Nova Versão Internacional

Gênesis 2

1Assim foram concluídos os céus e a terra, e tudo o que neles há.

No sétimo dia Deus já havia concluído a obra que realizara, e nesse dia descansou. Abençoou Deus o sétimo dia e o santificou, porque nele descansou de toda a obra que realizara na criação.

A Origem da Humanidade

Esta é a história das origens[a] dos céus e da terra, no tempo em que foram criados:

Quando o Senhor Deus fez a terra e os céus, ainda não tinha brotado nenhum arbusto no campo, e nenhuma planta havia germinado, porque o Senhor Deus ainda não tinha feito chover sobre a terra, e também não havia homem para cultivar o solo. Todavia brotava água[b] da terra e irrigava toda a superfície do solo. Então o Senhor Deus formou o homem[c] do pó da terra e soprou em suas narinas o fôlego de vida, e o homem se tornou um ser vivente.

Ora, o Senhor Deus tinha plantado um jardim no Éden, para os lados do leste, e ali colocou o homem que formara. Então o Senhor Deus fez nascer do solo todo tipo de árvores agradáveis aos olhos e boas para alimento. E no meio do jardim estavam a árvore da vida e a árvore do conhecimento do bem e do mal.

10 No Éden nascia um rio que irrigava o jardim, e depois se dividia em quatro. 11 O nome do primeiro é Pisom. Ele percorre toda a terra de Havilá, onde existe ouro. 12 O ouro daquela terra é excelente; lá também existem o bdélio e a pedra de ônix. 13 O segundo, que percorre toda a terra de Cuxe, é o Giom. 14 O terceiro, que corre pelo lado leste da Assíria, é o Tigre. E o quarto rio é o Eufrates.

15 O Senhor Deus colocou o homem no jardim do Éden para cuidar dele e cultivá-lo. 16 E o Senhor Deus ordenou ao homem: “Coma livremente de qualquer árvore do jardim, 17 mas não coma da árvore do conhecimento do bem e do mal, porque no dia em que dela comer, certamente você morrerá”.

18 Então o Senhor Deus declarou: “Não é bom que o homem esteja só; farei para ele alguém que o auxilie e lhe corresponda”. 19 Depois que formou da terra todos os animais do campo e todas as aves do céu, o Senhor Deus os trouxe ao homem para ver como este lhes chamaria; e o nome que o homem desse a cada ser vivo, esse seria o seu nome. 20 Assim o homem deu nomes a todos os rebanhos domésticos, às aves do céu e a todos os animais selvagens. Todavia não se encontrou para o homem[d] alguém que o auxiliasse e lhe correspondesse.

21 Então o Senhor Deus fez o homem cair em profundo sono e, enquanto este dormia, tirou-lhe uma das costelas[e], fechando o lugar com carne. 22 Com a costela que havia tirado do homem, o Senhor Deus fez uma mulher e a levou até ele. 23 Disse então o homem:

“Esta, sim, é osso dos meus ossos
    e carne da minha carne!
Ela será chamada mulher,
    porque do homem[f] foi tirada”.

24 Por essa razão, o homem deixará pai e mãe e se unirá à sua mulher, e eles se tornarão uma só carne.

25 O homem e sua mulher viviam nus, e não sentiam vergonha.

Notas al pie

  1. 2.4 Hebraico: história da descendência; a mesma expressão aparece em 5.1; 6.9; 10.1; 11.10,27; 25.12,19; 36.1,9 e 37.2.
  2. 2.6 Ou brotavam fontes; ou ainda surgia uma neblina
  3. 2.7 Os termos homem e Adão (adam) assemelham-se à palavra terra (adamah) no hebraico.
  4. 2.20 Ou Adão
  5. 2.21 Ou parte de um dos lados do homem; também no versículo 22.
  6. 2.23 Os termos homem (ish) e mulher (ishah) formam um jogo de palavras no hebraico.

Swedish Contemporary Bible

Genesis 2

1Så blev himlen och jorden fullständiga med hela sin härskara. 2Gud avslutade på den sjunde dagen det verk han hade fullbordat och han vilade på den sjunde dagen från allt det verk han hade skapat. 3Gud välsignade denna sjunde dag och gjorde den helig, eftersom han denna dag vilade efter sitt skapelseverk.

Adam och Eva

4Här följer berättelsen[a] av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.

5Först fanns det inga buskar och ingen ört hade spirat på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn. Inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden, 6men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.

7Då formade Herren en människa[b] av markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa[c]. Så blev människan en levande varelse.

Edens trädgård

8Herren Gud planterade en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.

9Herren Gud lät vackra träd av alla slag växa i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han livets träd och kunskapens träd, det som ger kunskap om gott och ont. 10En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder. 11Den första heter Pishon, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns guld. 12Det landets guld är gott och där finns också harts och onyxsten. 13Den andra floden kallas Gichon och flyter omkring hela landet Kush. 14Den tredje floden heter Tigris[d] och flyter öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.

15Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den. 16Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du får äta av vilket träd som helst i trädgården, 17utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag[e] du äter av det kommer du sannerligen att dö.”

Eva skapas

18Sedan sa Herren Gud: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag vill göra en medhjälpare åt honom, en sådan som passar honom.” 19Herren Gud hade format markens djur och alla slags fåglar av jord och förde dem nu till mannen för att se vad han skulle kalla de levande varelserna och det han kallade dem fick de heta. 20Så gav han alltså namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för Adam[f]. 21Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn och medan han sov, tog han ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det med kött. 22Och Herren Gud gjorde en kvinna av revbenet och förde fram henne till mannen.

23Adam sa:

”Hon är mitt eget kött och mina egna ben!

Hon är tagen ur en man,

och hon ska kallas kvinna[g].”

24Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de blir ett kött.

25Mannen och hans hustru var nakna, och de var inte blyga för varandra.

Notas al pie

  1. 2:4 Hebreiskans toledoth markerar övergång till ett nytt avsnitt (kanske en ny lertavla som man på den tiden skrev på). Ordet förekommer i 1 Mos också i 5:1; 6:9; 10:1; 11:10; 11:27; 25:12,19; 36:1; 37:2.
  2. 2:7 Människa heter på hebreiska adám och förknippas med adamá, mark, jord.
  3. 2:7 Ordagrant: näsborrar.
  4. 2:14 På hebreiska hiddekel.
  5. 2:17 Synden för med sig andlig död den dag den begås. Jfr Ef 2:1: ”Ni var döda i era överträdelser och synder.” Den fysiska döden kom många år senare till Adam och Eva och alla andra människor, men processen började den dag Adam och Eva var olydiga mot Gud (Rom 5:12).
  6. 2:20 Eller: mannenSe not till 2:7
  7. 2:23 Det hebreiska ordet för kvinna isha kommer från samma rot som man ish och betyder ungefär maninna.