Celebración de la Pascua
35:1,18-19 – 2R 23:21-23
1Josías celebró en Jerusalén la Pascua del Señor. El día catorce del mes primero celebraron la Pascua. 2Josías asignó las funciones a los sacerdotes y los animó a dedicarse al servicio del Templo del Señor. 3A los levitas, que eran los encargados de enseñar a los israelitas y que estaban consagrados al Señor, les dijo: «Pongan el arca sagrada en el Templo que construyó Salomón, hijo de David, rey de Israel, para que ya no tengan que llevarla sobre los hombros. Sirvan al Señor su Dios y a su pueblo Israel. 4Organícense en turnos, según sus familias patriarcales, de acuerdo con las instrucciones que dejaron por escrito David, rey de Israel, y su hijo Salomón.
5»Ocupen sus puestos en el santuario, conforme a las familias patriarcales de sus hermanos israelitas, de manera que a cada grupo de familias del pueblo corresponda un grupo de levitas. 6Celebren la Pascua, conságrense y preparen todo para sus hermanos, y cumplan con lo que el Señor ordenó por medio de Moisés».
7De sus propios bienes, Josías obsequió a todo el pueblo allí presente unos treinta mil corderos y cabritos y tres mil bueyes, para que celebraran la Pascua.
8También los oficiales del rey hicieron sus donativos para el pueblo y para los sacerdotes y levitas. Por su parte, Jilquías, Zacarías y Jehiel, oficiales del Templo de Dios, entregaron a los sacerdotes dos mil seiscientos corderos y trescientos bueyes, para celebrar la Pascua. 9Conanías y sus hermanos Semaías y Natanael, y Jasabías, Jeyel y Jozabad, líderes de los levitas, entregaron a los levitas cinco mil animales de ganado menor y quinientos bueyes.
10Una vez preparada la ceremonia, los sacerdotes ocuparon sus puestos y los levitas se organizaron según sus turnos, conforme a la orden del rey. 11Al sacrificar los animales para la Pascua, los sacerdotes rociaban la sangre y los levitas desollaban los animales. 12Apartaron los holocaustos para entregar a cada familia patriarcal del pueblo la porción que esta debía ofrecerle al Señor, como está escrito en el libro de Moisés. Lo mismo hicieron con los bueyes. 13Después asaron los animales para la Pascua, conforme a lo ordenado; además, cocieron las otras ofrendas en ollas, calderos y sartenes, para repartirlas rápidamente entre toda la gente. 14Luego prepararon la Pascua para ellos mismos y para los sacerdotes descendientes de Aarón. Los levitas tuvieron que prepararla para ellos mismos y para los sacerdotes porque estos estuvieron ocupados hasta la noche ofreciendo los holocaustos y la grasa.
15Los cantores descendientes de Asaf ocuparon sus puestos, de acuerdo con lo que habían dispuesto David, Asaf, Hemán y Jedutún, vidente del rey. También los porteros permanecieron en sus respectivas puertas, y no tuvieron que abandonar sus puestos de servicio, pues sus compañeros levitas les prepararon la Pascua.
16Así se organizó aquel día el servicio del Señor para celebrar la Pascua y ofrecer los holocaustos en el altar del Señor, tal como lo había ordenado el rey Josías. 17En aquella ocasión, los israelitas allí presentes celebraron durante siete días la fiesta de la Pascua y la de los Panes sin levadura. 18Desde la época del profeta Samuel no se había celebrado una Pascua semejante, ninguno de los reyes había celebrado una Pascua como lo hizo Josías con los sacerdotes y levitas, con los habitantes de Judá y de Israel allí presentes, y con los de Jerusalén. 19Esta Pascua se celebró en el año dieciocho del reinado de Josías.
Muerte de Josías
35:20–36:1 – 2R 23:28-30
20Tiempo después de que Josías terminó la restauración del Templo, Necao, rey de Egipto, salió a presentar batalla en Carquemis, ciudad que está junto al río Éufrates, pero Josías le salió al paso. 21Necao envió mensajeros a decirle: «No te entrometas, rey de Judá. Hoy no vengo a luchar contra ti, sino contra la nación que me hace la guerra. Dios, que está de mi parte, me ha ordenado que me apresure. Así que no interfieras con Dios, para que él no te destruya».
22Josías no hizo caso a la advertencia que Dios le dio por medio de Necao; al contrario, en vez de retirarse, se disfrazó y fue a la llanura de Meguido para pelear con Necao.
23Como los arqueros le dispararon, el rey Josías dijo a sus servidores: «Sáquenme de aquí, porque estoy gravemente herido». 24Sus servidores lo sacaron del carro en que estaba y lo trasladaron a otro carro y lo llevaron a Jerusalén. Allí murió y fue sepultado en el panteón de sus antepasados. Y todo Judá y Jerusalén hicieron duelo por él.
