A Vitória sobre o Rei de Arade
1Quando o rei cananeu de Arade, que vivia no Neguebe, soube que Israel vinha pela estrada de Atarim, atacou os israelitas e capturou alguns deles. 2Então Israel fez este voto ao Senhor: “Se entregares este povo em nossas mãos, destruiremos totalmente as suas cidades”. 3O Senhor ouviu o pedido de Israel e lhes entregou os cananeus. Israel os destruiu completamente, a eles e às suas cidades; de modo que o lugar foi chamado Hormá.
A Serpente de Bronze
4Partiram eles do monte Hor pelo caminho do mar Vermelho, para contornarem a terra de Edom. Mas o povo ficou impaciente no caminho 5e falou contra Deus e contra Moisés, dizendo: “Por que vocês nos tiraram do Egito para morrermos no deserto? Não há pão! Não há água! E nós detestamos esta comida miserável!”
6Então o Senhor enviou serpentes venenosas que morderam o povo, e muitos morreram. 7O povo foi a Moisés e disse: “Pecamos quando falamos contra o Senhor e contra você. Ore pedindo ao Senhor que tire as serpentes do meio de nós”. E Moisés orou pelo povo.
8O Senhor disse a Moisés: “Faça uma serpente e coloque-a no alto de um poste; quem for mordido e olhar para ela viverá”.
9Moisés fez então uma serpente de bronze e a colocou num poste. Quando alguém era mordido por uma serpente e olhava para a serpente de bronze, permanecia vivo.
A Viagem para Moabe
10Os israelitas partiram e acamparam em Obote. 11Depois partiram de Obote e acamparam em Ijé-Abarim, no deserto defronte de Moabe, ao leste. 12Dali partiram e acamparam no vale de Zerede. 13Partiram dali e acamparam do outro lado do Arnom, que fica no deserto que se estende até o território amorreu. O Arnom é a fronteira de Moabe, entre Moabe e os amorreus. 14É por isso que se diz no Livro das Guerras do Senhor:
“…Vaebe, em Sufá, e os vales,
o Arnom 15e as ravinas dos vales
que se estendem até a cidade de Ar
e chegam até a fronteira de Moabe”.
16De lá prosseguiram até Beer, o poço onde o Senhor disse a Moisés: “Reúna o povo, e eu lhe darei água”.
17Então Israel cantou esta canção:
“Brote água, ó poço!
Cantem a seu respeito,
18a respeito do poço
que os líderes cavaram,
que os nobres abriram com cetros e cajados”.
Então saíram do deserto para Mataná, 19de Mataná para Naaliel, de Naaliel para Bamote, 20e de Bamote para o vale de Moabe, onde o topo do Pisga defronta com o deserto de Jesimom.
A Vitória sobre Seom e Ogue
21Israel enviou mensageiros para dizer a Seom, rei dos amorreus:
22“Deixa-nos atravessar a tua terra. Não entraremos em nenhuma plantação, em nenhuma vinha, nem beberemos água de poço algum. Passaremos pela estrada do rei até que tenhamos atravessado o teu território”.
23Seom, porém, não deixou Israel atravessar o seu território. Convocou todo o seu exército e atacou Israel no deserto. Quando chegou a Jaza, lutou contra Israel. 24Porém Israel o destruiu com a espada e tomou-lhe as terras desde o Arnom até o Jaboque, até o território dos amonitas, pois Jazar estava na fronteira dos amonitas. 25Israel capturou todas as cidades dos amorreus e as ocupou, inclusive Hesbom e todos os seus povoados. 26Hesbom era a cidade de Seom, rei dos amorreus, que havia lutado contra o antigo rei de Moabe, tendo tomado todas as suas terras até o Arnom.
27É por isso que os poetas dizem:
“Venham a Hesbom!
Seja ela reconstruída;
seja restaurada a cidade de Seom!
28“Fogo saiu de Hesbom,
uma chama da cidade de Seom;
consumiu Ar, de Moabe,
os senhores do alto Arnom.
29Ai de você, Moabe!
Você está destruído, ó povo de Camos!
Ele fez de seus filhos, fugitivos,
e de suas filhas, prisioneiras de Seom, rei dos amorreus.
30“Mas nós os derrotamos;
Hesbom está destruída por todo o caminho até Dibom.
Nós os arrasamos até Nofá, e até Medeba”.
31Assim Israel habitou na terra dos amorreus.
32Moisés enviou espiões a Jazar, e os israelitas tomaram os povoados ao redor e expulsaram os amorreus que ali estavam. 33Depois voltaram e subiram pelo caminho de Basã, e Ogue, rei de Basã, com todo o seu exército, marchou para enfrentá-los em Edrei.
