O túmulo vazio
(Mt 28.1-10; Mc 16.1-8; Lc 24.1-12)
1Na madrugada de domingo, fazendo ainda escuro, Maria Madalena foi ao túmulo e viu que a pedra tinha sido afastada da entrada. 2Correu logo a buscar Simão Pedro e o outro discípulo, por quem Jesus tinha muita afeição, e disse: “Levaram do túmulo o corpo do Senhor e não sei onde o puseram!”
3Pedro e o outro discípulo correram ao túmulo para ver. 4O companheiro, mais veloz do que Pedro, chegou primeiro. 5Curvando-se, espreitou e viu os lençóis abandonados, mas não entrou. 6Depois, chegou Simão Pedro e entrou no túmulo, reparando também no lençol ali caído. 7No entanto, a ligadura que cobrira a cabeça de Jesus encontrava-se dobrada a um canto. 8Então, também o outro discípulo entrou e creu. 9Porque até ali não se tinham apercebido de que as Escrituras diziam que ele tornaria a viver. 10E os discípulos voltaram para casa.
Jesus aparece a Maria Madalena
(Mt 28.9-10; Mc 16.9-11)
11Maria regressou ao túmulo, ficando do lado de fora a chorar. Enquanto chorava, espreitou para dentro 12e viu dois anjos vestidos de branco, sentados à cabeceira e aos pés do local onde estivera o corpo de Jesus. 13“Porque choras?”, perguntaram-lhe os anjos.
“Porque levaram o meu Senhor e não sei onde o puseram!”
14Então reparou que alguém estava atrás de si. Era Jesus, mas não o reconheceu.
15“Porque choras?”, perguntou ele. “Quem procuras?”
Ela pensava que fosse o jardineiro: “Se foste tu que o levaste, mostra-me onde o puseste que eu vou buscá-lo.”
16“Maria!”, disse Jesus.
Ela voltou-se para ele: “Raboni!”, que quer dizer: “Meu Mestre!”
17“Não me toques”, disse Jesus, “porque ainda não subi para meu Pai. Mas vai ter com os meus irmãos e diz-lhes que subo para meu Pai e vosso Pai, meu Deus e vosso Deus.”
18Maria Madalena procurou os discípulos e disse-lhes: “Vi o Senhor!”, dando-lhes em seguida este recado.
Jesus aparece aos discípulos
(Mt 28.16-20; Mc 16.14-18; Lc 24.36-49)
19Naquela noite, encontravam-se os discípulos reunidos à porta fechada, com medo dos judeus, quando Jesus surgiu no meio deles, saudando-os: “A paz seja convosco!” 20Depois de saudar os discípulos, mostrou-lhes as mãos e o lado. E qual não foi a alegria deles ao verem o Senhor! 21Ele tornou a falar-lhes: “A paz seja convosco! Assim como o Pai me enviou, também eu vos envio!” 22E soprando sobre eles, acrescentou: “Recebam o Espírito Santo! 23Se perdoarem a alguém os seus pecados, perdoados ficam. Se se recusarem a perdoá-los, ficarão por perdoar.”
Jesus aparece a Tomé
24Um dos discípulos, Tomé (o Gémeo), não se encontrava ali com os outros. 25Mais tarde, quando os outros discípulos lhe contaram: “Vimos o Senhor!”, ele replicou: “Não acredito, a não ser que veja as feridas dos pregos nas suas mãos, ponha nelas os meus dedos e toque com a minha mão na ferida do seu lado.”
26Passados oito dias, os discípulos estavam outra vez juntos. Nessa ocasião encontrava-se Tomé também presente. As portas estavam fechadas mas, tal como antes, Jesus apareceu no meio deles e disse: “Paz seja convosco!” 27Depois disse a Tomé: “Coloca o dedo nas feridas das minhas mãos e a tua mão no meu lado. Não sejas descrente. Acredita!”
28“Meu Senhor e meu Deus!”, exclamou Tomé.
29Então Jesus observou: “Crês porque me viste! Felizes os que não me viram e, mesmo assim, creem.”
30Os discípulos de Jesus viram-no realizar muitos outros sinais além dos registados neste livro. 31Estes vêm aqui descritos para que creiam que ele é o Cristo, o Filho de Deus, e para que, crendo nele, tenham vida em seu nome.
Jesus uppstår från de döda
(Matt 28:1-8; Mark 16:1-8; Luk 24:1-12)
1Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var borta från ingången. 2Hon sprang då genast därifrån och sa till Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade20:2 Vilken lärjunge Johannes syftade på avslöjas först i 21:20-24.: ”De har flyttat bort Herren från graven och vi vet inte var de har lagt honom!”
3Petrus och den andre lärjungen gav sig då iväg till graven. 4Båda sprang men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först. 5Han böjde sig ner och tittade in och såg linnesvepningen ligga där men han gick inte in. 6Sedan kom Simon Petrus och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där 7och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den låg inte tillsammans med svepningen utan var hoprullad och låg för sig. 8Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde 9för ännu hade de inte förstått av Skriften att Jesus måste uppstå från de döda.
Jesus visar sig för Maria från Magdala
(Matt 28:9-10; Mark 16:9-11)
10Lärjungarna gick sedan hem till sig. 11Men Maria stod och grät utanför graven och medan hon grät, lutade hon sig in. 12Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.
13Änglarna frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna?”
Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre och nu vet jag inte var de har lagt honom.”
14När hon hade sagt detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där men förstod inte att det var han.
15Jesus frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom så att jag kan hämta honom!”
16Då sa Jesus till henne: ”Maria!” Och genast vände hon sig mot honom och sa: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder ”Mästare”)20:16 Kan också vara arameiska. Termen användes dock nästan aldrig om människor utan huvudsakligen i direkt bön till Gud..
17Men Jesus sa: ”Håll inte fast mig20:17 Eller: rör inte vid mig!, för jag har ännu inte återvänt till min Fader! Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Fader och er Fader, min Gud och er Gud!”
18Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och hon berättade vad han hade sagt.
Jesus visar sig för sina lärjungar
(Matt 28:16-20; Mark 16:14-18; Luk 24:36-49)
19Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” 20Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren.
21Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” 22Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden!20:22 Ande, andedräkt och vind är samma ord på grekiska. Jesus andedräkt fick därför symbolisera Guds Ande. 23Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden.20:23 Jfr Matt 16:19 med not.”
Jesus visar sig för Tomas
24En av de tolv, Tomas som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. 25De andra lärjungarna sa till honom: ”Vi har sett Herren!” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer så kan jag inte tro.”
26En vecka senare20:26 På grekiska: åtta dagar senare. var hans lärjungar samlade igen och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” 27Sedan sa han till Tomas: ”Ta på mina händer här med ditt finger! Rör vid min sida med din hand! Tvivla inte utan tro!”
28Tomas sa till honom: ”Min Herre och min Gud!”
29Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett men ändå tror.”
Bokens syfte
30Jesus lärjungar såg honom göra många andra tecken förutom dem som är nedtecknade i den här boken. 31Men dessa är nedskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son och för att ni ska få liv i hans namn genom att tro på honom.
