La amada
1Yo soy una rosa de Sarón,
una azucena de los valles.
El amado
2Como azucena entre las espinas
es mi amada entre las doncellas.
La amada
3Cual manzano entre los árboles del bosque
es mi amado entre los jóvenes.
Me encanta sentarme a su sombra;
dulce a mi paladar es su fruto.
4Me llevó a la sala del banquete,
y sobre mí enarboló su estandarte de amor.
5¡Fortalézcanme con pasas,
susténtenme con manzanas,
porque desfallezco de amor!
6¡Ojalá pudiera mi cabeza reposar sobre su izquierda!
¡Ojalá su derecha me abrazara!
El amado
7Yo les ruego, doncellas de Jerusalén,
por las gacelas y cervatillas del bosque,
que no desvelen ni molesten a mi amada
hasta que quiera despertar.
Segundo Canto
La amada
8¡La voz de mi amado!
¡Mírenlo, aquí viene!,
saltando por las colinas,
brincando por las montañas.
9Mi amado es como un venado;
se parece a un cervatillo.
¡Mírenlo, de pie tras nuestro muro,
espiando por las ventanas,
atisbando por las celosías!
10Mi amado me habló y me dijo:
«¡Levántate, amada mía;
ven conmigo, mujer hermosa!
11¡Mira, el invierno se ha ido
y con él han cesado y se han ido las lluvias!
12Ya brotan flores en los campos;
¡el tiempo de la canción ha llegado!
Ya se escucha por toda nuestra tierra
el arrullo de las tórtolas.
13La higuera ofrece sus primeros frutos;
las viñas florecen y esparcen su fragancia.
¡Levántate, amada mía;
ven conmigo, mujer hermosa!».
El amado
14Paloma mía, que te escondes en las grietas de las rocas,
en las hendiduras de las montañas,
muéstrame tu rostro,
déjame oír tu voz;
pues tu voz es placentera
y hermoso tu semblante.
15Atrapen a las zorras,
a esas zorras pequeñas
que arruinan nuestros viñedos,
nuestros viñedos en flor.
La amada
16Mi amado es mío y yo soy suya;
él apacienta su rebaño entre azucenas.
17Antes de que el día despunte
y se desvanezcan las sombras,
regresa a mí, amado mío.
Corre como un venado,
como un cervatillo
por colinas escarpadas.2:17 por colinas escarpadas. Alt. por las colinas de Beter.
Hon:
1Jag är en Sharons ros,
en lilja i dalen.
Han:
2Som en lilja bland törnen
är min älskade bland flickor.
Hon:
3Som ett äppelträd i skogen
är min älskade bland unga män.
Jag njuter av att sitta i hans skugga,
och hans frukt smakar sött.
4Han för mig in i vinsalen,
med sin kärlek som en fana över mig.2:4 Betydelsen av de hebreiska orden som här översätts vinsalen och fana är osäker.
5Styrk mig med druvkakor,
pigga upp mig med äpplen,
för jag är sjuk av kärlek.
6Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och med sin högra hand smeker han mig.
7Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid gasellerna och hindarna på fälten:
oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
8Hör, min älskade kommer! Se!
Här kommer han springande över bergen,
hoppande över kullarna.
9Min älskade är som en gasell,
som en ung hjort.
Där står han bakom muren,
och han tittar in genom fönstret,
blickar genom gallret.
10Min älskade säger till mig:
”Stig upp, min älskade, min sköna,
och kom!
11Se! Vintern är förbi
och regnet är över.
12På marken skjuter blommorna upp,
sångens tid är inne,
och turturduvan hörs i vårt land.
13Fikonträdet får sina första frukter,
och vinstockarna står i blom och doftar.
Stig upp, min älskade,
min sköna, och kom!”
Han
14Du min duva bland bergsklyftor,
i gömstället i bergsväggen,
låt mig se din gestalt,
låt mig höra din röst!
För din röst är underbar,
din gestalt så skön.
Vännerna:2:15 Det är osäkert om det är vännerna som talar, men pluralformen (oss…våra) tyder på det.
15Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna som förstör vingårdarna,
våra vingårdar som nu står i blom.
Hon:
16Min älskade är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord bland liljorna.
17Tills vindarna vaknar,2:17 Det är osäkert om det är morgon eller kväll som åsyftas. tills skuggorna flyr,
kom åter, min älskade,
kom som en gasell, ja som en ung hjort
över de blommande kullarna.
