A Questão do Divórcio
(Mt 19.1-12)
1Então Jesus saiu dali e foi para a região da Judeia e para o outro lado do Jordão. Novamente uma multidão veio a ele e, segundo o seu costume, ele a ensinava.
2Alguns fariseus aproximaram-se dele para pô-lo à prova, perguntando: “É permitido ao homem divorciar-se de sua mulher?”
3“O que Moisés ordenou a vocês?”, perguntou ele.
4Eles disseram: “Moisés permitiu que o homem lhe desse uma certidão de divórcio e a mandasse embora”10.4 Dt 24.1-3.
5Respondeu Jesus: “Moisés escreveu essa lei por causa da dureza de coração de vocês. 6Mas no princípio da criação Deus ‘os fez homem e mulher’10.6 Gn 1.27. 7‘Por esta razão, o homem deixará pai e mãe e se unirá à sua mulher10.7 Alguns manuscritos antigos não trazem e se unirá à sua mulher., 8e os dois se tornarão uma só carne’.10.8 Gn 2.24 Assim, eles já não são dois, mas sim uma só carne. 9Portanto, o que Deus uniu, ninguém o separe”.
10Quando estava em casa novamente, os discípulos interrogaram Jesus sobre o mesmo assunto. 11Ele respondeu: “Todo aquele que se divorciar de sua mulher e se casar com outra mulher, estará cometendo adultério contra ela. 12E, se ela se divorciar de seu marido e se casar com outro homem, estará cometendo adultério”.
Jesus e as Crianças
(Mt 19.13-15; Lc 18.15-17)
13Alguns traziam crianças a Jesus para que ele tocasse nelas, mas os discípulos os repreendiam. 14Quando Jesus viu isso, ficou indignado e lhes disse: “Deixem vir a mim as crianças, não as impeçam; pois o Reino de Deus pertence aos que são semelhantes a elas. 15Digo a verdade: Quem não receber o Reino de Deus como uma criança, nunca entrará nele”. 16Em seguida, tomou as crianças nos braços, impôs-lhes as mãos e as abençoou.
O Jovem Rico
(Mt 19.16-30; Lc 18.18-30)
17Quando Jesus ia saindo, um homem correu em sua direção e se pôs de joelhos diante dele e lhe perguntou: “Bom mestre, que farei para herdar a vida eterna?”
18Respondeu-lhe Jesus: “Por que você me chama bom? Ninguém é bom, a não ser um, que é Deus. 19Você conhece os mandamentos: ‘Não matarás, não adulterarás, não furtarás, não darás falso testemunho, não enganarás ninguém, honra teu pai e tua mãe’10.19 Êx 20.12-16; Dt 5.16-20”.
20E ele declarou: “Mestre, a tudo isso tenho obedecido desde a minha adolescência”.
21Jesus olhou para ele e o amou. “Falta uma coisa para você”, disse ele. “Vá, venda tudo o que você possui e dê o dinheiro aos pobres, e você terá um tesouro no céu. Depois, venha e siga-me.”
22Diante disso ele ficou abatido e afastou-se triste, porque tinha muitas riquezas.
23Jesus olhou ao redor e disse aos seus discípulos: “Como é difícil aos ricos entrar no Reino de Deus!”
24Os discípulos ficaram admirados com essas palavras. Mas Jesus repetiu: “Filhos, como é difícil10.24 Outros manuscritos dizem é difícil para aqueles que confiam nas riquezas. entrar no Reino de Deus! 25É mais fácil passar um camelo pelo fundo de uma agulha do que um rico entrar no Reino de Deus”.
26Os discípulos ficaram perplexos e perguntavam uns aos outros: “Neste caso, quem pode ser salvo?”
27Jesus olhou para eles e respondeu: “Para o homem é impossível, mas para Deus não; todas as coisas são possíveis para Deus”.
28Então Pedro começou a dizer-lhe: “Nós deixamos tudo para seguir-te”.
29Respondeu Jesus: “Digo a verdade: Ninguém que tenha deixado casa, irmãos, irmãs, mãe, pai, filhos, ou campos, por causa de mim e do evangelho, 30deixará de receber cem vezes mais, já no tempo presente, casas, irmãos, irmãs, mães, filhos e campos, e com eles perseguição; e, na era futura, a vida eterna. 31Contudo, muitos primeiros serão últimos, e os últimos serão primeiros”.
