1“Escutem! Enviarei o meu mensageiro perante mim, para me preparar o caminho. O Senhor, a quem buscam, virá de repente ao seu templo; o mensageiro da aliança que vocês desejam. Sim, ele virá com toda a certeza!”, diz o Senhor dos exércitos.
2Mas quem poderá sobreviver quando ele aparecer? Quem poderá suportar a sua vinda? Porque é como um fogo flamejante, refinando o metal precioso e branqueando o mais sujo vestuário! 3Tal como um perito em refinar a prata, sentar-se-á a observar, enquanto a escória vai escorrendo. Purificará os levitas, os ministros de Deus, purificando-os como o ouro e a prata, e eles passarão a apresentar diante do Senhor ofertas com justiça. 4Então, uma vez mais, o Senhor terá prazer nas ofertas que lhe forem trazidas pelo povo de Judá e Jerusalém, tal como antes.
5“Nesse tempo, os meus castigos serão rápidos e certos. Mover-me-ei destramente contra os que praticam bruxarias, contra os adúlteros, contra os mentirosos, contra todos os que enganam os seus empregados, que oprimem as viúvas e os órfãos, que desfraudam os estrangeiros e que não me temem”, diz o Senhor dos exércitos.
Roubando a Deus
6“Eu sou o Senhor e não mudo! Por isso, é que vocês ainda não foram totalmente destruídos. 7Ainda que tenham feito troça das minhas leis, logo desde os primeiros tempos, mesmo assim, ainda podem voltar para mim, diz o Senhor dos exércitos. Venham e vos perdoarei!
Mas vocês dizem: ‘Nós nunca te abandonámos!’
8Roubará o homem a Deus? Mas vocês roubam-me!
‘Que quer isso dizer? Como é que te roubámos?’
Nos dízimos e nas ofertas que me devem. 9E assim a terrível maldição de Deus recai sobre vocês, porque toda a nação me tem roubado. 10Tragam todos os dízimos à casa do tesouro, para que haja alimento suficiente no meu templo. Se assim fizerem, abrirei as janelas do céu e derramarei uma bênção tão abundante sobre vocês que nem sequer arranjarão espaço para a receber! Experimentem! Deixem que vos dê prova disso! 11As searas serão abundantes, porque as preservarei dos insetos e das pragas. As vinhas não secarão antes das vindimas, diz o Senhor dos exércitos. 12Todas as nações vos chamarão abençoados, porque a terra espalhará felicidade. Isto é o que vos promete o Senhor dos exércitos.
13A vossa atitude para comigo tem sido de altivez e arrogância, diz o Senhor.
Mas vocês dizem: ‘Que queres dizer com isso? O que é que foi que dissemos contra ti?’
14Prestem atenção! Vocês dizem assim: ‘É uma coisa inútil e sem sentido adorar a Deus e obedecer-lhe. Para que serve cumprir os seus mandamentos, lamentarmo-nos e arrependermo-nos diante do Senhor dos exércitos? 15Portanto, daqui em diante, diremos: Abençoados os soberbos! Porque os que praticam o mal prosperam e os que ousam enfrentar os castigos divinos, escapam.’ ”
16Então, os que temiam o Senhor falaram uns com os outros. E diante do Senhor foi escrito um memorial sobre os que o temem e centram nele o seu pensamento.
17“Serão meus, diz o Senhor dos exércitos! Nesse dia, serão como o meu tesouro particular. Poupá-los-ei como um homem poupa o seu filho obediente e fiel. 18Verão então a diferença que Deus faz entre os justos e os ímpios, entre os que o servem e os que não o servem.”
1”Se! Jag ska sända min budbärare3:1 På hebr. malaki; kanske fungerade också profetens namn (1:1) i profetiskt syfte. I t.ex. Matt 11:10 är budbäraren Johannes Döparen; malaki översätts också ofta med ängel., och han ska bereda vägen för mig. Herren, som ni söker, ska plötsligt komma till sitt tempel, förbundets budbärare som ni längtar efter. Se, han ska komma, säger härskarornas Herre.”
2Men vem kan uthärda dagen då han kommer? Vem kan bestå när han uppenbarar sig? Han är som smältarens eld och som tvättarens såpa. 3Han ska sätta sig ner som den som smälter och renar silvret. Han ska rena leviterna och förädla dem som guld och silver, så att de kan frambära offer åt Herren i rättfärdighet. 4Då ska offren från Juda och Jerusalem behaga Herren så som i gångna tider för länge sedan.
5”Jag ska komma till er för att hålla dom. Jag ska genast gå till rätta med trollkarlar och äktenskapsbrytare, med dem som svär falskt och dem som inte betalar ut lön till sina anställda, dem som förtrycker änkor och faderlösa och berövar utlänningen hans rätt, och dem som inte fruktar mig, säger härskarornas Herre.
Förbundet bryts genom försummade tionden
6Jag, Herren, ändrar mig inte, och därför har ni, Jakobs ättlingar, inte blivit utrotade.3:6 Grundtextens innebörd är osäker.
7Ända sedan era förfäders tid har ni vänt er bort från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd tillbaka till mig, så ska jag vända mig till er, säger härskarornas Herre. Men ni frågar: ’Vad ska vi vända tillbaka för?’
8Får en människa stjäla från Gud? Ändå har ni stulit från mig.
Men ni undrar: ’Vad har vi stulit från dig?’ Tionden och offergåvor! 9Ni har drabbats av en förbannelse, ni och hela folket, för ni har stulit från mig. 10För allt tionde till förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig i detta, säger härskarornas Herre, så kommer jag att öppna för er himlens fönster och låta en överflödande välsignelse komma över er. 11Jag ska skydda er från sådant som förtär, och inget ska förstöra markens frukt för er eller skörden från vinodlingarna, säger härskarornas Herre. 12Alla folk ska prisa er lyckliga, för ni ska ha ett härligt land, säger härskarornas Herre.
Israel talar arrogant mot Gud
13Ni har använt hårda ord mot mig, säger Herren. Ändå undrar ni: ’Vad har vi talat mot dig?’
14Ni har sagt: ’Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad har vi för nytta av att följa hans befallningar och gå sörjande inför härskarornas Herre? 15Nej, nu är det de fräcka vi ska prisa lyckliga. De som gör det onda har framgång, och de som utmanar Gud slipper undan!’ ”
Den trogna resten
16Men då talade de som fruktade Herren med varandra. Herren lyssnade, han hörde. En minnesbok skrevs inför honom för dem som fruktar Herren och ärar hans namn.
17”De ska vara mina, säger härskarornas Herre, min egendom på den dag då jag griper in. Jag ska skona dem som en far skonar sin son som tjänar honom. 18Då ska ni åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den gudlöse, mellan den som tjänar Gud och den som inte gör det.
