Lamento por el faraón
1El día primero del mes duodécimo del año duodécimo, el Señor me dirigió la palabra: 2«Hijo de hombre, entona este lamento dedicado al faraón, rey de Egipto:
»“Pareces un león entre las naciones;
eres semejante a un monstruo marino
chapoteando en el río;
con tus patas enturbias el agua
y revuelves sus corrientes.
3»”Así dice el Señor y Dios:
»” Aunque estés entre numerosos pueblos,
tenderé sobre ti mi red
y te atraparé con ella.
4Te arrastraré por tierra
y en pleno campo te dejaré tendido.
Dejaré que sobre ti se posen
todas las aves del cielo.
Dejaré que con tu carne
se sacien todas las bestias de la tierra.
5Desparramaré tu carne por los montes
y con tu carroña llenaré los valles.
6Con tu sangre empaparé la tierra
hasta la cima de las montañas;
con tu sangre llenaré los canales de los ríos.
7Cuando te hayas consumido,
haré que el cielo se oscurezca
y se apaguen las estrellas;
cubriré el sol con una nube,
y no brillará más la luna.
8Todos los astros brillantes de los cielos,
los oscureceré sobre ti;
traeré oscuridad sobre la tierra,
afirma el Señor y Dios.
9Yo turbaré el corazón de muchos pueblos
cuando provoque tu destrucción,
aún entre las naciones que no conocías.
10Haré que por ti muchos pueblos queden consternados.
Cuando yo esgrima mi espada delante de ellos,
sus reyes se estremecerán.
En el día de tu caída,
en todo momento temblarán de miedo
por temor a perder la vida.
11»”Así dice el Señor y Dios:
»”La espada del rey de Babilonia
vendrá contra ti.
12Haré que tus multitudes caigan a filo de espada,
empuñada por los guerreros
más crueles entre las naciones.
Ellos arrasarán la soberbia de Egipto
y toda su multitud será derrotada.
13Voy a destruir todo el ganado
que pasta junto a las aguas abundantes;
nunca más serán enturbiadas
por hombres ni animales.
14Entonces dejaré que las aguas se asienten
y que corran tranquilas, como el aceite,
afirma el Señor y Dios.
15Cuando deje en ruinas a Egipto,
la despoje de todo lo que hay en su tierra
y hiera a todos los que la habitan,
entonces sabrán que yo soy el Señor ”.
16»Este es el lamento que las ciudades de las naciones entonarán sobre Egipto y toda su multitud, afirma el Señor y Dios».
17En el día quince del mes duodécimo del año duodécimo, el Señor me dirigió la palabra: 18«Hijo de hombre, entona un lamento sobre las multitudes de Egipto y, junto con las ciudades de las naciones más poderosas, hazlas descender con los que bajan a la fosa, a las regiones más profundas. 19Pregúntales: “¿Se creen acaso más privilegiados que otros? ¡Pues bajen y tiéndanse entre los paganos!”.32:19 paganos. Lit. incircuncisos. 20Y caerán entre los que murieron a filo de espada. Ya tienen la espada en la mano: ¡que se arrastre a Egipto y a sus multitudes! 21Allí en los dominios de la muerte,32:21 los dominios de la muerte. Lit. el Seol. los guerreros más fuertes y valientes hablarán de Egipto y de sus aliados. Y dirán: “¡Ya han descendido! ¡Yacen tendidos entre los paganos que murieron a filo de espada!”.
22»Allí está Asiria, con toda su multitud en torno a su sepulcro. Todos ellos murieron a filo de espada. 23Todos los que sembraban el terror en la tierra de los vivientes yacen muertos, víctimas de la espada. Ahora están sepultados en lo más profundo de la fosa, tendidos alrededor de su tumba.
24»Allí está Elam, con toda su multitud en torno a su sepulcro. Todos ellos murieron a filo de espada. Todos los que sembraban el terror en la tierra de los vivientes bajaron como paganos a lo más profundo de la fosa. Yacen tendidos sin honor entre los que descendieron a la fosa. 25A Elam le han preparado una cama en medio de los muertos, entre los paganos que murieron a filo de espada y que ahora rodean su tumba. Ellos sembraron el terror en la tierra de los vivientes, pero ahora yacen tendidos sin honor entre los que descendieron a la fosa. Allí quedaron, entre gente que murió asesinada.
26»Allí están Mésec y Tubal, con toda su multitud en torno a su sepulcro. Todos ellos son paganos, muertos a filo de espada porque sembraron el terror en la tierra de los vivientes. 27No yacen con los héroes caídos de entre los paganos, que bajaron a los dominios de la muerte con sus armas de guerra y que tienen sus espadas bajo la cabeza. El castigo de sus pecados cayó sobre sus huesos, porque estos héroes sembraron el terror en la tierra de los vivientes.
28»Ahí estarás tú, faraón, en medio de los paganos, abatido y sepultado junto con los que murieron a filo de espada.
29»Allí está Edom, con sus reyes y príncipes. A pesar de todo su poder, también ellos yacen tendidos junto a los que murieron a filo de espada. Yacen entre los paganos, con los que descendieron a la fosa.
