Pecado, fé e responsabilidade
(Mt 18.6-7, 21-22; Mc 9.42)
1“É impossível que não haja tropeções na fé”, disse Jesus aos discípulos. “Mas ai daquele que os provocar! 2Melhor seria ser atirado ao mar com uma mó amarrada ao pescoço do que fazer tropeçar na fé um só destes pequeninos. 3Deem atenção! Repreende o teu irmão se ele pecar e perdoa-lhe se se arrepender. 4Mesmo que te ofenda sete vezes num dia, se cada vez voltar e te pedir perdão, perdoa-lhe sempre!”
5Então, os apóstolos pediram ao Senhor: “Aumenta-nos a fé!”
6Jesus respondeu-lhes: “Se tivessem fé como um grão de mostarda, poderiam dizer a esta amoreira: ‘Arranca-te daí e planta-te no mar!’, e ela vos obedeceria.
7Um servo quando regressa do serviço nos campos ou de tratar do gado não se senta logo à mesa. 8Prepara primeiro a refeição do senhor e serve-lhe o jantar antes de ele próprio comer. 9E nem por isso lhe agradecem, porque está a fazer o que se espera dele. 10Igualmente, quando me obedecem, digam: ‘Somos uns servos inúteis, porque cumprimos simplesmente o nosso dever!’ ”
A cura de dez leprosos
11Prosseguindo no seu caminho para Jerusalém, chegaram aos limites da Galileia com Samaria. 12Quando entraram numa aldeia, dez leprosos pararam à distância, 13bradando: “Jesus, Mestre, tem misericórdia de nós!”
14Olhando para eles, Jesus disse: “Vão mostrar-se ao sacerdote.” Enquanto iam a caminho, constataram que a lepra desaparecera.
15-16Um deles voltou a procurar Jesus e, lançando-se diante de Jesus com o rosto em terra, dava em alta voz glória a Deus e agradecia o que lhe tinha feito. Este homem era samaritano.
17Então Jesus perguntou: “Não eram dez os homens que curei? Onde estão os outros nove? 18Só este estrangeiro é que volta para dar glória a Deus?” 19E disse ao homem: “Levanta-te, podes ir. A tua fé te salvou!”
A vinda do reino de Deus
(Mt 24.23-28, 37-44)
20Um dia, os fariseus perguntaram a Jesus: “Quando irá começar o reino de Deus?” E Jesus respondeu: “O reino de Deus não é anunciado por sinais visíveis. 21Nem se poderá dizer que começou aqui ou acolá, porque está entre vós.”
22Mais tarde, tornou a falar no assunto com os discípulos: “Lá virá o tempo em que hão de desejar que eu estivesse convosco, nem que fosse um só dia, mas já cá não estarei. 23Dirão que voltei e que estou neste ou naquele lugar; mas não acreditem nem saiam à minha procura. 24Porque, assim como o brilho do relâmpago ilumina o céu de um lado ao outro, assim será com o Filho do Homem, no dia próprio para ele regressar. 25Todavia, antes disso deverei sofrer muito e ser rejeitado pelas pessoas deste tempo.
26Assim como foi nos dias de Noé, assim será no dia do regresso do Filho do Homem. 27Naqueles dias antes do dilúvio, as pessoas comiam e bebiam e celebravam casamentos, até ao dia em que Noé entrou na arca e o dilúvio veio e destruiu a todos.
28O mundo estará como nos tempos de Lot. As pessoas continuavam atarefadas nos seus negócios diários, comendo e bebendo, comprando e vendendo, cultivando e construindo, 29até chegar aquela manhã em que Lot saiu de Sodoma e choveu do céu fogo e enxofre que destruiu toda a gente. 30Assim será o dia em que o Filho do Homem se revelar. 31Quem estiver fora de casa naquele dia não deve voltar para preparar bagagem; quem estiver nos campos não deve voltar para a cidade. 32Lembrem-se do que aconteceu à mulher de Lot! 33Quem procurar salvar a sua vida perdê-la-á. E quem a perder mantê-la-á. 34Digo-vos que naquela noite duas pessoas estarão a dormir no mesmo quarto; uma será levada e a outra deixada. 35Duas mulheres estarão a moer grão no mesmo moinho; uma será levada e a outra deixada. 36Do mesmo modo, dois homens estarão a trabalhar no campo e um será levado e o outro ficará.”
