Jesus na casa de um fariseu
1Jesus foi comer a casa de um dos líderes dos fariseus num certo sábado; e eles vigiavam-no, 2para ver se curaria um dos presentes, que sofria de uma doença que o fazia inchar. 3Então Jesus dirigiu-se aos fariseus e especialistas na Lei que se achavam em volta: “A Lei permite ou não curar um homem num dia de sábado?” 4E visto que se recusavam a responder, Jesus, tomando o doente pela mão, curou-o e mandou-o embora. 5Depois, voltando-se para eles disse: “Qual de vocês, que tivesse um filho ou um boi, e se este caísse num poço, não iria logo tirá-lo, num dia de sábado?” 6Uma vez mais, não encontraram resposta que lhe dessem.
7Quando reparou que todos os convidados procuravam o lugar de honra, perto do topo da mesa, contou-lhes a seguinte parábola: 8“Se fores convidado para uma festa de casamento, não procures ocupar o melhor lugar, pois, se aparecer alguém de posição superior à tua, 9o dono da casa levá-lo-á para o sítio onde te encontras sentado e dir-te-á: ‘Deixa que esta pessoa se sente no lugar em que estavas.’ E tu ficarás humilhado e terás de aceitar qualquer lugar que reste, ao fundo da mesa.
10Em vez disso, começa pelo fim. E quando aquele que te convidou te vir, dirá: ‘Amigo, temos para ti um lugar melhor do que esse!’ E assim serás honrado perante todos os outros convidados! 11Porque todo aquele que procura elevar-se será humilhado e todo aquele que se humilhar a si mesmo será elevado.”
12Voltou-se então para o seu hospedeiro: “Quando ofereceres um jantar, não convides amigos, irmãos, parentes e vizinhos ricos, porque esses retribuirão o convite. 13Em vez disso, convida os pobres, os aleijados, os coxos e os cegos. 14Na ressurreição dos justos Deus recompensar-te-á por teres convidado aqueles que não podem retribuir-te.”
15Ouvindo isto, alguém que estava à mesa com Jesus exclamou: “Feliz aquele que tiver o privilégio de cear no reino de Deus!” Ao que Jesus respondeu com a seguinte parábola:
A parábola da grande festa
(Mt 22.1-14)
16“Um homem preparou uma grande festa e enviou muitos convites. 17Chegada a hora do banquete, mandou o seu servo dizer aos convidados: ‘Venham, pois já está pronto.’ 18Todos, porém, começaram com desculpas: um porque acabara de comprar um campo e queria vê-lo, pedindo, portanto, que dispensasse a sua presença. 19Outro porque tinha acabado de comprar cinco juntas de bois e queria experimentá-los. 20Outro ainda, porque acabara de casar-se, não podia ir.
21O servo voltou e transmitiu ao seu senhor as respostas. Este, indignado, disse ao seu servo que fosse depressa pelas ruas e becos da cidade e convidasse os mendigos, paralíticos, coxos e cegos. 22Ele foi e, mesmo assim, ainda havia lugar. 23Então disse o senhor ao servo: ‘Vai por aí fora, pelos caminhos e por todos esses lugares; insiste para que venham, de modo que a casa fique cheia. 24Quanto aos que primeiro convidei, ninguém provará dos manjares que eu tinha preparado!’ ”
O custo de ser discípulo
(Mt 10.37-38; 5.13; Mc 9.50)
25Grandes multidões seguiam Jesus, que lhes falou assim: 26“Todo aquele que quiser ser meu seguidor e não odiar14.26 O versículo Mt 10.37 mostra que “odiar”, aqui, não tem um significado literal, mas que Jesus espera que quem o deseja seguir deve amá-lo mais a ele do que à própria família. o seu próprio pai, mãe, esposa, filhos, irmãos ou irmãs e a sua própria vida, não pode ser meu discípulo. 27Quem não carregar a sua cruz para me seguir não pode ser meu discípulo.
28Contudo, não deve começar a seguir-me enquanto não tiver pensado no custo que isso implica. Pois quem começaria a construir um edifício sem primeiro fazer cálculos e verificar se tem dinheiro suficiente para pagar as contas? 29De outro modo, arriscar-se-ia a só poder lançar os alicerces, por se terem esgotado os recursos. 30E então toda a gente troçaria dele! ‘Veem aquele homem?’, diriam então em tom de zombaria. ‘Começou uma casa e ficou sem dinheiro antes de a terminar!’