Jesus Prediz Novamente sua Morte e Ressurreição
(Mt 20.17-19; Lc 18.31-34)
32Eles estavam subindo para Jerusalém, e Jesus ia à frente. Os discípulos estavam admirados, enquanto os que o seguiam estavam com medo. Novamente ele chamou à parte os Doze e lhes disse o que haveria de lhe acontecer: 33“Estamos subindo para Jerusalém e o Filho do homem será entregue aos chefes dos sacerdotes e aos mestres da lei. Eles o condenarão à morte e o entregarão aos gentios10.33 Isto é, os que não são judeus., 34que zombarão dele, cuspirão nele, o açoitarão e o matarão. Três dias depois ele ressuscitará”.
O Pedido de Tiago e João
(Mt 20.20-28)
35Nisso Tiago e João, filhos de Zebedeu, aproximaram-se dele e disseram: “Mestre, queremos que nos faças o que vamos te pedir”.
36“O que vocês querem que eu faça?”, perguntou ele.
37Eles responderam: “Permite que, na tua glória, nos assentemos um à tua direita e o outro à tua esquerda”.
38Disse-lhes Jesus: “Vocês não sabem o que estão pedindo. Podem vocês beber o cálice que eu estou bebendo ou ser batizados com o batismo com que estou sendo batizado?”
39“Podemos”, responderam eles.
Jesus lhes disse: “Vocês beberão o cálice que estou bebendo e serão batizados com o batismo com que estou sendo batizado; 40mas o assentar-se à minha direita ou à minha esquerda não cabe a mim conceder. Esses lugares pertencem àqueles para quem foram preparados”.
41Quando os outros dez ouviram essas coisas, ficaram indignados com Tiago e João. 42Jesus os chamou e disse: “Vocês sabem que aqueles que são considerados governantes das nações as dominam, e as pessoas importantes exercem poder sobre elas. 43Não será assim entre vocês. Ao contrário, quem quiser tornar-se importante entre vocês deverá ser servo; 44e quem quiser ser o primeiro deverá ser escravo de todos. 45Pois nem mesmo o Filho do homem veio para ser servido, mas para servir e dar a sua vida em resgate por muitos”.
O Cego Bartimeu Recupera a Visão
(Mt 20.29-34; Lc 18.35-43)
46Então chegaram a Jericó. Quando Jesus e seus discípulos, juntamente com uma grande multidão, estavam saindo da cidade, o filho de Timeu, Bartimeu, que era cego, estava sentado à beira do caminho pedindo esmolas. 47Quando ouviu que era Jesus de Nazaré, começou a gritar: “Jesus, Filho de Davi, tem misericórdia de mim!”
48Muitos o repreendiam para que ficasse quieto, mas ele gritava ainda mais: “Filho de Davi, tem misericórdia de mim!”
49Jesus parou e disse: “Chamem-no”.
E chamaram o cego: “Ânimo! Levante-se! Ele o está chamando”. 50Lançando sua capa para o lado, de um salto pôs-se em pé e dirigiu-se a Jesus.
51“O que você quer que eu faça?”, perguntou-lhe Jesus.
O cego respondeu: “Mestre, eu quero ver!”
52“Vá”, disse Jesus, “a sua fé o curou”. Imediatamente ele recuperou a visão e seguiu Jesus pelo caminho.
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
(Matt 19:1-9)
1Sedan lämnade Jesus det området och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. Folkmassor samlades omkring honom igen, och som vanligt undervisade han dem.
2Då kom några fariseer för att pröva Jesus och frågade: ”Har en man10:2 Det var bara männen som hade rätt att ta ut skilsmässa. rätt att skilja sig från sin hustru?”
3Då sa Jesus: ”Vilka bestämmelser gav Mose er?”
4De svarade: ”Mose tillät en man att ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan.10:4 Jfr 5 Mos 24:1.”
5”Mose skrev den bestämmelsen”, fortsatte Jesus, ”därför att era hjärtan är hårda. 6Men från skapelsens början skapade Gud dem till man och kvinna,10:6 Se 1 Mos 1:27; 5:2. och 7därför lämnar en man sin far och mor och håller sig till sin hustru, 8så att de två blir ett kött.10:8 Se 1 Mos 2:24. De är alltså inte längre två utan en kropp. 9Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”
10När de sedan kom hem, frågade hans lärjungar honom mer om detta. 11Han sa då till dem: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan är otrogen mot henne.10:11 Eftersom mannen inte hade rätt att skilja sig från sin hustru, var de i Guds ögon fortfarande gifta med varandra. 12Och om en frånskild kvinna gifter om sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott.”
