O servo do Senhor
1Aqui está o meu servo, que eu sustento; o meu escolhido em quem a minha alma tem prazer. Pus o meu Espírito sobre ele e julgará as nações. 2Não gritará nem se porá a discutir alto nas praças públicas. 3Não pisará a cana trilhada nem apagará o pavio que ainda fumega. Há de promover a justiça. 4Não ficará satisfeito enquanto a verdade e a justiça não tiverem prevalecido em toda a Terra, sem ver a sua Lei estabelecida entre os povos das ilhas que nele têm a sua esperança.”
5O Senhor Deus, que criou os céus e os estendeu, que criou a Terra e tudo quanto há nela, que dá vida, respiração e espírito a todas as criaturas no mundo, é aquele que diz: 6“Eu, o Senhor, chamei-te para dar prova da minha retidão; hei de guardar-te e amparar-te, pois dei-te ao meu povo como uma confirmação pessoal da minha aliança com eles. Serás igualmente uma luz para guiar as nações até mim. 7Abrirás os olhos aos cegos e soltarás os que jazem nas prisões, em trevas e desespero.
8Eu sou o Senhor! Este é o meu nome! Não darei a minha glória a mais ninguém! Não consinto em partilhar louvores com ídolos esculpidos! 9Tudo o que profetizei se realizou e agora tornarei a profetizar e a dizer-vos o que se vai dar no futuro, antes que aconteça.”
Um cântico de louvor ao Senhor
10Cantem ao Senhor um novo cântico!
Cantem-lhe louvores todos os que vivem na Terra,
ainda que seja nas paragens mais remotas!
Que também o próprio mar lhe cante!
Que lhe dirijam louvores, cantando,
todos os que moram bem longe, para além do mar!
11Juntem-se igualmente a esse coro,
Quedar e Sela, cidades do deserto,
e também os habitantes das montanhas!
12Que nas ilhas distantes se glorifique o Senhor!
Cantem sobre o seu forte poder!
13O Senhor sairá como um poderoso guerreiro,
cheio de zelo, combaterá os seus inimigos.
Dará um grande brado de guerra
e sujeitará os seus adversários.
14“Por muito tempo me calei e estive silencioso,
mas agora gritarei com força,
como uma mulher que está a ter um filho.
15Nivelarei as montanhas e as elevações,
farei secar a densa vegetação.
Os cursos de água e as lagoas se tornarão terra firme.
16Guiarei os cegos por um caminho por onde nunca andaram,
por vias que ignoravam.
Farei com que as trevas se tornem luz diante deles.
Alisarei o caminho que têm de pisar.
Nunca me esquecerei deles.
17Mas os que confiam nos ídolos e lhes chamam deuses
ficarão imensamente desapontados,
voltarão para trás, envergonhados.
Israel é cego e surdo
18Oh! Como vocês foram cegos e surdos para com Deus! Ouçam, ó surdos! Cegos, olhem e vejam! 19Quem no mundo inteiro é tão cego como o meu próprio povo que está designado para ser o meu mensageiro da verdade? Quem é tão cego como aquele que me foi dedicado, o servo do Senhor? 20Vocês veem e compreendem o que é reto, mas não lhe prestam atenção nem o praticam. Ouvem, mas não querem escutar.”
21O Senhor enalteceu a sua Lei, tornou-a verdadeiramente gloriosa. Através dela quis mostrar ao mundo que é reto. 22Mas afinal foram roubados, escravizados, feitos prisioneiros, aniquilados à traição, tornados o joguete de toda a gente, sem ninguém para vos libertar; foram despojados e ninguém diz: “Restituam!”
23Não haverá sequer um de vocês que tire uma lição em relação ao passado e considere seriamente a ruína que vos espera no futuro? 24Afinal, quem foi que permitiu que Israel tivesse sido saqueado, que os descendentes de Jacob tivessem sido feridos? Não foi justamente o Senhor contra quem pecámos, recusando andar nos caminhos que indicava e não querendo ouvir os seus mandamentos? 25Foi por isso que o Senhor derramou sobre eles toda a sua indignação e a sua ira. Mesmo assim, apesar da força das guerras e do fogo que os destruiu, não quiseram saber a verdadeira razão de tudo isso.
