O Servo do Senhor
1“Ouçam-me, todos os que habitam em terras distantes! O Senhor chamou-me antes que eu nascesse. Já desde o ventre da minha mãe me chamou pelo meu nome. 2Deus tornará as minhas palavras de julgamento tão incisivas e penetrantes como espadas afiadas. Escondeu-me sob a sombra da sua mão. Sou como uma flecha aguda da sua aljava.
3Disse-me: ‘És meu servo, um príncipe do poder de Deus e por ti hei de ser glorificado!’
4Repliquei: ‘Mas o meu trabalho a favor deles parece-me em vão! Gastei com eles a minha força, inutilmente, sem resposta. Contudo, deixei com Deus a questão do meu direito; deixei com o Senhor o problema da minha recompensa.’
5E agora, o Senhor que me formou desde o ventre de minha mãe para o servir, ele que me mandou restaurar para si os descendentes de Jacob e me deu força para cumprir essa tarefa, e me honrou com isso, diz: 6‘Tu farás mais do que restaurar as tribos de Jacob para mim e reunir os restantes de Israel. Farei de ti uma luz para as nações do mundo, para seres a minha salvação até aos recantos mais longínquos da Terra.’ ”
7O Senhor, o Redentor e o Santo de Israel, diz àquele que é desprezado, rejeitado pela humanidade, dominado pelo calcanhar de governantes terrenos: “Os chefes das nações ainda se hão de levantar respeitosamente à tua passagem! Reis, príncipes e governantes hão de inclinar-se profundamente perante ti, por causa do Senhor te ter escolhido! Ele, o Senhor fiel, o Santo de Israel, é quem te escolhe!”
A restauração de Israel
8Diz o Senhor: “Ouvi-te em tempo oportuno e socorri-te no dia da salvação! Dar-te-ei como sinal e como penhor a Israel, como prova de que tornarei a restabelecer a terra de Israel e a tornarei a dar ao seu próprio povo! 9-11Por teu intermédio, estou a dizer aos prisioneiros das trevas: Saiam! Estou a dar-vos a liberdade! Eles serão os meus cordeiros, pastando ao longo dos caminhos; até sobre colinas áridas encontrarão boa comida. Nunca terão fome! Nunca terão sede! Nem o calor nem os ardentes ventos do deserto os atingirão! Porque na minha misericórdia os conduzirei mansamente junto das fontes de água. Transformarei as elevações em caminhos planos para eles; farei largas estradas por cima de vales. 12Vejam bem como o meu povo volta dos pontos mais distantes, do norte, do ocidente e do sul!”
13Cantem de alegria, ó céus! Grita, ó Terra! Rompam em cânticos, ó montanhas, porque o Senhor confortou o seu povo e teve compaixão dele na sua tristeza!
14Mesmo assim Sião diz: “O meu Senhor abandonou-me, esqueceu-se de mim!”
15Mas eu respondo: “Nunca! Pode uma mulher esquecer-se do seu menino e não ter amor pelo seu próprio filho? Mesmo que isso possa acontecer, eu, contudo, nunca me esquecerei de vocês! 16Pois eu escrevi o vosso nome na palma da minha mão e perante mim está constantemente a imagem das muralhas de Jerusalém em ruínas. 17Em breve chegarão aqueles que te vão reconstruir e que hão de expulsar todos os que te destruíram. 18Olha! Vê como todos se reúnem para vir ter contigo! Tão certo como eu vivo, diz o Senhor, garanto que eles serão para ti como preciosos ornamentos, como as joias duma noiva.
19Até mesmo as partes mais desoladas da vossa terra abandonada ficarão sobrepovoadas e os inimigos que vos escravizaram fugirão. 20As gerações que nasceram no exílio retornarão e dirão: ‘Precisamos de mais espaço! Aqui há demasiada gente!’ 21Então dirás no teu coração: ‘Quem foi que fez isto tudo a meu favor? Porque a maior parte dos meus filhos foi morta e o resto foi levado para o exílio, deixando-me aqui sozinho. Quem foi então que criou estes? Quem foi que suscitou estes e os trouxe até aqui?’ ”
22O Senhor Deus diz: “Olha, farei um sinal aos gentios! Levantarei perante os seus olhos a minha bandeira e eles te trarão os teus próprios filhos nos braços, as tuas filhas aos ombros. 23Chefes e governantes estarão ao teu serviço, atendendo a todas as tuas necessidades. Inclinar-se-ão até à terra, na tua frente, respeitando até o pó que os teus pés pisarem. Então verificarás que eu sou o Senhor! Aqueles que têm esperança em mim nunca ficarão desapontados!”
