 45Então foi ter com os discípulos: “Ainda estão a dormir e a descansar? Chegou a hora! Vou ser entregue nas mãos dos pecadores! 46Levantem-se, vamos andando! Olhem, já aí vem aquele que me traiu!”
Jesus é preso
(Mc 14.43-50; Lc 22.47-53; Jo 18.3-11)
47Naquele momento, enquanto assim falava, Judas, um dos doze, chegou com muito povo armado de espadas e paus, enviado pelos principais sacerdotes e pelos anciãos do povo. 48Judas tinha-lhes dito que o entregaria com um sinal: “Saberão quem é quando o cumprimentar com um beijo. Então podem prendê-lo.” 49Judas aproximou-se logo de Jesus, exclamando: “Eu te saúdo, Mestre!” E beijou-o.
50“Amigo, faz já o que tens a fazer.” Então prenderam Jesus, segurando-o bem. 51Um dos discípulos puxou de uma espada e cortou a orelha do servo do sumo sacerdote.
52Então Jesus disse-lhe: “Guarda a espada no lugar dela! Pois todos quantos puxam da espada morrerão pela espada. 53Não percebes que bastava eu pedir ao meu Pai doze exércitos de anjos para nos protegerem, para os mandar imediatamente? 54Mas se o fizesse, como se cumpririam as Escrituras que há muito anunciaram o que está a acontecer agora?”
55Naquele momento, Jesus falou à multidão: “Sou algum assaltante perigoso para que venham assim prender-me, armados desta maneira com espadas e paus para me levarem preso? Todos os dias estava a ensinar no templo e não me prenderam. 56Mas tudo isto acontece para dar cumprimento às palavras dos profetas de que falam as Escrituras.” Naquela altura, todos os discípulos o abandonaram e fugiram.
Jesus perante o supremo tribunal
(Mc 14.53-65; Lc 22.54-55, 63-71; Jo 18.12-13, 19-24)
57Aqueles que prenderam Jesus levaram-no à residência do sumo sacerdote Caifás, onde os especialistas na Lei e os anciãos já se juntavam. 58Pedro seguia-o de longe. Entrando pelo portão da casa do sumo sacerdote, sentou-se com os criados, à espera de ver o que fariam a Jesus.
59Os principais sacerdotes e todo o conselho dos anciãos reuniram-se ali e, em vão, tentavam encontrar alguma acusação falsa contra Jesus, que bastasse para o condenar à morte. 60Embora achassem muitos dispostos a testemunharem, todos acabaram por se revelarem falsas testemunhas. Por fim, encontraram dois homens 61que afirmaram: “Este disse que era capaz de destruir o templo de Deus e construí-lo outra vez em três dias.”
62O sumo sacerdote levantou-se e perguntou a Jesus: “Recusas responder a esta acusação? Que tens a dizer em tua defesa?” 63Jesus continuou calado, pelo que o sumo sacerdote ordenou: “Em nome do Deus vivo, declara-nos se afirmas ou não ser o Cristo, o Filho de Deus.”
64Jesus replicou: “Sim, sou! E hão de ver o Filho do Homem sentado à direita de Deus Todo-Poderoso, voltando nas nuvens do céu.”
65Então o sumo sacerdote rasgou as suas roupas e gritou: “Ofensa a Deus! Para que precisamos nós de outras testemunhas? 66Ouviram a sua blasfémia! Qual é a vossa sentença?” E gritaram: “A morte! Tem de morrer!”
67Cuspiram-lhe na cara e bateram-lhe, e outros até lhe deram bofetadas, 68dizendo: “Profetiza-nos, Cristo, quem foi que te bateu agora?”
Pedro nega Jesus
(Mc 14.66-72; Lc 22.54-62; Jo 18.16-18, 25-27)
69Entretanto, Pedro continuava sentado no pátio e uma criada disse-lhe: “Tu estavas com Jesus; tu e ele são da Galileia.” 70Mas Pedro negou, zangado: “Não faço ideia do que dizes.”
71Pouco depois, fora da porta, outra criada reparou nele e comentou com os que ali se encontravam: “Este também estava com Jesus de Nazaré.” 72Mas Pedro tornou a negar, jurando: “Eu nem sequer o conheço!”
73Decorrido algum tempo, os homens que tinham estado ali aproximaram-se dele e disseram: “Sabemos que és um deles por causa do teu sotaque galileu.”