30»Allí están todos los príncipes del norte, y todos los de Sidón. A pesar del terror que sembraron con su poderío, también ellos bajaron, envueltos en deshonra, con los que murieron a filo de espada. Son paganos, y ahora yacen tendidos entre los que murieron a filo de espada, en medio de los que descendieron a la fosa.
31»El faraón los verá y se consolará de la muerte de toda su gente, pues él y todo su ejército morirán a filo de espada, afirma el Señor y Dios. 32Aunque yo hice que el faraón sembrara el terror en la tierra de los vivientes, él y todo su ejército serán sepultados entre los paganos, con los que murieron a filo de espada, afirma el Señor y Dios».
Klagosång över farao
1I det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden32:1 Den 3 mars 585 f.Kr. kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, sjung en klagosång över farao, kungen av Egypten, och säg till honom:
’Du var som ett ungt lejon bland folken,
som ett odjur i havet.
Du for fram utmed dina floder,
rörde upp vattnet med dina fötter
och grumlade dess flöden.
3Så säger Herren, Herren:
Jag ska kasta mitt nät över dig,
en mängd av många folk,
och de ska dra upp dig i min trål.
4Jag ska kasta upp dig på land
och slunga iväg dig ut på marken.
Himlens fåglar ska slå ner på dig,
och markens djur ska äta sig mätta på dig.
5Jag ska sprida ut ditt kött bland bergen
och fylla dalarna med dina kvarlevor.
6Jag ska dränka jorden i flödet av ditt blod,
ända upp till bergen,
och fylla bäckarna med dig.
7När jag utplånar dig
ska jag täcka över himlen
och förmörka stjärnorna.
Jag ska gömma solen i moln,
och månen ska inte ge något sken.
8Alla ljus som lyser på himlen
ska jag förmörka för din skull,
jag ska låta mörker komma över ditt land, säger Herren, Herren.
9Jag ska låta en oro drabba många folk
när jag tillkännager din undergång bland folken,
i länder som du inte känner till.
10Jag ska låta många folk förfära sig över dig,
och deras kungar ska bäva av fasa för din skull
när jag svingar mitt svärd framför dem.
De ska ständigt frukta var och en för sitt liv när du faller.
11Så säger Herren, Herren:
Kungen av Babylonien ska drabba dig med sitt svärd.
12Jag ska låta din här falla för de mäktigas svärd,
för de grymmaste av alla folk.
De ska krossa Egyptens stolthet,
och hela dess här ska förgöras.
13Jag ska utrota all dess boskap vid de rikliga vattnen,
som aldrig mer ska röras upp av människofötter
eller grumlas av djurklövar.
14Jag ska låta deras vatten sjunka
och deras floder flyta som olja, säger Herren, Herren.
15När jag gör Egypten till en ödemark
och utplånar alla som finns där,
ska de inse att jag är Herren.’
16Detta är en klagosång som man ska sjunga. Kvinnorna bland folken32:16,18 Ordagrant: folkens/nationernas döttrar, eller möjligen är tanken att dessa döttrar/kvinnor är lika med folken/nationerna. ska sjunga den, över Egypten med hela dess här ska de sjunga den, säger Herren, Herren.”
Egypten och andra riken far ner till dödsriket
17I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 18”Du människa, klaga över Egyptens här: Befall dem att fara ner till jorden, tillsammans med andra mäktiga nationers kvinnor, ner till dem som gått i graven. 19Vem överträffar du i skönhet? Gå ner! Lägg dig bland de oomskurna. 20De ska falla bland dem som dödats med svärd. Svärdet är draget. Släpa bort dem med hela hopen. 21De mäktiga ledarna talar ur dödsriket till honom och hans allierade: ’De oomskurna har kommit ner och ligger där, dödade med svärd.’
22Där ligger Assur med hela sin här, mitt bland gravarna av alla sina slagna som fallit för svärd. 23Deras gravar är där nere i djupet, hans här ligger runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd, dessa som spred skräck i de levandes land.
24Där ligger Elam med hela sin här runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd. Oomskurna for de ner i jordens djup, dessa som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. 25Bland de dräpta fick han sin bädd, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. De ligger bland de dräpta.
26Där ligger Meshek och Tuval, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. 27De ligger inte bland de fallna, oomskurna hjältarna, som med sina vapen for ner i dödsriket och som ligger med sina svärd under huvudet och sina sköldar32:27 Egentligen deras synder; översättningen följer en föreslagen rättelse, som sammanhanget tycks förutsätta. lagda över knotorna. De spred skräck i de levandes land.
28Också du ska krossas tillsammans med de oomskurna och ligga där bland dem som dräpts med svärd.
29Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt ligger där med dem som dräpts med svärd. De ligger där tillsammans med de oomskurna, de som gått ner i graven.
30Där ligger alla furstarna från norr och alla från Sidon. De for ner bland de dräpta, trots den skräck de spred genom sin makt, och de kom på skam. De ligger där oomskurna tillsammans med dem som dräpts med svärd och bär skammen med dem som gått ner i graven.
31Farao ser dem och blir tröstad i sorgen över sin här. Farao och hela hans här är dräpta med svärd, säger Herren, Herren. 32Jag lät honom sprida skräck i de levandes land, men nu ska han och hela hans här ligga bland dem som dräpts med svärd, säger Herren, Herren.”