34Mas o Senhor disse a Moisés: “Não tenha medo dele, pois eu o entreguei a você, juntamente com todo o seu exército e com a sua terra. Você fará com ele o que fez com Seom, rei dos amorreus, que habitava em Hesbom”.
35Então eles o derrotaram, bem como os seus filhos e todo o seu exército, não lhes deixando sobrevivente algum. E tomaram posse da terra dele.
Israel besegrar kungen i Arad
1När den kanaaneiske kungen i Arad i Negev hörde att Israel kom längs vägen till Atarim, anföll han dem och tog några av dem till fånga. 2Då lovade Israel Herren att om han hjälpte dem att besegra detta folk, skulle de viga deras städer åt förintelse. 3Herren hörde deras bön och lät dem besegra kanaanéerna. Israel vigde dem och deras städer åt förintelse. Efter detta kallades området Horma21:3 Betyder förstörelse, förintelse..
Kopparormen
4Sedan fortsatte de från berget Hor längs Sävhavet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt 5och började protestera mot Gud och Mose. ”Varför har ni lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen?” gnällde de. ”Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr denna smaklösa mat!”
6Då sände Herren giftiga ormar bland dem och många israeliter blev bitna och dog.
7Folket kom till Mose och sa: ”Vi syndade när vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss!” Då bad Mose för folket 8och Herren sa till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på ett banér! Den som blir biten av en orm ska se på den, så får han leva.”
9Mose gjorde då en kopparorm och satte den upp på ett banér och när någon blev biten fick han leva, bara han såg på kopparormen.
10Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Ovot. 11Sedan fortsatte de till Ije Haavarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut 12och därifrån vandrade de till Sereddalen där de slog läger. 13De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon till öknen nära amoréernas gräns. Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoréerna. 14Detta omtalas i ”Boken om Herrens krig”:
”Vahev i Sufa
och bäckravinerna.
Arnon, 15och bäckravinens sluttningar
som leder till landet kring Ar,
mot Moabs gräns.”
16De fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: ”Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten!”
17Där sjöng folket denna sång:
”Flöda, du källa!
Sjung om den,
18källan som grävdes av de förnämsta bland folket,
av furstar med spira och stav.”
De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana, 19från Mattana till Nachaliel och därifrån till Bamot 20och från Bamot till dalen vid Moabs högslätt där man har utsikt över Jeshimon21:20 Betyder ödemark. från berget Pisga.
Israel besegrar kung Sichon
(5 Mos 2:24-37)
21Israel sände budbärare till kung Sichon, amoréernas kung:
22Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska inte trampa ner åkrar eller vingårdar eller dricka vatten ur källor. Vi går Kungsvägen21:22 Se not till 20:17. tills vi kommit igenom ditt område.
23Men kung Sichon inte bara vägrade Israel att tåga genom hans land, utan mobiliserade hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas. 24Men Israel besegrade honom med svärd och ockuperade hans land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns som var befäst.
25Israel intog alla amoréernas städer och bosatte sig i dem, i Heshbon och dess lydstäder. 26Heshbon var amoréerkungen Sichons huvudstad. Han hade fört krig mot Moabs förre kung och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. 27Diktarna säger:
”Kom till Heshbon,
bygg och befäst Sichons stad,
28för en eld har flammat upp från Heshbon,
en låga från Sichons stad.
Den har förtärt Ar i Moab
och den som bodde på Arnons höjder.
29Ve dig, Moab!
Förlorat är du, Kemoshs folk.
Han har låtit sina söner fly
och sina döttrar tas till fånga
av Sichon, amoréernas kung.
30Vi har segrat.
Heshbon är ödelagt ända bort till Dibon,
ja, ända bort till Nofa och Medeba.”21:30 Versens innebörd är oklar och översättningen därför osäker.
Israel besegrar kung Og
(5 Mos 3:1-11)
31Israel bosatte sig i amoréernas land.
32Mose sände ut spejare att utforska Jasers område. Israeliterna anföll lydstäderna och drev ut de amoréer som fanns där. 33Därefter började de gå mot Bashan. Og, kungen i Bashan, mobiliserade genast sin armé för att anfalla dem vid Edrei.
34Men Herren uppmanade Mose att inte vara rädd för honom: ”Allt hans folk och hela hans land överlämnar jag åt dig. Du ska göra med honom likadant som du gjorde med amoréernas kung Sichon som härskade i Heshbon.” 35De dödade kung Og, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde och Israel ockuperade landet.
