Salmo 104
1Bendiga o Senhor a minha alma!
Ó Senhor, meu Deus, tu és tão grandioso!
Estás vestido de majestade e esplendor!
2Envolto em luz como numa veste,
ele estende os céus como uma tenda,
3e põe sobre as águas dos céus as vigas dos seus aposentos.
Faz das nuvens a sua carruagem
e cavalga nas asas do vento.
4Faz dos ventos seus mensageiros104.4 Ou anjos
e dos clarões reluzentes seus servos.
5Firmaste a terra sobre os seus fundamentos
para que jamais se abale;
6com as torrentes do abismo a cobriste,
como se fossem uma veste;
as águas subiram acima dos montes.
7Diante das tuas ameaças as águas fugiram,
puseram-se em fuga ao som do teu trovão;
8subiram pelos montes e escorreram pelos vales,
para os lugares que tu lhes designaste.
9Estabeleceste um limite que não podem ultrapassar;
jamais tornarão a cobrir a terra.
10Fazes jorrar as nascentes nos vales
e correrem as águas entre os montes;
11delas bebem todos os animais selvagens,
e os jumentos selvagens saciam a sua sede.
12As aves do céu fazem ninho junto às águas
e entre os galhos põem-se a cantar.
13Dos teus aposentos celestes regas os montes;
sacia-se a terra com o fruto das tuas obras!
14É o Senhor que faz crescer o pasto para o gado,
e as plantas que o homem cultiva,
para da terra tirar o alimento:
15o vinho, que alegra o coração do homem;
o azeite, que lhe faz brilhar o rosto,
e o pão, que sustenta o seu vigor.
16As árvores do Senhor são bem regadas,
os cedros do Líbano que ele plantou;
17nelas os pássaros fazem ninho,
e nos pinheiros a cegonha tem o seu lar.
18Os montes elevados pertencem aos bodes selvagens,
e os penhascos são um refúgio para os coelhos.
19Ele fez a lua para marcar estações;
o sol sabe quando deve se pôr.
20Trazes trevas, e cai a noite,
quando os animais da floresta vagueiam.
21Os leões rugem à procura da presa,
buscando de Deus o alimento,
22mas ao nascer do sol eles se vão
e voltam a deitar-se em suas tocas.
23Então o homem sai para o seu trabalho,
para o seu labor até o entardecer.
24Quantas são as tuas obras, Senhor!
Fizeste todas elas com sabedoria!
A terra está cheia de seres que criaste.
25Eis o mar, imenso e vasto.
Nele vivem inúmeras criaturas,
seres vivos, pequenos e grandes.
26Nele passam os navios,
e também o Leviatã104.26 Ou monstro marinho, que formaste para com ele104.26 Ou para nele brincar.
27Todos eles dirigem seu olhar a ti,
esperando que lhes dês o alimento no tempo certo;
28tu lhes dás, e eles o recolhem;
abres a tua mão, e saciam-se de coisas boas.
29Quando escondes o rosto,
entram em pânico;
quando lhes retiras o fôlego,
morrem e voltam ao pó.
30Quando sopras o teu fôlego,
eles são criados,
e renovas a face da terra.
31Perdure para sempre a glória do Senhor!
Alegre-se o Senhor em seus feitos!
32Ele olha para a terra, e ela treme;
toca os montes, e eles fumegam.
33Cantarei ao Senhor toda a minha vida;
louvarei ao meu Deus enquanto eu viver.
34Seja-lhe agradável a minha meditação,
pois no Senhor tenho alegria.
35Sejam os pecadores eliminados da terra
e deixem de existir os ímpios.
Bendiga o Senhor a minha alma!
Aleluia!104.35 Ou Louvem o Senhor; também em todo o livro de Salmos.
Psalm 104
Skaparens lov
1Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud, du är hög och stor,
du är klädd i majestät och prakt!
2Han sveper sig i ljus som en klädnad,
som en tältduk har han spänt upp himlen.
3Över vattnen har han timrat sina salar.
Molnen är hans vagnar,
och han rider på vindens vingar.
4Han gör vindarna till sina budbärare
och eldslågorna till sina tjänare.
5Han har lagt en fast grund för jorden,
så att den aldrig kan rubbas.
6Du bredde ut djupet som en klädnad över den,
och vattnen stod över bergstopparna.
7De flydde vid din tillrättavisning,
vid ditt dunder tog de till flykten.
8Bergen reste sig,
och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.
9Du satte en gräns för dem,
och de ska aldrig mer översvämma jorden.
10Du lät källor springa fram i dalarna,
och de vällde fram mellan bergen.
11De ger djuren vatten att dricka.
Där släcker vildåsnorna sin törst,
12Vid dem bygger himlens fåglar sina bon
och låter sin sång höras från trädens grenar.
13Du sänder regn från dina salar över bergen,
och jorden mättas med dina goda gåvor.
14Du låter gräset växa upp åt boskapen
och örter åt människan att odla.
Så växer det fram mat ur jorden
15och vin som gör människan glad,
olja som får hennes ansikte att skina
och bröd som ger henne styrka.
16Herrens träd blir väl vattnade,
Libanons cedrar, som han planterade.
17Där bygger fåglarna sina nästen,
och hägern håller till bland cypresserna.
18De höga bergen tillhör stengetterna,
och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.
19Månen är gjord för att bestämma tider,
och solen vet när den ska gå ner.
20Du sänder mörkret och natten kommer,
då alla skogens djur myllrar fram.
21Då ryter de unga lejonen efter rov
och begär sin mat av Gud.
22Men när solen går upp
drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.
23Då går människan till sitt arbete,
där hon arbetar tills kvällen kommer.
24Herre, hur många är inte dina verk!
I vishet har du gjort alltsammans,
och jorden är full av dina skapelser.
25Där finns det stora och vida havet,
som myllrar av otaliga livsformer,
av både stora och små djur.
26Där stävar fartygen fram,
och där leker Leviatan,
som du format.
27Alla väntar de på dig,
att du ska ge dem deras föda i rätt tid.
28Du ger dem, och de samlar in.
Du öppnar din hand,
och de äter och blir mätta.
29Men om du vänder dig bort från dem
blir de förskräckta.
När du tar deras livsande ifrån dem
dör de och blir åter jord.
30Du sänder din Ande,
och nytt liv skapas.
Du förnyar jorden.
31Må Herrens ära bestå i evighet!
Må Herren glädja sig över sina verk!
32Han ser på jorden, och den bävar,
han rör vid bergen, och de ryker.
33Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.
Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.
34Må mina tankar behaga honom,
jag vill glädjas i Herren.
35Låt syndarna förgås från jorden
och de onda inte längre få finnas till!
Lova Herren, min själ.
Halleluja104:35 Betyder prisa Herren, med en kortform av gudsnamnet Jahve (Jah) !