37“Senhor, para onde serão eles levados?”, inquiriram os discípulos. Jesus respondeu: “Onde estiver o cadáver, aí se juntarão os abutres!”
Om synd, tro och förlåtelse
(Matt 18:6-7; 18:15; 18:21-22; Mark 9:42)
1Jesus sa till sina lärjungar: ”Det är oundvikligt att förförelser kommer, men ve den genom vilken de kommer! 2Det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska kunna förföra någon av dessa små. 3Var på er vakt!
Om din medmänniska syndar, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig. 4Även om hon syndar mot dig sju17:4 Sju var fullkomlighetens tal. Sju gånger om dagen var detsamma som oändligt många gånger. gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och ångrar sig, så ska du förlåta henne.”
5Apostlarna sa till Herren: ”Ge oss mer tro!”
6Herren svarade: ”Om ni hade tro som ett senapsfrö, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där borta: ’Ryck upp dig själv med rötterna och kasta dig i havet!’ Och det skulle lyda er.
Tjänaren som gör sin plikt
7Om någon av er har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt på åkern eller vallat fåren, inte säger ni då till honom: ’Sätt dig genast ned vid bordet och ät!’ 8Nej, ni säger: ’Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter. Sedan kan du själv äta och dricka.’ 9Man tackar väl inte tjänaren för att han gjorde det han fick order om? 10Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är bara enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”
Jesus botar tio spetälska
11På sin fortsatta vandring mot Jerusalem gick Jesus längs gränsen mellan Galileen och Samarien. 12Där gick han in i en by, och då kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort 13och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!”
14Då såg han på dem och sa: ”Gå och visa upp er för prästerna!”17:14 Jfr 3 Mos 14. Och medan de var på väg dit blev de rena.
15En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud. 16Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Den mannen var från Samarien17:16 Befolkningen i Samarien var judar som hade uppblandats med andra folk. Det rådde fiendskap mellan dem och judarna..
17Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev rena? Var är de andra nio? 18Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att ära Gud?”
19Till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har gjort dig frisk17:19 Den grekiska verbformen kommer från samma ord som används för rädda, frälsa..”
Guds rike
(Matt 24:28; 24:37-39)
20En gång frågade fariseerna Jesus när Guds rike skulle komma, och han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som man kan se med sina fysiska ögon. 21Man kan inte säga: ’Här är det’, eller: ’Där är det’. Nej! Guds rike är mitt ibland er.17:21 Eller: inom er, vilket dock inte passar in i detta sammanhang då Jesus talar till fariseerna.”
22Sedan sa han till sina lärjungar: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det.17:22 Annan, dock inte i sammanhanget särskilt trolig tolkning: då ni längtar tillbaka till de dagar jag var hos er. 23Man ska säga till er: ’Där är han’, eller: ’Här är han’. Men gå inte dit, spring inte efter sådant! 24För liksom blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten, så ska Människosonen visa sig på sin dag. 25Men dessförinnan måste han lida svårt och förkastas av detta släkte.
26Som på Noas dagar ska det också vara på Människosonens dagar. 27Då åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och utplånade dem allihop.
28Likadant var det på Lots tid.17:28 Jfr 1 Mos 19:15-29. Människorna åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29ända till den dag då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och utplånade dem allihop. 30Så ska det vara när Människosonen uppenbarar sig.
31Den dagen får den som är uppe på taket17:31 Se not till Matt 24:17. och har sina ägodelar inne i huset inte gå dit ner för att hämta något, och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka. 32Kom ihåg Lots hustru! 33Den som försöker bevara sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv ska bevara det.
34Jag säger er: den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar. 35Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.17:35 En del handskrifter har med en extra vers: 36 Två män ska arbeta tillsammans på åkern; den ene tas med, den andre lämnas kvar.”
37Då frågade hans lärjungar: ”Herre, var blir det någonstans?”
Jesus svarade: ”Där kroppen finns, där samlas gamarna.”