25Jeremías compuso un lamento por la muerte de Josías; además, hasta este día todos los cantores y las cantoras aluden a Josías en sus cantos fúnebres. Estos cantos, que se han vuelto una tradición en Israel, forman parte de las Lamentaciones.
26Los demás acontecimientos del reinado de Josías, sus actos piadosos acordes con la Ley del Señor, 27y sus hechos, desde el primero hasta el último, están escritos en el libro de los reyes de Israel y de Judá.
Josia utlyser ett påskfirande
(2 Kung 23:21-23)
1Josia firade Herrens påsk i Jerusalem. De slaktade påsklammet den fjortonde dagen i första månaden. 2Han insatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem i deras tjänst i Herrens hus. 3Han sa till leviterna, som undervisade israeliterna och som var helgade åt Herren:
”Ställ den heliga arken i templet som Israels kung Salomo, Davids son, byggde. Ni behöver inte bära den på era axlar. Tjäna Herren, er Gud, och hans folk Israel! 4Gör er redo familjevis och avdelningsvis, så som Israels kung David och hans son Salomo föreskrev. 5Ställ er i helgedomen, med en grupp leviter för varje familjeavdelning av era bröder, era landsmän.35:5 Grundtexten är i denna vers svårförståelig och översättningen därmed osäker. 6Slakta påsklammet, helga er och tillred lammen åt era bröder, enligt de föreskrifter som Herren har gett genom Mose.”
7Därefter gav Josia 30 000 lamm och killingar till hela folkets påskoffer, för dem som var närvarande, och 3 000 tjurar, allt från kungens egendom. 8Hans furstar bidrog frivilligt med gåvor till folket, till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jechiel, de främsta i Guds hus, gav prästerna 2 600 får och getter som påskoffer och 300 tjurar. 9De levitiska ledarna Konanja, Shemaja, Netanel, Hashavja, Jeiel och Josavad gav 5 000 påskoffer och 500 tjurar till leviterna.
10Så ordnades tjänsten, och prästerna stod på sina platser och leviterna var indelade i sina avdelningar, som kungen hade befallt. 11De slaktade påsklammen, prästerna stänkte blodet som räcktes åt dem, och leviterna flådde djuren. 12De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje familjeavdelning, för att ges åt hela folket och offras åt Herren, som det var föreskrivet i Moses bok, och på samma sätt gjorde de med tjurarna. 13De stekte påsklammet över eld enligt föreskrifterna och kokade de heliga offren i grytor, pannor och kittlar och gav dem genast till hela folket. 14Sedan gjorde de i ordning en måltid åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren. Därför tillredde leviterna åt sig själva och prästerna, Arons söner.
15Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt föreskriften som hade getts av David, Asaf, Heman och Jedutun, kungens siare. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. Deras bröder leviterna lagade måltiden åt dem. 16Hela tjänsten åt Herren genomfördes på denna dag, man firade påsk och offrade brännoffer på Herrens altare, som kung Josia hade föreskrivit.
17De israeliter som var samlade firade då påsk och det osyrade brödets högtid under sju dagar.
18Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande i Israel. Ingen av Israels kungar hade firat en sådan påsk som firades av Josia, prästerna och leviterna och allt folk från Juda och Israel som var samlade och Jerusalems invånare. 19Det var under Josias artonde regeringsår som denna påsk firades.
Josia dör i strid
(2 Kung 23:28-30)
20Efter allt detta, när Josia hade satt templet i stånd, tågade kung Neko av Egypten ut för att strida vid Karkemish vid floden Eufrat, och Josia drog ut för att möta honom.
21Men Neko skickade sändebud till honom och lät säga: ”Vad vill du mig, kung av Juda? Jag har inte kommit mot dig idag utan mot dem jag är i krig mot. Gud har sagt åt mig att skynda på. Sluta nu med att sätta dig upp mot Gud, som är med mig, annars kommer han att förgöra dig!”
22Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förklädde han sig för att strida mot honom. Han lyssnade inte till vad Neko sa på Guds befallning utan drog ut i strid på Megiddoslätten. 23Men bågskyttarna sköt kung Josia, och han bad sina män: ”Bär bort mig från striden. Jag är svårt sårad.” 24Hans män lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn och förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.
Han begravdes på sina fäders gravplats, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. 25Jeremia diktade en klagosång över Josia. Ända fram till denna dag sjunger sångare och sångerskor om hans död, för dessa klagosånger blev en tradition i Israel och har nedtecknats i ”Klagosångerna”.
26Josias historia i övrigt, hans goda gärningar som han gjorde i enlighet med Herrens lag, 27finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar.
