Hechos 11 – NVI & NUB

Nueva Versión Internacional

Hechos 11:1-30

Pedro explica su comportamiento

1Los apóstoles y los hermanos de toda Judea se enteraron de que también los no judíos habían recibido la palabra de Dios. 2Así que cuando Pedro subió a Jerusalén, los creyentes judíos lo criticaron 3diciendo:

—Entraste en casa de hombres incircuncisos y comiste con ellos.

4Entonces Pedro comenzó a explicarles paso a paso lo que había sucedido:

5—Yo estaba orando en la ciudad de Jope y tuve en trance una visión. Vi que del cielo descendía algo parecido a una gran sábana que, suspendida por las cuatro puntas, bajaba hasta donde yo estaba. 6Me fijé en lo que había en ella y vi cuadrúpedos, fieras, reptiles y aves. 7Luego oí una voz que me decía: “Levántate, Pedro, mata y come”. 8Repliqué: “¡De ninguna manera, Señor! Jamás ha entrado en mi boca nada impuro o inmundo”. 9Por segunda vez insistió la voz del cielo: “Lo que Dios ha purificado, tú no lo llames impuro”. 10Esto sucedió tres veces y luego todo volvió a ser llevado al cielo.

11»En aquel momento se presentaron en la casa donde yo estaba tres hombres que desde Cesarea habían sido enviados a verme. 12El Espíritu me dijo que fuera con ellos sin dudar. También fueron conmigo estos seis hermanos y entramos en la casa de aquel hombre. 13Él nos contó cómo en su casa había aparecido un ángel que le dijo: “Manda a alguien a Jope para hacer venir a Simón, también llamado Pedro. 14Él te traerá un mensaje mediante el cual serán salvos tú y toda tu familia”.

15»Cuando comencé a hablarles, el Espíritu Santo descendió sobre ellos tal como al principio descendió sobre nosotros. 16Entonces recordé lo que había dicho el Señor: “Juan bautizó con11:16 con. Alt. en. agua, pero ustedes serán bautizados con el Espíritu Santo”. 17Por tanto, si Dios les ha dado a ellos el mismo don que a nosotros al creer en el Señor Jesucristo, ¿quién soy yo para pensar que puedo estorbar a Dios?

18Al oír esto, se apaciguaron y alabaron a Dios diciendo:

—¡Así que también a los no judíos ha concedido Dios el arrepentimiento para vida!

La iglesia en Antioquía

19Los que se habían dispersado a causa de la persecución que se desató por el caso de Esteban llegaron hasta Fenicia, Chipre y Antioquía, sin anunciar a nadie el mensaje excepto a los judíos. 20Sin embargo, había entre ellos algunas personas de Chipre y de Cirene que, al llegar a Antioquía, comenzaron a hablarles también a los de habla griega, anunciándoles las buenas noticias acerca del Señor Jesús. 21El poder del Señor estaba con ellos, y un gran número creyó y se convirtió al Señor.

22La noticia de estos sucesos llegó a oídos de la iglesia de Jerusalén y mandaron a Bernabé a Antioquía. 23Cuando él llegó y vio las evidencias de la gracia de Dios, se alegró y animó a todos a hacerse el firme propósito de permanecer fieles al Señor, 24pues era un hombre bueno, lleno del Espíritu Santo y de fe. Un gran número de personas aceptó al Señor.

25Después partió Bernabé para Tarso en busca de Saulo 26y cuando lo encontró, lo llevó a Antioquía. Durante todo un año se reunieron los dos con la iglesia y enseñaron a mucha gente. Fue en Antioquía donde a los discípulos se les llamó «cristianos» por primera vez.

27Por aquel tiempo unos profetas bajaron de Jerusalén a Antioquía. 28Uno de ellos, llamado Ágabo, se puso de pie y predijo por medio del Espíritu que iba a haber una gran hambre en todo el mundo, lo cual sucedió durante el reinado de Claudio. 29Entonces decidieron que cada uno de los discípulos, según los recursos de cada cual, enviaría ayuda a los creyentes que vivían en Judea. 30Así lo hicieron, mandando su ofrenda a los líderes religiosos por medio de Bernabé y de Saulo.

Swedish Contemporary Bible

Apostlagärningarna 11:1-30

Petrus rapport till församlingen i Jerusalem

1Snart fick apostlarna och de andra troende i Judeen höra att också andra folk hade tagit emot Guds ord. 2När Petrus kom till Jerusalem, började de omskurna kritisera honom: 3”Du har besökt oomskurna och ätit med dem!”

4Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt. Han sa: 5”När jag var i Joppe och bad, fick jag se en syn. Jag såg något som liknade en stor duk sänkas ner från himlen. Duken var upphängd i sina fyra hörn och kom ända ner till mig. 6När jag undersökte den närmare, fick jag se att där var markens fyrfotadjur, såväl vilda som tama, kräldjur och himlens fåglar. 7Och jag hörde en röst säga: ’Petrus, res dig upp, slakta och ät!’

8Men jag svarade: ’Nej aldrig, Herre! Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.’

9Men rösten från himlen hördes en andra gång: ’Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.’

10Detta hände tre gånger och sedan drogs alltihop upp till himlen igen. 11I samma stund kom tre män till huset där vi var. De hade skickats från Caesarea för att hämta mig 12och Anden sa till mig att följa med dem utan att tveka. De här sex männen följde också med mig och vi kom hem till den där mannen.

13Mannen talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom i hans hus och sagt till honom: ’Skicka bud till Joppe och låt hämta Simon som kallas Petrus, 14för han har något att berätta som kan rädda både dig och alla i ditt hus.’

15När jag började tala, kom den heliga Anden över dem precis som över oss den första tiden. 16Då mindes jag att Herren hade sagt: ’Johannes döpte er i vatten, men ni ska bli döpta i den heliga Anden.’ 17Så om nu Gud gav dessa samma gåva som han gav till oss, hur skulle jag då kunna sätta mig upp mot Gud?”

18När de andra hörde detta blev de lugna och hyllade Gud och sa: ”Tänk att Gud också har gett andra folk möjligheten att vända om och få liv!”

Församlingen i Antiochia

19De som hade skingrats under den förföljelse som startade med Stefanos hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. De predikade ordet bara för judarna. 20Men några av dem som var från Cypern och Kyrene reste till Antiochia och där talade de också till icke-judar och berättade evangeliet om Herren Jesus. 21Och Herren var med dem och gav dem kraft, så att ett stort antal människor kom till tro och vände om till Herren.

22Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem som genast skickade dit Barnabas. 23När han kom fram och fick se vad Gud i sin nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att av hela hjärtat hålla sig till Herren. 24Barnabas var en god man, fylld av den heliga Anden och tro. En mängd folk fördes till Herren.

25Efter detta reste Barnabas vidare till Tarsos för att söka upp Saul 26och när han hittat honom, tog han honom med sig till Antiochia. Där stannade de sedan tillsammans i församlingen under ett helt år och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiochia som lärjungarna första gången kallades kristna.

27Under den här tiden kom några profeter från Jerusalem till Antiochia. 28En av dem som hette Agabos reste sig och förutsade genom Anden att en svår hungersnöd skulle drabba hela världen – den inträffade sedan under kejsar Claudius. 29Lärjungarna beslöt att skicka understöd till de troende i Judeen, var och en så mycket han hade råd med. 30De gjorde så och skickade sin gåva med Barnabas och Saul till församlingsledarna.