Carta a los exiliados
1Esta es la carta que el profeta Jeremías envió desde Jerusalén al resto de los jefes que estaban en el exilio, a los sacerdotes y los profetas y a todo el pueblo que Nabucodonosor había desterrado de Jerusalén a Babilonia. 2Esto sucedió después de que el rey Jeconías había salido de Jerusalén, junto con la reina madre, los oficiales de la corte, los líderes de Judá y de Jerusalén, los artesanos y los herreros. 3La carta fue enviada por medio de Elasá, hijo de Safán, y de Guemarías, hijo de Jilquías, a quienes Sedequías, rey de Judá, había enviado al rey Nabucodonosor, rey de Babilonia. Esta decía:
4Así dice el Señor de los Ejércitos, el Dios de Israel, a todos los que envié al exilio de Jerusalén a Babilonia: 5«Construyan casas y habítenlas; planten huertos y coman de su fruto. 6Cásense y tengan hijos e hijas. También casen a sus hijos e hijas para que a su vez ellos les den nietos. Multiplíquense allá y no disminuyan. 7Además, busquen el bienestar de la ciudad adonde los he deportado y pidan al Señor por ella, porque el bienestar de ustedes depende del bienestar de la ciudad». 8Así dice el Señor de los Ejércitos, el Dios de Israel: «No se dejen engañar por los profetas ni por los adivinos que están entre ustedes. No hagan caso de los sueños que ellos tienen.29:8 que ellos tienen. Lit. que ustedes hacen soñar. 9Lo que ellos profetizan en mi nombre es una mentira. Yo no los he enviado», afirma el Señor.
10Así dice el Señor: «Cuando a Babilonia se le hayan cumplido los setenta años, yo los visitaré y haré honor a mi promesa en favor de ustedes; los haré volver a este lugar. 11Porque yo conozco los planes que tengo para ustedes —afirma el Señor—, planes de bienestar y no de calamidad, a fin de darles un futuro y una esperanza. 12Entonces ustedes me invocarán, vendrán a suplicarme y yo los escucharé. 13Me buscarán y me encontrarán cuando me busquen de todo corazón. 14Me dejaré encontrar —afirma el Señor—, y los haré volver del cautiverio.29:14 los haré volver del cautiverio. Alt. restauraré la fortuna de ustedes. Yo los reuniré de todas las naciones y de todos los lugares adonde los haya dispersado y los haré volver al lugar del cual los deporté», afirma el Señor.
15Ustedes podrán decir: «El Señor nos ha dado profetas en Babilonia», 16pero esto es lo que dice el Señor acerca del rey que ocupa el trono de David y acerca de todo el pueblo que aún queda en esta ciudad, es decir, de sus hermanos que no fueron con ustedes al exilio. 17Así dice el Señor de los Ejércitos: «Voy a mandar contra ellos la espada, el hambre y la pestilencia. Haré que sean como higos podridos, que de tan malos no se pueden comer. 18Los perseguiré con espada, hambre y pestilencia, y haré que sean motivo de espanto para todos los reinos de la tierra, y que sean maldición y objeto de horror, de burla y de escarnio en todas las naciones por donde yo los disperse. 19Porque ustedes no han escuchado ni han hecho caso de las palabras que, una y otra vez, envié por medio de mis siervos los profetas», afirma el Señor.
20Pero ahora todos ustedes los exiliados que fueron deportados de Jerusalén a Babilonia, escuchen lo que dice el Señor. 21Así dice el Señor de los Ejércitos, el Dios de Israel, acerca de Acab, hijo de Colaías, y de Sedequías, hijo de Maseías, que les profetizan una mentira en mi nombre: «Voy a entregarlos en manos de Nabucodonosor, rey de Babilonia, y él los matará ante sus propios ojos. 22Por culpa de ellos, todos los deportados de Judá que están en Babilonia pronunciarán esta maldición: “Que haga el Señor contigo lo mismo que hizo con Sedequías y Acab, a quienes el rey de Babilonia asó en el fuego”. 23Porque cometieron una infamia en Israel: adulteraron con la mujer de su prójimo y dijeron mentiras en mi nombre, cosas que jamás ordené. Yo lo sé y de eso soy testigo», afirma el Señor.
Mensaje de Semaías
24«También a Semaías, hijo de Nejelán, le comunicarás 25que así dice el Señor de los Ejércitos, el Dios de Israel: “Tú, en tu propio nombre, enviaste cartas a todo el pueblo que está en Jerusalén, al sacerdote Sofonías, hijo de Maseías, y a todos los sacerdotes. En esas cartas decías: 26‘El Señor te ha puesto como sacerdote en lugar del sacerdote Joyadá, para que vigiles en el Templo del Señor. A todo loco que se haga pasar por profeta, lo pondrás en el cepo y en el calabozo. 27¿Por qué, pues, no has reprendido a Jeremías de Anatot, que entre ustedes se hace pasar por profeta? 28Resulta que él nos envió un mensaje a Babilonia, el cual decía: La deportación va a durar mucho tiempo; así que construyan casas y habítenlas; planten huertos y coman de su fruto’ ”».
