Nova Versão Internacional

Salmos 95

Salmo 95

Venham! Cantemos ao Senhor com alegria!
Aclamemos a Rocha da nossa salvação.
Vamos à presença dele com ações de graças;
vamos aclamá-lo com cânticos de louvor.
Pois o Senhor é o grande Deus,
o grande Rei acima de todos os deuses.
Nas suas mãos estão as profundezas da terra,
os cumes dos montes lhe pertencem.
Dele também é o mar, pois ele o fez;
as suas mãos formaram a terra seca.

Venham! Adoremos prostrados
    e ajoelhemos diante do Senhor,
    o nosso Criador;
pois ele é o nosso Deus,
e nós somos o povo do seu pastoreio,
o rebanho que ele conduz.

Hoje, se vocês ouvirem a sua voz,
não endureçam o coração, como em Meribá[a],
como aquele dia em Massá[b], no deserto,
onde os seus antepassados me tentaram,
    pondo-me à prova,
apesar de terem visto o que eu fiz.
10 Durante quarenta anos
fiquei irado contra aquela geração e disse:
Eles são um povo de coração ingrato;
não reconheceram os meus caminhos.
11 Por isso jurei na minha ira:
Jamais entrarão no meu descanso.

Notas al pie

  1. 95.8 Meribá significa rebelião.
  2. 95.8 Massá significa provação.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 95

Psalm 95

En uppmaning att hylla och lyda Herren

1Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,

jubla inför vår frälsnings klippa!

2Kom till honom med tacksamhet!

Låt oss sjunga lovsånger till honom,

3för Herren är en stor Gud,

en stor kung över alla gudar.

4I hans hand är jordens djup,

och honom tillhör bergstopparna.

5Hans är havet, för han har gjort det,

och det torra landet, som hans händer har format.

6Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä

inför Herren, vår skapare,

7för han är vår Gud! Vi är hans folk,

fåren i hans hjord och i hans omsorg.

Om ni idag hör hans röst:

8”Förhärda inte era hjärtan,

som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,

9där era fäder satte mig på prov,

de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.

10I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,

och jag sa:

’Detta folk far vilse i sina hjärtan.

De känner inte mina vägar.’

11Därför svor jag i min vrede:

’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”