Herrens utvalde
1Detta är min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde som jag håller kär!
Jag låter min Ande komma över honom,
han ska föra ut rätten för folken.
2Han ropar inte, han skriker inte,
han låter inte sin röst höras på gatorna.
3Han krossar inte ett brutet strå,
han släcker inte en veke som tynar.
Troget för han fram rättvisan.
4Han ska inte tyna bort eller krossas
förrän han upprättat rättvisan på jorden.
Fjärran länder väntar på hans undervisning42:4 Det hebreiska ordet torah syftar dels på lagen, dels helt enkelt på undervisning. Jfr med Rom 8:2, där det grekiska ordet för lag i Nya Testamentet används för att anspela på denna ”undervisning” av Kristus..”
5Så säger Gud, Herren,
som har skapat himlarna
och spänt upp dem,
brett ut jorden och allt som kommer upp ur den,
han som ger liv åt människorna
och livsande till alla som bor där:
6”Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet.
Jag tar dig vid handen och uppehåller dig.
Jag gör dig till ett förbund för mitt folk
och till ett ljus för alla andra folk.
7Du ska öppna de blindas ögon
och befria de fångna ur fängelset,
ur fångenskap dem som sitter i mörkret.
8Jag är Herren.
Det är mitt namn,
jag ger inte min ära till någon annan,
inte mitt lov till avgudar.
9Det som har varit förut är nu förbi,42:9 Tanken kan också vara att det som förutsagts har gått i uppfyllelse.
nu förkunnar jag något nytt.
Innan det sker ska jag låta er höra om det.
En ny sång
10Sjung en ny sång till Herren!
Sjung hans pris från jordens alla ändar,
låt havet brusa och allt som finns där,
länderna bortom havet och alla som bor där.
11Låt öknen och dess städer höja sin röst,
byarna där Kedar bor.
Låt Selas befolkning sjunga av glädje,
ropa från bergens toppar.
12Ge Herren äran,
förkunna hans lov i länderna bortom havet.
13Herren drar ut med stor makt,
som en krigare upptänd av stridslust,
han ger upp ett krigsrop
och övervinner sina fiender.
14Länge har jag varit tyst,
tigit och lagt band på mig,
men nu skriker jag som en kvinna i födslovåndor,
flämtar och drar efter andan på samma gång.
15Jag ska ödelägga bergen och höjderna
och låta gräset på dem torka bort.
Jag ska förvandla floder till land
och torka ut dammarna.
16Jag ska leda de blinda på en väg som de inte känner,
föra dem fram längs okända stigar.
Jag ska göra mörkret till ljus framför dem
och göra den oländiga marken jämn.
Detta ska jag göra,
och jag ska inte överge dem.
17Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar
kommer att få ge sig iväg
i skam och förnedring.
Blinda och döva för Herrens ord
18Hör, ni döva!
Se, ni blinda!
19Vem är så blind som min tjänare,
så döv som min budbärare?
Vem är så blind som min förtrogne42:19 Grundtextens innebörd är oviss.,
så blind som Herrens tjänare?
20Han ser mycket
men bryr sig inte om det.
Han hör, men utan att lyssna.”
21Herren är rättfärdig,
därför vill han visa
att hans lag är härlig och stor.
22Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
Alla har legat bundna i hålor,
undangömda i fängelser.
De blev utplundrade
men ingen har hjälpt dem,
de har skövlats
men ingen har sagt: ”Ge tillbaka!”.
23Vem av er vill höra det här,
ta vara på det och lyssna hädanefter?
24Vem har utlämnat Jakob åt skövling,
Israel åt plundrare?
Var det inte Herren,
han som vi har syndat mot?
De ville inte gå hans vägar
och inte heller lyssna till hans lag.
25Därför lät han sin brinnande vrede komma över dem
och drabbas av krig och våld.
Men fastän de blev prövade i eld
förstod de inte;
fastän de brändes av lågor
tog de inte varning.
