Idolatria no templo
1Então, no dia 5 do sexto mês8.1 Mês de Elul. Entre a lua nova do mês de agosto e o mês de setembro., durante o sexto ano do cativeiro do rei Jeconias, enquanto falava com os anciãos de Judá em minha casa, o poder do Senhor Deus caiu sobre mim. 2Vi algo que parecia ser um homem. Da cintura para baixo era feito de fogo e para cima o seu aspeto era de bronze brilhante, luzindo como fogo. 3Estendeu aquilo que me pareceu ser uma mão e pegou-me pelos cabelos. O Espírito levantou-me entre o céu e a Terra e numa visão de Deus transportou-me a Jerusalém, até à entrada do portão norte, onde havia um grande ídolo que tinha provocado o ciúme do Senhor. 4De repente, a glória do Deus de Israel apareceu ali, tal como vira antes no vale.
5E disse-me: “Homem mortal, olha em direção ao norte!” Então olhei e, com efeito, a norte do portão do altar, à entrada, estava o ídolo. 6Acrescentou a seguir: “Homem mortal, estás a ver o que eles estão a fazer? Vês os grandes pecados que o povo de Israel está a praticar aqui mesmo, para me afastar do meu santuário? Vou mostrar-te pecados ainda mais abomináveis do que estes!”
7Levou-me até à porta do átrio do templo e havia um buraco na parede. 8“Abre ainda mais aquele buraco na parede!” Obedeci e apareceu uma porta.
9“Entra por essa porta e vê as coisas abomináveis que fazem aqui!” 10Entrei. As paredes estavam cobertas com pinturas de toda a espécie de serpentes, répteis e criaturas abomináveis, além dos vários ídolos adorados pelo povo de Israel. 11Setenta anciãos de Israel estavam ali de pé, diante das pinturas, e com eles Jazanias, filho de Safã, e todos adoravam aquilo. Cada um segurava um incensário, cujo fumo se elevava acima das cabeças.
12O Senhor disse-me: “Homem mortal, vês de que está cheia a mente dos anciãos de Israel? E dizem: ‘O Senhor não nos vê, já abandonou a terra!’ ” 13E acrescentou: “Vou mostrar-te pecados ainda mais abomináveis do que estes!”
14Levou-me ao portão norte do templo e estavam ali mulheres sentadas a chorar por Tamuz8.14 Tamuz. Crê-se que seria um deus que morria, quando a vegetação secava, para renascer no ano seguinte.. 15“Reparaste bem nisto? Pois vou mostrar-te coisas ainda mais abomináveis!”
16Trouxe-me depois para o pátio interior do templo e ali à entrada, entre o pórtico e o altar de bronze, estavam cerca de 25 homens de pé, de costas voltadas para o templo do Senhor, virados para o oriente e adorando o Sol.
17“Estás a ver isto? Para o povo de Israel tudo isto é como se nada fosse e cometem estes terríveis pecados, levando a nação inteira para a idolatria, fazendo pouco de mim e acendendo a minha ira contra eles. 18Pelo que também procederei com furor. Não terei piedade nem pouparei seja quem for. Ainda que gritem por misericórdia, não os ouvirei!”
Hesekiel får se avgudadyrkan i templet
1Det sjätte året, på femte dagen i den sjätte månaden8:1 Den 18 sept. 592 f.Kr., satt jag i mitt hem, med de äldste i Juda sittande framför mig. Då kom Herrens, Herrens hand över mig. 2Jag såg en gestalt som liknade en människa8:2 I stället för människa står det i grundtexten eld, men översättningen här följer Septuaginta, som fortsättningen i versen tycks förutsätta. För glödande metall se not till 1:4.. Från det som tycktes vara hans höfter och nedåt syntes eld, och från hans höfter och uppåt var det som strålande ljus och glödande metall. 3Han sträckte fram något som liknade en hand och tog tag i mitt hår. Och Anden lyfte mig upp mellan jord och himmel och förde mig i Guds syner till Jerusalem, till ingången till den inre porten, den mot norr, där den avgudabild stod som hade provocerat Herrens svartsjuka vrede. 4Där var Israels Guds härlighet, precis som jag tidigare hade sett den nere i dalen.
5Han sa till mig: ”Du människa, titta åt norr!” Jag tittade då åt norr, och där, vid ingången norr om altaret, stod själva vredesbilden.
6Och han sa till mig: ”Du människa, ser du vad de gör? Israeliterna bedriver ytterst avskyvärda ting här, så att jag måste lämna min helgedom.8:6 Innebörden av satsens senare del är osäker i grundtexten. Men du ska få se ting som är ännu mer avskyvärda.”
7Han ledde mig bort mot ingången till förgården, där jag fick se ett hål i väggen. 8Han sa till mig: ”Människa, bryt dig igenom väggen.” Jag bröt mig igenom väggen och fick se en dörröppning.
9Han sa vidare till mig: ”Fortsätt in och se vilka onda avskyvärda ting de bedriver här!” 10Jag gick in och såg allehanda bilder på kräldjur och vidrig boskap och israeliternas alla avgudabilder inristade på väggarna runt omkring. 11Sjuttio av de äldste i Israel stod där framför dem, tillsammans med Jaasanja, Shafans son. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ett doftande moln av rökelse steg upp.
12Han sa till mig: ”Du människa, ser du vad de äldste i Israel sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: ’Herren ser oss inte. Herren har övergett landet.’ ” 13Sedan sa han till mig: ”Du ska få se ännu mer avskyvärda ting som de gör.”
14Han ledde mig till ingången till norra porten till Herrens hus, och där satt kvinnor och begrät Tammuz8:14 Växtlighetsguden i främre orienten, vars död man årligen begrät.. 15Han sa: ”Ser du, människa? Men du ska få se ännu mer avskyvärda ting än dessa.”
16Så ledde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Där, vid ingången till Herrens hus, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män med ryggarna mot Herrens tempel, vända mot öster, och tillbad solen.
17Han sa till mig: ”Ser du, människa? Är det inte nog för Juda folk med de avskyvärda ting som de bedriver här, eftersom de också har fyllt landet med våld och om och om igen provocerat min vrede? Se hur de håller en kvist framför näsan!8:17 Detta var en del av riterna i solkulten. 18Därför ska jag nu handla i vrede. Jag ska inte ha något förbarmande med dem eller skona dem, och hur högt de än ropar till mig ska jag inte lyssna.”
