Profecía contra Tiro
1En el onceavo mes del décimo segundo26:1 Lectura probable del texto hebreo original; el TM no incluye la frase mes del décimo segundo. año, en el primer día del mes, el Señor me dirigió la palabra: 2«Hijo de hombre, Tiro ha dicho de Jerusalén: “¡Ah! Las puertas de las naciones se han derrumbado; sus puertas se me han abierto de par en par; ahora que está en ruinas yo prosperaré”. 3Por eso, así dice el Señor y Dios: Tiro, yo me declaro contra ti, y así como el mar levanta sus olas, voy a hacer que contra ti se levanten muchas naciones. 4Destruirán los muros de Tiro y derribarán sus torres. Hasta los escombros barreré de su lugar; ¡la dejaré como roca desnuda! 5¡Quedará en medio del mar como un tendedero de redes! Yo, el Señor y Dios, lo afirmo. Tiro será despojo de las naciones 6y sus poblados tierra adentro serán devastados a filo de espada. Entonces sabrán que yo soy el Señor.
7»Así dice el Señor y Dios: Desde el norte voy a traer contra Tiro a Nabucodonosor, rey de Babilonia, rey de reyes. Vendrá con un gran ejército de caballos, con carros de guerra y jinetes. 8Tus poblados tierra adentro serán devastados a filo de espada. Y construirá contra ti torres de asalto, levantará rampas para atacarte y alzará sus escudos. 9Atacará tus muros con arietes y con sus armas destruirá tus torres. 10Sus caballos serán tan numerosos que te cubrirán de polvo. Tus muros temblarán por el estruendo de su caballería y de sus carros; cuando él entre por tus puertas, lo hará como se entra a una ciudad cuyos muros se han derrumbado. 11Con los cascos de sus caballos pisoteará todas tus calles; matará a tu pueblo a filo de espada y tus sólidas columnas caerán por tierra. 12Además, saquearán tus riquezas y robarán tus mercancías. Derribarán tus muros, demolerán tus suntuosos palacios y arrojarán al mar tus piedras, vigas y escombros. 13Así pondré fin al ruido de tus canciones y no se volverá a escuchar la melodía de tus arpas. 14Te convertiré en una roca desnuda, en un tendedero de redes y no volverás a ser edificada. Yo, el Señor, lo he dicho. Yo, el Señor y Dios, lo afirmo.
15»Así dice el Señor y Dios a Tiro: Las naciones costeras temblarán ante el estruendo de tu caída, el gemido de tus heridos y la masacre de tus habitantes. 16Todos los príncipes del mar descenderán de sus tronos, se quitarán los mantos y se despojarán de las vestiduras bordadas. Llenos de pánico se sentarán en el suelo; espantados por tu condición temblarán sin cesar 17y sobre ti entonarán este lamento:
»“¡Cómo has sido destruida, ciudad famosa,
habitada por gente del mar!
¡Tú en el mar eras poderosa!
¡Con tus habitantes infundías terror
a todos los que vivan allí!
18Ahora, en el día de tu caída,
tiemblan los pueblos costeros
y las islas que están en el mar
se aterrorizan ante tu debacle”.
19»Así dice el Señor y Dios: Te convertiré en lugar de ruinas, como toda ciudad deshabitada. Haré que te cubran las aguas caudalosas del océano. 20Te haré descender con los que descienden a la fosa; te haré habitar en lo más profundo de la tierra, en el país de eternas ruinas, con los que descienden a la fosa. No volverás a ser habitada ni reconstruida26:20 ni reconstruida (LXX); y daré gloria (TM). en la tierra de los vivientes. 21Te convertiré en objeto de espanto, y ya no volverás a existir. Te buscarán, pero jamás podrán encontrarte, afirma el Señor y Dios».
Profetia mot Tyros
1I elfte året, på första dagen i månaden kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, Tyros har hånat Jerusalem och sagt: ’Folkens port har brutits ner och öppnats för mig. Jag blir rik när den är ödelagd.’
3Därför säger Herren, Herren: Jag står emot dig, Tyros, och jag kommer att sända många folk mot dig, liksom havet väller fram med sina vågor. 4De kommer att förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag ska skrapa bort allt stoft därifrån och göra staden till en kal klippa. 5Den ska bli en torkplats för fiskenät ute i havet. Jag har talat, säger Herren, Herren. Den ska bli ett byte för folken, 6och dess bosättningar på fastlandet ska hemsökas med svärd. Då ska de inse att jag är Herren.
7För så säger Herren, Herren: Jag ska låta kung Nebukadnessar av Babylonien, kungarnas kung, komma från norr mot Tyros med hästar och vagnar och en väldig armé. 8Han ska förgöra dina bosättningar på fastlandet med svärd och bygga en belägringsvall mot dig, han ska bygga en stormningsramp och lyfta sina sköldar mot dig. 9Han ska använda murbräckan mot dina murar och med sina vapen rasera dina torn. 10Hans hästar är så många att de ska riva upp damm så att det täcker dig. Dina murar ska skaka av dånet från krigshästar och rullande vagnar och åkdon när de drar fram genom dina portar, som man drar in i en stormad stad. 11Hans hästars hovar ska trampa sönder alla gator. Han ska döda ditt folk med svärd, och dina starka pelare ska rasa samman.
12De ska plundra dig på dina rikedomar och roffa åt sig dina handelsvaror, bryta ner dina murar och riva dina präktiga hus och kasta din sten och timmer och jord i havet. 13Jag ska göra slut på dina skrålande sånger, och ditt harpspel ska inte höras mer. 14Jag ska göra dig till en kal klippa, en torkplats för fiskenät ska du bli. Du kommer aldrig att byggas upp igen, för jag, Herren, har talat, säger Herren, Herren.
15Så säger Herren, Herren till Tyros: Ska inte kustländerna bäva vid dånet av ditt fall, när de sårade jämrar sig och blodbadet pågår hos dig? 16Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner, lägga av sig sina mantlar och ta av sina broderade kläder. De ska klä sig i skräck och sätta sig på marken, darrande av ständig skräck, förskräckta för din skull. 17De ska sjunga en klagosång om dig:
’Hur har du inte gått under,
du som beboddes av sjöfolk,
du berömda stad,
mäktig på havet,
du och dina invånare,
som satte skräck i alla som bodde där!
18Nu darrar kustländerna
när du faller,
öarna i havet skälver
vid din undergång.’
19Så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, en sådan där ingen längre bor, när jag låter havsdjupet komma över dig och vattenmassorna täcka dig, 20då ska jag störta ner dig till dem som gått i graven, till folk som levt för länge sedan. Jag ska låta dig ligga där nere, som forntida ruiner, med alla dem som lagts ner i graven. Aldrig mer kommer du att återvända och ta plats i de levandes land. 21Jag ska låta dig få ett förskräckligt slut, och du ska inte mer finnas till. Fastän man söker efter dig ska man inte finna dig, säger Herren, Herren.”
