Cuarto discurso de Job
1A esto respondió Job:
2«¡No hay duda de que ustedes son el pueblo!
¡Muertos ustedes, morirá la sabiduría!
3Pero yo tengo tanto cerebro como ustedes;
en nada siento que me aventajen.
¿Quién no sabe todas esas cosas?
4»Yo, que llamaba a Dios y él me respondía,
me he vuelto el hazmerreír de mis amigos;
¡soy un hazmerreír, justo e íntegro!
5Dice la gente que vive tranquila:
“¡Al daño se añade la injuria!”,
“¡Al que está por caer, hay que empujarlo!”.
6Los salteadores viven tranquilos en sus tiendas de campaña;
confiados viven esos que irritan a Dios
y piensan que pueden controlarlo.
7»Pero interroga a los animales y ellos te darán una lección;
pregunta a las aves del cielo y ellas te lo contarán;
8habla con la tierra y ella te enseñará;
con los peces del mar y te lo harán saber.
9¿Quién de todos ellos no sabe
que la mano del Señor ha hecho todo esto?
10En sus manos está la vida de todo ser vivo
y el aliento que anima a todo ser humano.
11¿Acaso no comprueba el oído las palabras
como la lengua prueba la comida?
12Entre los ancianos se halla la sabiduría;
en los muchos años, el entendimiento.
13»Con Dios están la sabiduría y el poder;
suyos son el consejo y el entendimiento.
14Lo que él derriba, nadie lo levanta;
a quien él apresa, nadie puede liberarlo.
15Si él retiene las lluvias, hay sequía;
si las deja caer, se inunda la tierra.
16Suyos son el poder y el buen juicio;
suyos son los engañados y los que engañan.
17Él hace que los consejeros anden descalzos
y que los jueces pierdan la cabeza.
18Despoja de su autoridad a los reyes
y ata una soga a su cintura.
19Él hace que los sacerdotes anden descalzos
y derroca a los que tienen el poder.
20Acalla los labios de los consejeros
y deja sin discernimiento a los ancianos.
21Cubre de desprecio a los nobles
y desarma a los poderosos.
22Pone al descubierto los más oscuros abismos
y saca a la luz las sombras más profundas.
23Engrandece o destruye a las naciones;
las hace prosperar o las dispersa.
24Priva de sensatez a los líderes de la tierra
y los hace vagar por desiertos sin senderos.
25Sin luz, los hace andar a tientas en medio de la oscuridad
y los hace tambalear como borrachos.
Job svarar Sofar
1Job svarade:
2Ja, visst är ni kloka människor!
All visdom kommer att dö ut med er!
3Men jag har förstånd, likväl som ni.
Jag är inte sämre än ni.
Vem vet inte redan det som ni säger?
4Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,
jag som bad Gud om hjälp och som Gud svarade,
jag, en rättfärdig och fläckfri man,
har gjorts till åtlöje.
5Den bekymmerslöse som föraktar den som har problem
kommer själv att snava.12:5 Versen är svårtolkad och kan ev. också översättas: Den bekymmerslöse föraktar dem som har problem och ser problemen som de snavandes öde.
6Rövare bor ostörda i sina tält,
de som trotsar Gud lever i trygghet,
de som har sin gud i sin hand.12:6 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
7Fråga boskapen,
den kan undervisa dig.
Fråga fåglarna under himlen,
de kan tala om det för dig.
8Eller tala till jorden,
så undervisar den dig,
eller till fiskarna i havet,
så kan de berätta för dig.
9Vem av dessa vet inte
att det är Herrens hand som gjort detta?
10För varje varelses liv är i Guds hand,
och så är också varje människas ande.
11Prövar inte örat orden,
liksom tungan prövar matens smak?
12Visst kommer visdom med åren
och förstånd av ett långt liv.
13Hos Gud finns visdom och kraft,
hos honom finns råd och förstånd.
14Vad han bryter ner kan inte byggas upp.
Den han fångar kan inte fritas.
15Han håller vattnen tillbaka
och det blir torka,
släpper han dem lösa
ödelägger de landet.
16Hos honom finns styrka och förnuft.
Både bedragaren och den bedragne måste böja sig för honom.
17Han för bort rådgivare barfota
och gör domare till dårar.
18Han tar av kungarnas bojor
och binder ett skynke kring deras höfter.
19Präster leder han bort barfota.
Han låter de mäktiga komma på fall.
20Han tystar de betroddas tal
och fråntar de gamla deras insikt.
21Han öser förakt över furstar
och avväpnar de starka.
22Han avslöjar mörkrets hemligheter
och för fram den djupa skuggan till ljuset.
23Han gör nationer starka
och bryter sedan ner dem.
Han gör nationer stora
för att sedan skingra dem.
24Han berövar jordens ledare förståndet
och låter dem irra omkring i väglös ödemark.
25De famlar i ett mörker utan ljus,
och han låter dem ragla som druckna.
