Salmo 17
Oración de David.
1Señor, oye mi justo ruego;
escucha mi clamor;
presta oído a mi oración,
pues no sale de labios engañosos.
2Pronuncia tu sentencia en mi favor;
tus ojos ven lo que es justo.
3Tú escudriñas mi corazón,
tú me examinas por las noches;
¡ponme a prueba,
que no hallarás en mí ningún plan maligno!
¡Mi boca no pecará
4a pesar de lo que hace la otra gente,
pues yo cumplo con tu palabra!
Del camino de la violencia
5he apartado mis pasos;
mis pies no tropiezan en tus sendas.
6Dios mío, a ti clamo porque tú me respondes;
inclina a mí tu oído y escucha mi oración.
7Tú, que salvas con tu diestra
a los que buscan escapar de sus adversarios,
dame una muestra de tu gran amor.
8Protégeme como a la niña de tus ojos,
escóndeme bajo la sombra de tus alas
9de los malvados que me atacan,
de los enemigos que me han cercado.
10Han cerrado su insensible corazón
y profieren insolencias con su boca.
11Vigilan de cerca mis pasos,
prestos a derribarme.
12Parecen leones ávidos de presa,
leones que yacen al acecho.
13¡Levántate, Señor, enfréntate a ellos!
¡Derrótalos!
¡Con tu espada rescátame de los malvados!
14¡Con tu mano, Señor, sálvame de estos mortales
que no tienen más herencia que esta vida!
Con tus tesoros les has llenado el vientre,
sus hijos han tenido abundancia
y hasta ha sobrado para sus descendientes.
15Pero yo en justicia veré tu rostro;
cuando despierte, estaré satisfecho al contemplar tu semejanza.
Psalm 17
En oskyldig mans bön
1En bön av David.
Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
2Jag väntar på min rätt från dig,
för du ser vad som är rätt.
3Du prövar mitt innersta,
du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
4som människor gör.
Jag har hållit de ord som du talat,
jag har hållit mig borta från män som brukar våld.17:4 Grundtextens innebörd är osäker. Det är också osäkert om första delen av versen hör ihop med sista delen i föregående vers eller inte.
5Jag har hållit mina steg på dina vägar,
mina fötter har inte stapplat.
6Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
Lyssna på mig, hör vad jag säger.
7Visa din underbara nåd,
du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
undan sina motståndare.
8Bevara mig som din ögonsten,
göm mig under dina vingars skugga,
9för de gudlösa som anfaller mig,
mina dödsfiender som omger mig.
10De har förhärdat sina hjärtan,
de tar stora ord i sin mun.
11De omringar oss överallt där vi går,
med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.17:11 Grundtextens innebörd är svårtolkad, och det är osäkert huruvida personpronomenet ska vara jag eller vi.
12Han är som ett lejon,
ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
som ligger på lur.
13Stå upp, Herre, gå emot honom!
Slå ner honom!
Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14Herre, rädda mig med din hand från sådana,
från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
vilkas buk du fyller med din rikedom,
vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.17:14 Grundtextens innebörd är osäker.
15I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.
