Uzias rei de Judá
(2 Rs 14.21-22; 15.1-4)
1O povo de Judá coroou Uzias26.1 No livro de 2 Reis, este rei é também chamado Azarias., que tinha 16 anos, para suceder a seu pai, Amazias 2Este reconstruiu a cidade de Elote e reintegrou-a em Judá, após a morte de seu pai. 3Uzias tinha dezasseis anos quando foi investido rei, e reinou durante 52 anos em Jerusalém. A sua mãe chamava-se Jecolia e era originária de Jerusalém. 4Conduziu-se com retidão aos olhos do Senhor, imitando o seu pai Amazias naquilo que este tinha feito de bem. 5Enquanto viveu Zacarias, homem entendido nas visões de Deus, Uzias esforçou-se por fazer o que era reto aos olhos do Senhor. Enquanto o rei buscou a Deus, as coisas correram-lhe bem.
6Declarou guerra aos filisteus e conquistou a cidade de Gate, derrubando as suas muralhas; fez o mesmo às cidades de Jabné e Asdode. Construiu posteriormente novas povoações, na área de Asdode e noutras partes da Filisteia. 7Deus ajudou-o, não somente nessas guerras contra os filisteus, mas ainda contra os árabes de Gur-Baal e contra os meunitas. 8Os amonitas ficaram a pagar-lhe um tributo, e a sua fama espalhou-se até ao Egito, tornando-se muito poderoso.
9Edificou torres fortificadas em Jerusalém, na porta do Canto, na porta do vale e nos ângulos da muralha. 10Também construiu fortalezas no Negueve, assim como muitos reservatórios de água, pois tinha grandes rebanhos e gado, tanto nos vales como nas planícies. Era um homem que amava o trabalho agrícola; tinha ao seu serviço fazendeiros e vinhateiros nas montanhas e nas campinas férteis.
11Reorganizou o exército em regimentos, enviando para os destacamentos militares homens aptos para o combate, segundo o recrutamento ordenado por Jeiel, secretário-geral do exército, e pelo seu assistente Maaseia. O comando militar das suas tropas estava sob as ordens de Hananias. 12Dentro do exército, 2600 bravos oficiais, todos eles chefes de clãs, tinham responsabilidades de chefia. 13O número total dos militares alistados era de 307 500 homens, todos cuidadosamente preparados para o combate e dispostos a obedecer às ordens do rei.
14Uzias equipou o exército com armamento: escudos, lanças, couraças, arcos, e até fundas para arremesso de pedras. 15Forneceu também capacetes para os soldados. Mandou igualmente construir máquinas de guerra, inventadas por competentes construtores de engenhos, as quais ficaram em Jerusalém. Essas máquinas serviam para atirar flechas e grandes pedras, a partir das torres fortificadas nos cantos da muralha. Ganhou grande fama e tornou-se poderoso, porque o Senhor o ajudou.
Infidelidade de Uzias
(2 Rs 15.5-7)
16Depois disso, quando se viu cheio de poder, começou a tornar-se orgulhoso e corrupto. Transgrediu as leis do Senhor, seu Deus, entrando no santuário do templo, o que lhe era absolutamente ilícito, e queimou ele próprio incenso sobre o altar. 17Azarias, o sumo sacerdote, entrou atrás dele, acompanhado de 80 sacerdotes, todos homens fortes. 18Ordenou-lhe que saísse dali: “Não é da tua competência, Uzias, queimar incenso perante o Senhor!”, declarou-lhe. “Essa é uma função estritamente reservada aos sacerdotes, aos filhos de Aarão, que foram consagrados para esse serviço. Retira-te daqui! Transgrediste contra o Senhor Deus, e o que estás a fazer não é honroso para ti!”
19Uzias ficou furioso e recusou largar o incensário que segurava na mão. Nessa altura, começou a aparecer-lhe lepra na testa, ali aos olhos de todos os sacerdotes. 20Estes e Azarias, quando viram aquilo, empurraram-no apressadamente para fora. Ele próprio se apressou a sair dali, pois reconheceu que o Senhor o castigava.
