Los diez mandamientos
20:1-17 – Dt 5:6-21
1Dios habló y dio a conocer todas estas palabras:
2«Yo soy el Señor tu Dios. Yo te saqué de Egipto, del país donde eras esclavo.
3»No tengas otros dioses además de mí.20:3 además de mí. Lit. junto a mí.
4No te hagas ninguna imagen, ni nada que guarde semejanza con lo que hay arriba en el cielo, ni con lo que hay abajo en la tierra, ni con lo que hay en las aguas debajo de la tierra. 5No te postres delante de ellos ni los adores. Yo, el Señor tu Dios, soy un Dios celoso. Cuando los padres son malvados y me odian, yo castigo a sus hijos hasta la tercera y cuarta generación. 6Por el contrario, cuando me aman fielmente y cumplen mis mandamientos, les muestro mi amor por mil generaciones.
7No uses el nombre del Señor tu Dios en vano. Yo, el Señor, no tendré por inocente a quien se atreva a usar mi nombre en vano.
8Acuérdate del día sábado para santificarlo. 9Trabaja seis días y haz en ellos todo lo que tengas que hacer, 10pero el día séptimo será un día de reposo para honrar al Señor tu Dios. No hagas en ese día ningún trabajo, ni tampoco tu hijo, ni tu hija, ni tu esclavo, ni tu esclava, ni tus animales, ni tampoco los extranjeros que vivan en tus ciudades.20:10 en tus ciudades. Lit. dentro de tus puertas. 11Porque en seis días hizo el Señor los cielos y la tierra, el mar y todo lo que hay en ellos, y descansó el séptimo día. Por eso el Señor bendijo y consagró el día de reposo.
12Honra a tu padre y a tu madre, para que disfrutes de una larga vida en la tierra que te da el Señor tu Dios.
13No mates.
14No cometas adulterio.
15No robes.
16No des falso testimonio en contra de tu prójimo.
17No codicies la casa de tu prójimo, ni codicies su esposa, ni su esclavo, ni su esclava, ni su buey, ni su asno, ni nada que le pertenezca».
Reacción temerosa de los israelitas
18Ante ese espectáculo de truenos y relámpagos, de sonidos de trompeta y de la montaña envuelta en humo, los israelitas temblaban de miedo y se mantenían a distancia. 19Así que suplicaron a Moisés:
—Háblanos tú y te escucharemos. Si Dios nos habla, seguramente moriremos.
20—No tengan miedo —les respondió Moisés—. Dios ha venido a ponerlos a prueba, para que sientan temor de él y no pequen.
21Entonces Moisés se acercó a la densa oscuridad en la que estaba Dios, pero los israelitas se mantuvieron a distancia.
El altar de piedra
22El Señor ordenó a Moisés:
«Diles lo siguiente a los israelitas: “Ustedes mismos han oído que les he hablado desde el cielo. 23No hagan dioses de plata o de oro para adorarlos como a mí. 24Háganme un altar de tierra y ofrézcanme sobre él sus holocaustos y sacrificios de comunión, sus ovejas y sus toros. Yo vendré al lugar donde les pida invocar mi nombre y los bendeciré. 25Si me hacen un altar de piedra, no lo construyan con piedras labradas, pues las herramientas profanan la piedra. 26Y no pongan escalones a mi altar, no sea que al subir se les vea la desnudez”.
De tio buden
(5 Mos 5:5-33)
1Och Gud talade följande ord20:1 Ord betyder här förbundsavtal. Förbundet följer mönstret för den tidens kungliga förbundsavtal där man talar om vad som kommer att hända om man älskar respektive hatar sin herre.:
2”Jag är Herren din Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.
3Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig.
4Du ska inte tillverka några avgudar, inga bildstoder som föreställer något i himlen, på jorden eller i vattnet under jorden. 5Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag, Herren din Gud, är en svartsjuk Gud som låter straffet för fädernas synder drabba också barn intill tredje och fjärde generationen när man hatar mig.20:5 Om någon lämnade Gud och istället tillbad avgudar skulle det drabba hela hushållet, som ofta bestod av flera generationer. Det betydde inte att barnen personligen skulle straffas för någon annans synd, se 5 Mos 24:16 och Hes 18:18-20. 6Men jag visar nåd mot tusenden när man älskar mig och lyder mina befallningar.
7Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, för Herren låter ingen som missbrukar hans namn undgå att bli straffad.
8Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 9Sex dagar ska du arbeta och uträtta dina sysslor, 10men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Du ska inte utföra något arbete på den dagen, varken du eller dina söner eller dina döttrar, dina slavar eller dina slavinnor, din boskap eller främlingen innanför dina portar. 11På sex dagar skapade nämligen Herren himlen, jorden och havet och allt som finns där, men på den sjunde dagen vilade han. Därför välsignade Herren sabbatsdagen och avskilde den som en helig dag.
12Visa respekt för dina föräldrar, så ska du få ett långt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.
13Du ska inte mörda.
14Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.
15Du ska inte stjäla.
16Du ska inte vittna falskt mot en medmänniska.
17Du ska inte ha begär till din nästas egendom, eller ha begär till hans hustru, hans slav eller slavinna, oxe, åsna eller något annat som tillhör honom.”
18Allt folket bevittnade åskan, eldslågorna, hornstötarna och röken som steg upp från berget och de darrade av rädsla och stannade på avstånd. 19De sa till Mose: ”Tala till oss du, och vi ska lyda, men låt inte Gud tala till oss, för då dör vi.”
20”Var inte rädda”, sa Mose till folket. ”Gud har kommit för att pröva er, för att ni ska frukta Gud och inte synda mot honom.”
21Folket stod alltså kvar på avstånd medan Mose gick in i det tjocka mörkret där Gud var.
Andra lagar
Altaren
22Herren sa till Mose att han skulle tala till israeliterna och säga till dem: ”Ni har själva sett att jag talat till er från himlen. 23Ni ska inte tillverka åt er några andra gudar vid sidan av mig, inga gudar av silver eller guld.
24Ett altare ska du göra åt mig av jord. Offra där dina brännoffer och gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ärat ska jag komma till dig och välsigna dig. 25Om du gör ett altare åt mig av sten, ska du bara använda ohuggen sten. Om du använder något verktyg på stenen, vanhelgar du den. 26Du ska inte heller gå upp till mitt altare på trappsteg, för då kan ditt kön blottas där.