29El sacerdote Sofonías leyó esta carta al profeta Jeremías. 30Entonces vino a Jeremías la palabra del Señor:
31«Comunícales a todos los deportados que así dice el Señor acerca de Semaías de Nejelán: “Puesto que Semaías ha profetizado sin que yo lo haya enviado y les ha hecho confiar en una mentira, 32yo, el Señor, castigaré a Semaías de Nejelán y a su descendencia porque ha incitado al pueblo a rebelarse contra mí. Ninguno de su familia vivirá para contar el bien que haré a mi pueblo”», afirma el Señor.
Jeremias brev till folket i exil
1Det här är vad profeten Jeremia skrev i ett brev som han sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i exilen, prästerna, profeterna och till allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babylonien. 2Det var efter att kung Jekonja och drottningmodern, hovmännen, furstarna i Juda och Jerusalem, hantverkarna och smederna hade lämnat Jerusalem. 3Han skickade brevet med Elasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, när Sidkia, Juda kung, sände dem till Babylon, till Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Så här stod det:
4Så säger härskarornas Herre, Israels Gud, till alla dem i exil som jag låtit föra bort från Jerusalem till Babylonien: 5”Bygg hus och bo där! Plantera trädgårdar och ät av deras frukt. 6Gift er och föd söner och döttrar. Ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där, bli inte färre! 7Sträva efter den stadens bästa dit jag har sänt er till exil. Be till Herren för den, för dess välgång är er välgång.” 8För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Låt inte lura er av era profeter som finns bland er eller av era medier. Lyssna inte till drömmar de drömmer, 9för de profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.”
10Så säger Herren: ”Först när sjuttio år har gått för Babylonien ska jag ta mig an er, uppfylla mitt löfte, och föra er tillbaka hit. 11Jag vet vilka planer jag har för er, säger Herren. Det är planer för välgång och inte något ont, för att ge er en framtid och ett hopp. 12Ni ska då åkalla mig, komma och be till mig, och jag ska lyssna på er. 13Ni ska söka mig och finna mig, om ni helhjärtat söker mig. 14Jag ska låta er finna mig, säger Herren, och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap, samla er från alla de folk och platser jag fördrivit er till, säger Herren. Jag ska låta er återvända till den plats jag fört bort er ifrån.”
15Men ni säger: ”Herren har låtit profeter uppstå bland oss i Babylonien.” 16Så säger Herren om den kung som nu sitter på Davids tron och om allt folk som bor kvar i denna stad, era landsmän som inte fördes bort till exil med er, 17så säger härskarornas Herre: ”Se, jag sänder svärd, hungersnöd och pest mot dem och låter dem bli som ruttna fikon, så dåliga att de inte kan ätas. 18Jag ska förfölja dem med svärd, hungersnöd och pest och göra dem till en förskräckelse för alla riken på jorden, till förbannelse och hån, till förakt och vanära bland alla folk dit jag har fördrivit dem, 19därför att de inte lyssnade till mig, säger Herren, fastän jag gång på gång talade till dem genom mina tjänare profeterna. Men ni har inte velat lyssna, säger Herren.”
20Lyssna därför till Herrens ord, alla ni i exil som jag har sänt från Jerusalem till Babylonien. 21Så säger härskarornas Herre, Israels Gud, om Achav, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profeterar lögn för er: ”Se, jag ska överlämna dem till den babyloniske kungen Nebukadnessar, så att han låter dem bli avrättade inför er. 22För deras skull ska alla som förts till exil från Juda till Babylonien använda detta som förbannelse och säga: ’Må Herren låta det gå likadant för dig som för Sidkia och Achav, som kungen av Babylonien lät steka i eld.’ 23De har nämligen gjort en skamlig gärning i Israel. De har begått äktenskapsbrott med varandras hustrur och ljugit i mitt namn, något som jag aldrig befallt. Jag vet och är vittne till det, säger Herren.”
Shemajas brev
24Säg till nechelamiten Shemaja: 25Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Du har på eget initiativ sänt brev till allt folket i Jerusalem, till prästen Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra prästerna och skrivit: 26’Herren har utsett dig till präst efter prästen Jojada, till att ha uppsikt i Herrens hus över varje galning som framträder som profet och sätta honom i stock och halsjärn. 27Varför har du inte läxat upp Jeremia från Anatot som framträder som profet bland er? 28På grund av det har han kunnat skicka bud till oss här i Babylonien och sagt: Det här blir långvarigt. Bygg hus och bo där. Plantera trädgårdar och ät av deras frukt.’ ”
29Prästen Sefanja läste upp detta brev för profeten Jeremia. 30Då kom Herrens ord till Jeremia: 31”Sänd detta bud till alla i exilen: Så säger Herren om nechelamiten Shemaja: ’Eftersom Shemaja har profeterat för er, fastän jag inte sänt honom, har han fått er att tro på lögn. 32Därför säger Herren detta: Jag ska straffa nechelamiten Shemaja och hans efterkommande. Ingen av dem ska få bo bland detta folk, och han ska inte få se allt det goda jag har i beredskap för mitt folk, säger Herren, för han har förkunnat uppror mot Herren.’ ”