21Uzias ficou leproso até morrer e foi obrigado a viver isolado, numa casa à parte, excluído do contacto com as pessoas e com o templo. O seu filho Jotão tornou-se regente, gerindo os assuntos da governação do reino e atendendo aos problemas do povo.
22O resto dos acontecimentos deste reinado, do começo até ao final, foi escrito pelo profeta Isaías, filho de Amós. 23Quando morreu, Uzias foi sepultado no cemitério real, apesar de estar leproso. O seu filho Jotão ascendeu ao trono.
Ussia regerar i Juda
(2 Kung 14:21-22; 15:1-3)
1Allt folket i Juda tog sedan Ussia, som var sexton år, och gjorde honom till kung efter hans far Amasja. 2Han byggde upp staden Elot och lade den på nytt under Juda, efter att kungen hade dött och gått till vila hos sina fäder. 3Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 4Ussia gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja hade gjort.
5Han sökte Gud så länge Sakarja levde, som lärt honom gudsfruktan26:5 Enligt en del handskrifter: lärt honom förstå Guds syner.. Så länge han sökte Herren, gav Gud honom framgång.
6Han drog ut i strid mot filistéerna, bröt ner murarna till Gat, Javne och Ashdod, och byggde städer i området kring Ashdod och på andra håll bland filistéerna. 7Gud hjälpte honom mot filistéerna, mot araberna som bodde i Gur Baal och mot meuniterna. 8De betalade skatt till Ussia. Ryktet om honom spred sig ända till Egypten, för han var mycket mäktig.
9Ussia byggde torn i Jerusalem vid Hörnporten och Dalporten och vid murvinkeln och befäste dem. 10Han byggde också torn i öknen och högg ut många vattenreservoarer, för han hade stora boskapshjordar i låglandet och på slätten. Han hade vingårdsarbetare i bergen och på de bördiga fälten. Han älskade jordbruk.
11Ussia hade en vältränad här som drog ut i strid indelad i avdelningar efter en mönstring som sekreteraren Jeiel och officeren Maaseja gjorde, under befäl av Hananja, en av kungens befälhavare. 12Totalantalet familjeöverhuvuden som anförde de tappra krigarna var 2 600. 13Under deras befäl fanns en här på 307 500 man, som med kraft och styrka stred på kungens sida mot fienden. 14Ussia försåg hela hären med sköldar, spjut, hjälmar, pansar, bågar och slungstenar. 15I Jerusalem lät han göra krigsmaskiner, konstruerade av skickliga män. De ställdes på tornen och murhörnen, för att skjuta pilar och stenar. Ryktet om honom spreds vitt och brett, och han fick mycket hjälp tills han blev mäktig.
Ussia blir spetälsk
(2 Kung 15:5-7)
16Men när han hade blivit mäktig, blev han högmodig tills han föll. Han var trolös mot Herren, sin Gud, och trädde in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. 17Översteprästen Asarja gick in efter honom, och efter honom åttio andra modiga Herrens präster. 18De ställde sig mot kung Ussia och sa till honom:
”Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren. Det är bara prästerna, Arons söner, som får göra det, de som är helgade för detta. Gå ut ur helgedomen! Du har varit trolös, och det ska du inte få någon ära för inför Herren Gud.”
19Ussia blev ursinnig där han stod med rökelsekaret i handen för att tända rökelsen. Mitt under sitt raseriutbrott drabbades han av spetälska i pannan, inför prästerna, vid rökelsealtaret i Herrens hus. 20När översteprästen Asarja och de andra prästerna såg på honom, hade han fått spetälska i pannan. De jagade ut honom, och även han själv ville komma därifrån så snabbt som möjligt, eftersom han såg att Herren hade låtit honom drabbas så.
21Kung Ussia förblev spetälsk ända till sin död. Han bodde i ett hus för sig själv och var utestängd från Herrens hus. Hans son Jotam styrde då över kungapalatset och folket i landet.
22Ussias historia i övrigt, från början till slut, finns nedtecknad av profeten Jesaja, Amos son.
23Ussia dog och begravdes bland sina förfäder, men ute på det kungliga begravningsfältet eftersom det ansågs att han varit spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.
