El monte del Señor
2:1-4 – Mi 4:1-3
1Palabra que Isaías, hijo de Amoz, recibió en visión acerca de Judá y Jerusalén:
2En los últimos días,
el monte del Templo del Señor será establecido
como el más alto de los montes;
se alzará por encima de las colinas
y hacia él correrán todas las naciones.
3Muchos pueblos vendrán y dirán:
«¡Vengan, subamos al monte del Señor,
al Templo del Dios de Jacob!
Dios mismo nos instruirá en sus caminos
y así andaremos por sus sendas».
Porque de Sión saldrá la Ley,
de Jerusalén, la palabra del Señor.
4Dios mismo juzgará entre las naciones
y administrará justicia a muchos pueblos.
Convertirán sus espadas en arados
y en hoces sus lanzas.
Ya no levantará su espada nación contra nación
y nunca más se adiestrarán para la guerra.
5¡Ven, pueblo de Jacob,
y caminemos a la luz del Señor!
El día del Señor
6Has abandonado a tu pueblo,
a los descendientes de Jacob,
porque están llenos de costumbres de Oriente,
de adivinos como los filisteos
y hacen tratos con extranjeros.
7Su tierra está llena de plata y oro,
y sus tesoros son incalculables.
En su tierra abundan los caballos
y sus carros de guerra son incontables.
8Su país está lleno de ídolos;
el pueblo adora la obra de sus manos,
lo que han hecho con sus propios dedos.
9A la humanidad se le humilla;
al ser humano se le degrada.
¡Imposible que los perdones!
10¡Métete en la roca
y escóndete en el polvo
ante la temible presencia del Señor
y el esplendor de su majestad!
11Los ojos del altivo serán humillados
y la arrogancia humana será doblegada.
En aquel día solo el Señor será exaltado.
12El día del Señor de los Ejércitos vendrá
contra todos los orgullosos y arrogantes,
contra todos los altaneros,
para humillarlos;
13contra todos los cedros del Líbano, arrogantes y erguidos,
contra todas las encinas de Basán,
14contra todas las montañas altivas,
contra todas las colinas erguidas,
15contra todas las torres altas,
contra todo muro fortificado,
16contra todas las naves de Tarsis,
contra todos los barcos lujosos.
17La altivez de la humanidad será abatida
y la arrogancia humana será humillada.
En aquel día solo el Señor será exaltado
18y los ídolos desaparecerán por completo.
19La gente se meterá en las cuevas de las rocas
y en las grietas del suelo,
ante la temible presencia del Señor
y el esplendor de su majestad,
cuando él se levante para hacer temblar la tierra.
20En aquel día la gente
arrojará a los topos y murciélagos
los ídolos de plata y oro
que había fabricado para adorarlos.
21Se meterá en las grutas de las rocas
y en las hendiduras de los peñascos,
ante la temible presencia del Señor
y el esplendor de su majestad,
cuando él se levante para hacer temblar la tierra.
22¡Dejen de confiar en simples humanos,
que es muy poco lo que valen!
¡Sus vidas son un soplo nada más!
Herrens berg
(Mika 4:1-3)
1Detta är vad som uppenbarades för Jesaja, Amos son, angående Juda och Jerusalem:
2I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
Alla folk ska strömma dit,
3många folk ska komma och säga:
”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
och Herrens ord från Jerusalem.
4Han ska döma mellan nationerna,
skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
och inte mer träna sig för krig.
5Kom, Jakobs släkt,
och låt oss vandra i Herrens ljus!
Herrens dag
6Du har förskjutit ditt folk, Jakobs släkt,
därför att det var fullt av österns vidskepelse,
spåmän som filistéerna,
och de gör handslag med hedningar.2:6 I sista satsen i versen är grundtextens innebörd osäker.
7Landet är fullt av silver och guld,
av tallösa skatter,
och det är fullt av hästar och tallösa vagnar.
8Landet är fullt av avgudar,
och folket tillber människohänders verk,
det som deras fingrar har gjort.
9Därför tvingas människan att böja sig
och mänskligheten förödmjukas.
Förlåt dem inte!
10Fly in i klippan,
göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
och hans höga majestät.
11De högmodigas blick ska förödmjukas,
människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.
12Härskarornas Herre har bestämt en dag
då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
och det ska förödmjukas,
13liksom alla Libanons cedrar,
de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
14alla höga berg
och alla höga kullar,
15alla höga torn
och befästa murar,
16alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
17Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
18och avgudarna ska försvinna.
19Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
när han reser sig för att skaka jorden.
20Den dagen ska människorna kasta ut
åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
som de gjort åt sig och tillbett.
21De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
när han reser sig
för att skaka jorden.
22Sätt inget hopp till en människa
som inte är mer än sin andedräkt!
Vad är hon att räkna med?
