La maldad humana
1Cuando los seres humanos comenzaron a multiplicarse sobre la tierra y tuvieron hijas, 2los hijos de Dios vieron que las hijas de los seres humanos eran hermosas. Entonces tomaron como mujeres a todas las que desearon. 3Pero el Señor dijo: «Mi espíritu no permanecerá en el ser humano6:3 O Mi Espíritu no contenderá con el ser humano. para siempre porque no es más que un mortal; por eso vivirá solamente ciento veinte años».
4Al unirse los hijos de Dios con las hijas de los seres humanos y tener hijos con ellas, nacieron gigantes,6:4 Lit. nefilim. Término que en hebreo se refiere a hombres valientes o poderosos. Véase Nm 13:33. que fueron los poderosos guerreros de antaño. A partir de entonces hubo gigantes en la tierra.
5Al ver el Señor que la maldad del ser humano en la tierra era muy grande y que toda inclinación de su corazón6:5 corazón. En la Biblia se usa para designar el asiento de las emociones, pensamientos y voluntad, es decir, el proceso de toma de decisiones del ser humano. tendía siempre hacia el mal, 6lamentó haber hecho al ser humano en la tierra, y le dolió en el corazón. 7Entonces el Señor dijo: «Voy a borrar de la superficie de la tierra al ser humano que he creado. Y haré lo mismo con los animales, los reptiles y las aves del cielo. ¡Me duele haberlos hecho!». 8Pero Noé contaba con el favor del Señor.
El diluvio
9Esta es la historia de Noé.
Noé era un hombre justo e íntegro entre su gente, y anduvo fielmente con Dios. 10Tuvo tres hijos: Sem, Cam y Jafet.
11Pero Dios vio que la tierra estaba corrompida y llena de violencia. 12Al ver Dios tanta corrupción en la tierra y que la gente había corrompido su conducta, 13dijo a Noé: «He decidido acabar con toda la gente, pues por su causa la tierra está llena de violencia. Así que voy a destruir a la gente junto con la tierra. 14Constrúyete un arca de madera resinosa,6:14 resinosa. Palabra de difícil traducción. hazle compartimentos y cúbrela con brea por dentro y por fuera. 15Dale las siguientes medidas: trescientos codos de largo, cincuenta de ancho y treinta de alto.6:15 Es decir, aprox. 135 m de largo, 22.5 de ancho y 14 de alto. 16Hazla de tres pisos con una abertura a un codo6:16 Es decir, aprox. a 45 cm. del techo y con una puerta en uno de sus costados. 17Porque voy a enviar un diluvio sobre la tierra para destruir a todos los seres vivientes bajo el cielo. Todo lo que existe en la tierra morirá. 18Pero contigo estableceré mi pacto, y entrarán en el arca tú y tus hijos, tu esposa y tus nueras. 19Haz que entre en el arca una pareja de todos los seres vivientes, es decir, un macho y una hembra de cada especie, para que sobrevivan contigo. 20Contigo entrará también una pareja de cada especie de aves, de ganado y de animales que se arrastran por el suelo, para que puedan sobrevivir. 21Recoge además toda clase de alimento y almacénalo para que a ti y a ellos les sirva de comida».
22Y Noé hizo todo según lo que Dios había mandado.
Den stora floden
(6:1—8:22)
1Befolkningen började föröka sig nu på jorden, och döttrar föddes åt människorna. 2Då såg Guds söner6:2 Det hebreiska uttrycket bene elohim betyder ordagrant Guds/gudars söner och tolkas antingen som någon form av himmelska väsen (änglar) eller som människor i betydelsen Guds barn. att människors döttrar var vackra och gifte sig med dem de ville ha. 3Då sa Herren: ”Min Ande ska inte förbli hos människan för alltid, eftersom hon är kött. Hennes tid ska vara 120 år.”6:3 120 år syftar troligen på människans livslängd eller möjligen också på tiden fram till floden.
4På den tiden, och även senare,6:4 Se 4 Mos 13:34 fanns det jättar6:4 Hebreiskans nefilim översätts med jättar i likhet med Septuaginta, men den bokstavliga betydelsen är de fallna. på jorden. När Guds söner låg med människornas döttrar, fick de barn. De var de gamla tidernas kända hjältar. 5Herren Gud såg vidden av den mänskliga ondskan på jorden, och att människornas liv och tankar ständigt var alltigenom inriktade på det onda. 6Herren sörjde6:6 Eller: ångrade. att han hade skapat dem, och han var bedrövad i sitt hjärta.
7Herren sa: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jorden, och tillsammans med dem alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, för jag ångrar att jag skapade dem.”
8Men på Noa såg Herren med välvilja.
Noa och hans familj räddas från floden
9Detta är berättelsen om Noas släkt:
Noa var en rättfärdig och oklanderlig man bland sina samtida. Han levde i gemenskap med Gud. 10Han hade tre söner: Sem, Ham och Jafet.
11I Guds ögon blev världen mer och mer fördärvad och full av våld. 12Gud såg hur fördärvad jorden var: hela människosläktet6:12 Ordagrant: Allt kött levde ett fördärvat liv. 13Och Gud sa till Noa: ”Jag har beslutat mig för att utplåna hela människosläktet, för på grund av människan är jorden fylld av våld. Jag ska utplåna både henne och jorden. 14Bygg en ark6:14 Arken var till sin konstruktion rektangulär, som en enorm stor låda. av goferträ, gör olika rum i arken och täta den med jordbeck både invändigt och utvändigt. 15Gör den 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög. 16Gör också ett tak med en halv meters resning6:16 Grundtexten är svårtolkad., sätt en dörr på sidan och gör ett nedre däck, ett mellandäck och ett övre däck.
17Jag ska låta en översvämning täcka jorden och förgöra varje levande varelse, alla som det finns livsande i. Allting på jorden kommer att gå under.
18Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du ska gå in i arken tillsammans med din hustru, dina söner och deras hustrur. 19Ta ett par av varje djurart, en hane och en hona, med dig i arken för att hålla dem vid liv med dig. 20Ett par av varje art av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur ska komma till dig för att överleva. 21Samla också ihop all slags mat som ni och dessa kan äta.”
22Noa gjorde allt precis som Gud hade befallt.