24Quem é capaz de arrancar uma presa das mãos dum homem poderoso? Quem ousará pedir a um tirano que liberte os seus cativos? 25Mas o Senhor diz: “Até os prisioneiros dos mais poderosos, daqueles que são mais temidos, serão libertados, porque serei eu próprio a lutar contra os que te combatem e salvarei os teus filhos. 26Alimentarei os teus adversários com a própria carne deles e chegarão a embriagar-se com o seu próprio sangue, como se de vinho novo se tratasse. Todo o mundo saberá que eu, o Senhor, sou o vosso Salvador, que o Poderoso de Jacob é o vosso Redentor!”
Herrens tjänare ett ljus för världen
1Hör på mig, ni avlägsna länder!
Lyssna, ni folk i fjärran!
Herren kallade mig innan jag var född.
Redan när jag var i moderlivet
nämnde han mig vid mitt namn.
2Han har gjort mitt tal skarpt som svärd.
Han har gömt mig i skuggan av sin hand.
Han har gjort mig till en slipad pil
och dolt mig i sitt koger.
3Han sa till mig:
’Du är min tjänare, Israel,
genom dig ska jag visa min härlighet.’
4Jag sa:
’Förgäves har jag tröttat ut mig,
förgäves och fåfängt förbrukat min kraft.
Ändå är min rätt hos Herren
och min lön hos min Gud.’
5Och nu har Herren talat,
han som gjorde mig till sin tjänare
redan innan jag var född,
för att föra Jakob tillbaka,
och samla Israel hos sig.
Så skulle jag bli ärad inför Herren
och min Gud vara min styrka.
6Han säger:
’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”
7Så säger Herren, Israels befriare och Helige,
till den som är föraktad och avskydd av folken,
till kungens tjänare:
”Kungar ska se det och resa sig,
furstar se det och buga sig,
för Herren är trofast,
Israels Helige, som har utvalt dig.”
Herren ska trösta sitt folk
8Så säger Herren:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.
Jag ska bevara dig
och genom dig ingå ett förbund med folket,
för att återupprätta landet
och återlämna de förödda arvslotterna.
9Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’
och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’
De ska finna bete längs vägarna
och betesmark på alla kala höjder.
10De ska inte hungra eller törsta.
Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11Jag förvandlar alla mina berg till väg,
högt däruppe bygger jag vägar.
12Se, de kommer långt bortifrån,
från norr och väster och Assuans land.”
13Ropa av glädje, ni himlar,
och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.
14Sion säger:
”Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”
15”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
ska jag i alla fall inte glömma dig.
16Jag har skrivit ditt namn i min hand,
och dina murar är alltid inför mig.
17Dina söner skyndar sig tillbaka,
och de som förstörde och ödelade
drar sig bort från dig.
18Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska bära dem som prydnader,
binda dem om dig likt brudsmycken.
19Du har legat i ruiner, ödelagd,
och landet har varit förhärjat.
Men nu ska du bli för trång för folket,
och de som skövlade dig ska vara långt borta.
20Du ska höra barnen
som föddes under din barnlöshets tid säga:
’Här är det för trångt för mig,
ge mig mer plats!’
21Då ska du tänka:
’Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
i exil och förskjuten.
Vem har fostrat dessa?
Jag var lämnad ensam,
så varifrån kommer dessa?’ ”
22Så säger Herren, Herren:
”Jag ska ge ett tecken åt folken,
resa mitt banér för dem,
och de ska bära dina söner i sina armar
och dina döttrar på sina axlar.
23Kungar ska fostra dem som fäder
och drottningar amma dem.
De ska buga sig till jorden för dig
och slicka dammet av dina fötter.
Då ska du förstå att jag är Herren.
De som hoppas på mig
ska aldrig komma på skam.”
24Kan man rycka bytet från den mäktige
eller rädda fångar undan den grymme49:24 Ordagrant: den rättfärdige. Utifrån en handskrift från Qumran, översättningarna Vulgata, Peshitta och Septuaginta, samt vers 25, kan ”den grymme” vara mer korrekt. ?
25Så säger Herren:
”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige
och bytet räddas undan den grymme.
Jag ska strida mot dem som strider mot dig,
och jag ska själv rädda dina barn.
26Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,
och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.
Hela mänskligheten ska då förstå
att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”