31E qual é o rei que se dispõe a iniciar uma guerra sem primeiro consultar os seus conselheiros e verificar se com 10 000 homens terá força suficiente para derrotar os 20 000 que marcham contra ele? 32E se vir que não, enquanto as tropas inimigas ainda vêm longe, enviará uma comissão de tréguas para discutir as condições de paz. 33Semelhantemente, ninguém pode tornar-se meu discípulo sem ter primeiro calculado bem o que isso representa, e sem ter renunciado a tudo por amor a mim.
34O sal é bom para temperar, mas se perder o sabor como pode tornar-se outra vez salgado? 35O sal sem sabor não presta para nada, nem mesmo para adubo. É lançado fora. Quem tem ouvidos, ouça!”
Jesus botar en man på sabbaten
1En sabbat var Jesus hembjuden på mat till en farisé som var medlem i rådet14:1 Se not till Matt 26:59.. Man observerade honom noga, 2eftersom det där fanns framför honom en man som led av vatten i kroppen. 3Jesus frågade då fariseerna och de laglärda: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten eller inte?”
4Men de teg. Då rörde Jesus vid mannen och botade honom och lät honom gå.
5Sedan sa han till dem: ”Om någon av er har ett barn eller kanske en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp dem, även om det skulle råka vara sabbat?”
6Men det kunde de inte svara på.
Sträva inte efter främsta platsen
7När Jesus såg att gästerna försökte få de främsta platserna vid bordet, gav han dem denna liknelse: 8”Om du blir bjuden på bröllop, så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer respekterad än du, 9och då kommer värden och säger: ’Kan du vara snäll och lämna din plats åt den här personen.’ Då måste du generad söka upp en plats längst ner vid bordet.
10När du är bjuden, välj istället en plats längst ner. När värden då kommer och ser dig kanske han säger: ’Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!’ Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna. 11Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”
12Sedan sa Jesus till honom som hade bjudit in honom: ”När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, för då blir din belöning att de bjuder tillbaka. 13Nej, bjud istället till festen dem som är fattiga och handikappade, förlamade och blinda. 14Då är du lycklig, eftersom de inte kan ge någon belöning tillbaka, utan du ska få din belöning vid de rättfärdigas uppståndelse.”
Liknelsen om den stora festen
(Matt 22:2-14)
15En man som var med vid bordet och hörde detta, sa till honom: ”Lycklig är den som får komma till festmåltiden i Guds rike.”
16Då svarade Jesus: ”En man ordnade en stor fest och bjöd in många gäster. 17När det sedan var dags för festen, sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga: ’Allt är klart, välkomna till festen.’ 18Men alla kom med ursäkter. En sa: ’Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!’ 19En annan sa: ’Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till. Förlåt att jag inte kan komma!’ 20En tredje sa: ’Jag har just gift mig och kan inte komma.’
21När tjänaren kom tillbaka och berättade vad de hade sagt, blev hans herre arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta fattiga och handikappade, blinda och förlamade. 22Men tjänaren sa: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men det finns fortfarande platser kvar.’
23Då sa mannen till sin tjänare: ’Gå ut överallt på vägar och stigar och uppmana alla att komma, så att mitt hus blir fullt. 24Men jag säger er att ingen av dem som jag bjöd första gången ska få vara med på festen.’ ”
Priset för att vara en lärjunge till Jesus
(Matt 10:37-38; 5:13; Mark 9:50)
25Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa: 26”Den som kommer till mig utan att hata sina föräldrar och sin hustru eller man och barn och syskon, ja, till och med sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge.14:26 Rädsla för, eller hänsyn till, familjen får inte hindra oss att följa Jesus. 27Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget? 29Annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och när folk ser det, blir han utskrattad. 30’Titta på den där mannen’, kommer man att säga. ’Han började bygga, men blev inte färdig!’
31Eller när en kung tänker dra ut i krig mot en annan kung, sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att möta den fiende som kommer emot honom med 20 000 man? 32Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.
33Ingen av er kan alltså bli min lärjunge, om han inte ger upp allt han äger för min skull. 34Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? 35Det duger inte ens till jorden eller till gödselhögen. Det måste kastas bort. Lyssna, du som har öron att höra med!”
