Nova Versão Internacional

Obadias 1:1-21

O Julgamento de Edom

1Visão de Obadias.

Assim diz o Soberano, o Senhor, a respeito de Edom:

Nós ouvimos uma mensagem do Senhor.

Um mensageiro foi enviado às nações para dizer:

“Levantem-se! Vamos atacar Edom!”

2“Veja! Eu tornarei você pequeno entre as nações.

Será completamente desprezado!

3A arrogância do seu coração o tem enganado,

você que vive nas cavidades das rochas3 Ou de Selá

e constrói sua morada no alto dos montes;

que diz a você mesmo:

‘Quem pode me derrubar?’

4Ainda que você suba tão alto como a águia

e faça o seu ninho entre as estrelas,

dali eu o derrubarei”, declara o Senhor.

5“Se ladrões o atacassem,

saqueadores no meio da noite

como você está destruído!—

não roubariam apenas quanto achassem suficiente?

Se os que colhem uvas chegassem a você,

não deixariam para trás pelo menos alguns cachos?

6Entretanto, como Esaú foi saqueado!

Como foram pilhados os seus tesouros ocultos!

7Empurram você para as fronteiras todos os seus aliados;

enganam você e o sobrepujarão os seus melhores amigos;

aqueles que comem com você para você armam ciladas”.

E Esaú não percebe nada!

8“Naquele dia”, declara o Senhor,

“destruirei os sábios de Edom,

e os mestres dos montes de Esaú.

9Então os seus guerreiros, ó Temã, ficarão apavorados

e serão eliminados todos os homens dos montes de Esaú.

10Por causa da violenta matança

que você fez contra o seu irmão Jacó,

você será coberto de vergonha

e eliminado para sempre.

11No dia em que você ficou por perto,

quando estrangeiros roubaram os bens dele,

e estranhos entraram por suas portas

e lançaram sortes sobre Jerusalém,

você fez exatamente como eles.

12Você não devia ter olhado com satisfação

o dia da desgraça de seu irmão;

nem ter se alegrado com a destruição do povo de Judá;

não devia ter falado com arrogância

no dia da sua aflição.

13Não devia ter entrado pelas portas do meu povo

no dia da sua calamidade;

nem devia ter ficado alegre com o sofrimento dele

no dia da sua ruína;

nem ter roubado a riqueza dele

no dia da sua desgraça.

14Não devia ter esperado nas encruzilhadas,

para matar os que conseguiram escapar;

nem ter entregado os sobreviventes

no dia da sua aflição.

15“Pois o dia do Senhor está próximo

para todas as nações.

Como você fez, assim será feito a você.

A maldade que você praticou recairá sobre você.

16Assim como vocês beberam do meu castigo

no meu santo monte,

também todas as nações16 Muitos manuscritos do Texto Massorético dizem todas as nações ao redor. beberão sem parar.

Beberão até o fim

e serão como se nunca tivessem existido.

17Mas no monte Sião estarão os que escaparam;

ele será santo

e a descendência de Jacó possuirá a sua herança.

18A descendência de Jacó será um fogo,

e a de José uma chama;

a descendência de Esaú será a palha.

Eles a incendiarão e a consumirão.

Não haverá sobreviventes da descendência de Esaú”,

declara o Senhor.

19Os do Neguebe se apossarão dos montes de Esaú,

e os da Sefelá19 Pequena faixa de terra de relevo variável entre a planície costeira e as montanhas. ocuparão a terra dos filisteus.

Eles tomarão posse dos campos de Efraim e de Samaria,

e Benjamim se apossará de Gileade.

20Os israelitas exilados se apossarão

do território dos cananeus até Sarepta;

os exilados de Jerusalém que estão em Sefarade

ocuparão as cidades do Neguebe.

21Os vencedores subirão ao21 Ou do monte Sião

para governar a montanha de Esaú.

E o reino será do Senhor.

Swedish Contemporary Bible

Obadja 1:1-21

Edoms dom

1Obadjas syn.

Så säger Herren, Herren, om Edom;

vi har hört ett budskap från Herren.

En budbärare har sänts till folken:

”Kom, låt oss stå upp

och strida mot det!”

2Jag ska göra dig litet bland folken

och mycket föraktat.

3Du har lurats av ditt övermod,

du som bor bland bergsklyftorna,

håller till högt däruppe

och säger för dig själv:

”Vem kan störta mig ner till jorden?”

4Även om du bygger ditt näste högt som örnen

och gör dig ett rede bland stjärnorna,

ska jag störta ner dig därifrån, säger Herren.

5Om tjuvar kommer till dig

eller rövare om natten

– ack, då förgås du ju! –

stjäl de väl bara tills de fått nog?

Om druvplockarna kommer till dig,

lämnar de väl en efterskörd?

6Hur noga ska inte Esau genomsökas

och hans gömda skatter letas fram!

7Alla dina allierade fördriver dig till gränsen.

Dina fredliga vänner bedrar dig

och tar makten över dig.

De som äter ditt bröd

gillrar snaror för dig,

och inget förstånd infinner sig där.

8”På den dagen, säger Herren,

ska jag förgöra de visa i Edom,

allt förstånd på Esaus berg.

9Dina hjältar, Teman, blir skräckslagna,

och alla på Esaus berg utplånas i slakten.

10För våld mot din bror Jakob

ska du höljas med skam

och utplånas för evigt.

11Den dagen du stod på avstånd,

den dagen främlingar drog bort med hans rikedomar

och utlänningar tågade in genom hans portar

och kastade lott om Jerusalem,

då var du också som en av dem.

12Se inte ner på din broder

på hans olycksdag.

Gläd dig inte över Judas folk

på deras undergångsdag,

och gapa inte så stort

på deras nöds dag.

13Tåga inte in genom mitt folks port

på deras förödelses dag.

Se inte ner, även du, på hans olycka

på hans tragiska dag,

och lägg inte beslag på hans rikedomar

på denna hans tragiska dag.

14Stå inte vid vägskälet

för att hugga ner dem som flyr därifrån.

Utlämna inte hans överlevande

på denna nödens dag.

Herrens dag

15Herrens dag är nära

för alla folk.

Så som du har gjort,

så ska man göra mot dig.

Dina gärningar kommer

att slå tillbaka mot dig.

Israels återupprättelse

16Så som ni har druckit på mitt heliga berg,

så ska folken ständigt få dricka.

De ska dricka och dricka

och bli som om de aldrig funnits.

17Men på Sions berg ska det finnas räddning,

det ska vara heligt

och där ska Jakobs ätt få äga sina arvedelar.

18Jakobs ätt ska bli en eld

och Josefs ätt en låga,

men Esaus ätt ska bli halm

som de ska antända och förtära.

Ingen av Esaus ätt kommer att överleva,

för Herren har talat.”

19De från Negev ska ockupera Esaus berg.

De som bor i Låglandet ska ockupera filistéernas land.

De ska inta Efraims och Samariens områden,

och Benjamin ska inta Gilead.

20De som blivit bortförda från Israels här1:20 Grundtextens innebörd är osäker. och är i Kanaan,

ända till Sarefat,

och de bortförda från Jerusalem,

de i Sefarad, ska inta städerna i Negev.

21Befriare1:21 Enligt Septuaginta: De räddade på Sions berg ska dra upp… ska dra upp på Sions berg

och regera över Esaus berg.

Och kungariket ska vara Herrens.