74Pedro então começou a jurar e a praguejar: “Eu nem sequer conheço esse homem!”, repetia. E imediatamente o galo cantou. 75Pedro lembrou-se de que Jesus lhe tinha dito: “Antes que o galo cante, negar-me-ás três vezes.” E saindo dali chorou amargamente.
Planer på att döda Jesus
(Mark 14:1-2; Luk 22:1-2; Joh 11:45-53)
1När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar: 2”Som ni vet börjar påskhögtiden26:2 Påsk kommer från hebreiskans pésach eller pasách som betyder gå förbi eller skona. Judarnas påsk firas till minne av hur Gud räddade dem ut från slaveriet i Egypten. Jfr 2 Mos 12:1-27. om två dagar. Då ska Människosonen bli utlämnad och korsfäst.”
3Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats 4för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. 5”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
(Mark 14:3-9; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)
6Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske. 7Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en alabasterflaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud när han låg till bords.
8Lärjungarna blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri! 9Oljan kunde man ju ha sålt och fått mycket pengar att ge till de fattiga.”
10Men Jesus märkte det och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. 12Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. 13Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
(Mark 14:10-11; Luk 22:3-6)
14Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna 15och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt, 16och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden
(Mark 14:12-16; Luk 22:7-13)
17På första dagen av det osyrade brödets högtid26:17 Påskhögtid. Judarna äter under påskveckan bara osyrat bröd som bakats utan jäst. kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?”
18Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ” 19Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
(Mark 14:17-25; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)
20När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet. 21Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.” 22Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”
23Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.26:23 Jfr Ps 41:10. 24För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”
25Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi26:25 Rabbi är hebreiska. Grundbetydelsen är mästare, lärare, liknande läromästare., det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.”
26Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” 27Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, 28för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse. 29Jag säger er, att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
(Mark 14:26-31; Luk 22:33-34; Joh 13:37-38)
30När de till sist hade sjungit lovsången26:30 Vid slutet av påskmåltiden sjöng man alltid Ps 115-118. tillsammans, gick de ut till Olivberget.
31Där sa Jesus till dem: ”I natt kommer ni alla på fall för min skull, för det står skrivet:
’Jag ska slå herden,
så att fåren i hjorden skingras.’26:31 Se Sak 13:7. Det finns små skillnader i den grekiska textens formulering jämfört med den hebreiska (masoretiska) texten.
32Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”
33Petrus svarade: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska jag aldrig göra det!” 34Men Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig: redan i natt, innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.”
35Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
(Mark 14:32-42; Luk 22:39-46)
36Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” 37Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner.
Jesus greps nu av sorg och ångest, 38och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” 39Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare26:39 Bägare stod för Guds dom redan i det gammaltestamentliga språkbruket. Jfr även Joh 18:11.. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”
40Sedan kom han tillbaka till sina lärjungar och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? 41Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”
42Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Fader i himlen, om det inte är möjligt att slippa denna bägare, utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” 43Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna. 44Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.
45Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. 46Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
(Mark 14:43-50; Luk 22:47-53; Joh 18:3-11)
47Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. 48Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” 49Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Var hälsad, Rabbi!” och kysste honom.
50Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.
51En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. 52Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet! De som använder svärd, kommer själva att falla för svärd. 53Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det? 54Men hur skulle det då gå i uppfyllelse som förutsagts i Skriften, att allt detta måste hända?”
55Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Varje dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska gå i uppfyllelse.26:56 Jfr Sak 13:7.”
I samma stund övergav alla hans lärjungar honom och flydde.
Jesus förhörs av det judiska rådet
(Mark 14:53-65; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)
57De som hade arresterat Jesus förde honom nu till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och folkets ledare hade samlats. 58Petrus följde efter på avstånd, ända in på gården till översteprästens palats. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna för att se vad som skulle hända.
59Översteprästerna och hela det judiska rådet26:59 Det judiska rådet, Sanhedrin, hade cirka 70 medlemmar, och bestod av alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Rådet fungerade under den romerska ockupationen som domstol, men hade också rätt att besluta i vissa politiska frågor. försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. 60Men de hittade inga, trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt.
Till slut kom två 61som sa: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”
62Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 63Men Jesus teg.
Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.”
64Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag säger er, att efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.26:64 Se Ps 110:1 och Dan 7:13.”
65Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen. 66Vad anser ni?” De ropade tillbaka: ”Han förtjänar döden!”
67Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar 68och sa: ”Du som är Messias, visa nu att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Mark 14:66-72; Luk 22:54-62; Joh 18:16-18; 18:25-27)
69Under tiden satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” 70Men Petrus nekade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”
71Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. 72Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen!”
73Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Visst är du en av dem. Det hörs på din dialekt.” 74Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.
75Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.