Jesus välsignar barnen
(Matt 19:13-15; Luk 18:15-17)
13Några föräldrar kom nu till Jesus med sina barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna körde bort dem.
14När Jesus såg det blev han arg och sa till dem: ”Låt barnen komma till mig, hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 15Sannerligen säger jag er: den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer överhuvudtaget inte in dit.”
16Så tog han barnen i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
Jesus talar med en rik man
(Matt 19:16-30; Luk 18:18-30)
17När han sedan skulle fortsätta sin väg, kom en man springande och föll på knä framför honom och sa: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
18”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud. 19Buden kan du: ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt. Du ska inte lura av någon det som är hans, Visa respekt för din far och mor.10:19 Se 2 Mos 20:12-16 och 5 Mos 5:16-20.’ ”
20”Mästare”, svarade mannen, ”allt detta har jag hållit ända sedan jag var ung.”
21Då fylldes Jesus av kärlek och såg på honom och sa: ”Det är bara en sak som fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
22Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
23Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!”
24Lärjungarna blev förskräckta över det han sa. Jesus upprepade: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
26De blev ännu mer förskräckta och sa till varandra: ”Vem kan då bli räddad?”
27Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det omöjligt, men inte för Gud, eftersom allting är möjligt för honom.”
28Då sa Petrus till honom: ”Vi har lämnat allt för att följa dig.”
29Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag er: var och en som lämnar hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull, 30han ska få hundra gånger så mycket igen. Han ska få hus och syskon och mödrar och barn och åkrar redan här i tiden, mitt under förföljelser, och evigt liv i den kommande tidsåldern. 31Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.”
Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö
(Matt 20:17-19; Luk 18:31-33)
32De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick först. De var fulla av förundran, och de övriga som följde med var rädda.
Jesus samlade då de tolv och förklarade för dem vad som skulle hända med honom. 33”Vi är nu på väg till Jerusalem”, sa han. ”Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna10:33 Se not till Matt 20:19.. 34De ska sedan håna honom och spotta på honom, piska honom och till slut döda honom. Men efter tre10:34 Se not till Matt 12:40. dagar ska han uppstå.”
Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna
(Matt 20:20-28; Luk 22:24-27)
35Då gick Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till honom och sa: ”Mästare, vi vill be dig om en sak.”
36”Vad vill ni då att jag ska göra för er?” frågade han.
37De sa: ”Låt oss få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i din härlighet.”10:37 Att sitta på höger och vänster sida innebar en hedersplats och också en maktposition.
38Men Jesus sa till dem: ”Ni vet inte vad ni ber om! Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka? Kan ni bli döpta med det dop som jag måste döpas med?”10:38 Innebörden är att gå igenom liknande lidanden.
39”Ja”, svarade de. ”Det kan vi!”
Då sa Jesus: ”Ni kommer att få dricka den bägare som jag dricker, och döpas med det dop som jag döps med, 40men det är inte min sak att bestämma över platser på min högra och på min vänstra sida. De ges åt dem som de har beretts för.”
41När de tio övriga hörde detta blev de upprörda över Jakob och Johannes. 42Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att de som betraktas som härskare regerar över folken och att stormännen utövar makt över dem. 43Men så är det inte bland er. Den av er som vill bli stor måste vara de andras tjänare, 44och den som vill vara den förste måste vara allas slav. 45Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”
Jesus botar den blinde Bartimaios utanför Jeriko
(Matt 20:29-34; Luk 18:35-43)
46De kom till Jeriko. Och när han och hans lärjungar och en stor skara folk var på väg ut från staden, satt en blind tiggare som hette Bartimaios (son till Timaios) vid vägkanten.
47När Bartimaios fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”
48Många försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids Son, förbarma dig över mig!”
49Jesus stannade och sa: ”Be honom komma hit!” Då ropade de på den blinda mannen och sa: ”Lugna ner dig. Res på dig och kom. Jesus ropar på dig.” 50Bartimaios slängde av sig sin mantel och hoppade upp och kom fram till Jesus.
51”Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågade Jesus.
”Rabbouni10:51 Rabbouni kan vara både hebreiska och arameiska. Termen användes dock nästan aldrig till människor utan huvudsakligen i direkt bön till Gud. Jfr Joh 20:16.”, sa den blinde, ”jag vill kunna se igen!”
52Då sa Jesus till honom: ”Gå! Din tro har gjort dig frisk10:52 Den grekiska verbformen kommer från samma ord som rädda, frälsa..” Och genast kunde mannen se. Sedan följde han efter Jesus på vägen.
