A Vida Solitária de Jeremias
1Então o Senhor me dirigiu a palavra, dizendo: 2“Não se case nem tenha filhos ou filhas neste lugar”; 3porque assim diz o Senhor a respeito dos filhos e filhas nascidos nesta terra e a respeito das mulheres que forem suas mães e dos homens que forem seus pais: 4“Eles morrerão de doenças graves; ninguém pranteará por eles; não serão sepultados, mas servirão de esterco para o solo. Perecerão pela espada e pela fome, e os seus cadáveres serão o alimento das aves e dos animais”.
5Porque assim diz o Senhor: “Não entre numa casa onde há luto; não vá prantear nem apresentar condolências, porque retirei a minha paz, o meu amor leal e a minha compaixão deste povo”, declara o Senhor. 6“Tanto grandes como pequenos morrerão nesta terra; não serão sepultados nem se pranteará por eles; não se farão incisões nem se rapará a cabeça por causa deles. 7Ninguém oferecerá comida para fortalecer os que pranteiam pelos mortos; ninguém dará de beber do cálice da consolação nem mesmo pelo pai ou pela mãe.
8“Não entre numa casa em que há um banquete, para se assentar com eles a fim de comer e beber”. 9Porque assim diz o Senhor dos Exércitos, o Deus de Israel: “Farei cessar neste lugar, diante dos olhos de vocês e durante a vida de vocês, a voz de júbilo e a voz de alegria, a voz do noivo e a voz da noiva.
10“Quando você falar todas essas coisas a este povo e eles perguntarem a você: ‘Por que o Senhor determinou uma desgraça tão terrível contra nós? Que delito ou pecado cometemos contra o Senhor, contra o nosso Deus?’, 11diga-lhes: Foi porque os seus antepassados me abandonaram”, diz o Senhor, “e seguiram outros deuses, aos quais prestaram culto e adoraram. Eles me abandonaram e não obedeceram à minha lei. 12Mas vocês têm feito coisas piores do que os seus antepassados: cada um segue a rebeldia do seu coração mau, em vez de obedecer-me. 13Por isso eu os lançarei fora desta terra, para uma terra que vocês e os seus antepassados desconhecem; lá vocês servirão a outros deuses dia e noite, pois não terei misericórdia de vocês.
14“Contudo, vêm dias”, declara o Senhor, “quando já não mais se dirá: ‘Juro pelo nome do Senhor, que trouxe os israelitas do Egito’. 15Antes dirão: ‘Juro pelo nome do Senhor, que trouxe os israelitas do norte e de todos os países para onde ele os havia expulsado’. Eu os conduzirei de volta para a sua terra, terra que dei aos seus antepassados.
16“Mas agora mandarei chamar muitos pescadores”, declara o Senhor, “e eles os pescarão. Depois disso mandarei chamar muitos caçadores, e eles os caçarão em cada monte e colina e nas fendas das rochas. 17Os meus olhos veem todos os seus caminhos; eles não estão escondidos de mim, nem a sua iniquidade está oculta aos meus olhos. 18Eu lhes retribuirei em dobro pela sua impiedade e pelo seu pecado, porque contaminaram a minha terra com as carcaças de seus ídolos detestáveis e encheram a minha herança com as suas abominações”.
19Senhor, minha força e minha fortaleza,
meu abrigo seguro na hora da adversidade,
a ti virão as nações
desde os confins da terra e dirão:
“Nossos antepassados possuíam deuses falsos,
ídolos inúteis, que não lhes fizeram bem algum.
20Pode o homem mortal fazer os seus próprios deuses?
Sim, mas estes não seriam deuses!”
21“Portanto eu lhes ensinarei;
desta vez eu lhes ensinarei
sobre o meu poder e sobre a minha força.
Então saberão
que o meu nome é Senhor.
Den kommande nöden
1Herrens ord kom till mig: 2”Du ska inte gifta dig och skaffa dig barn på denna plats, 3för så säger Herren om de barn som föds på denna plats och deras föräldrar som de föds till: 4’De ska dö av fruktansvärda sjukdomar. Man ska inte sörja dem eller begrava dem, utan de ska bli till gödsel på marken. De ska gå under genom svärd och hungersnöd, och deras kroppar ska bli till mat åt himlens fåglar och markens djur.’
5För så säger Herren: ’Gå inte in i något sorgehus, gå inte dit för att sörja med dem eller visa deltagande, för jag har tagit bort min frid, min nåd och min barmhärtighet från detta folk, säger Herren. 6Både stora och små i det här landet ska dö, utan att bli begravda eller sörjda, och ingen ska rispa sig eller raka sitt huvud för deras skull. 7Ingen ska bryta bröd för att trösta någon som sörjer en död eller ge en bägare att dricka som tröst i sorgen efter far eller mor.
8Gå inte heller till något hus där det är fest för att sitta med dem och äta och dricka.’ 9För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Under er egen livstid, inför era egna ögon, ska jag på denna plats göra slut på alla glädjerop, allt jubel och all bröllopsglädje.’
10När du talar om allt detta för folket, kommer de att fråga dig: ’Varför har Herren bestämt något så fruktansvärt för oss? Vad har vi gjort för fel? På vad sätt har vi syndat mot Herren, vår Gud?’ 11Då ska du svara dem: ’Era förfäder övergav mig, säger Herren. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag. 12Själva har ni handlat ännu värre än era förfäder. Var och en har följt sitt onda och hårda hjärta och inte velat lyssna till mig. 13Därför tänker jag kasta ut er ur detta land till ett land som varken ni eller era förfäder känt till. Där kan ni tjäna andra gudar dag och natt, och jag kommer inte att ha något förbarmande med er.’
Befrielse ur fångenskapen
14Därför ska det komma en tid, säger Herren, när man inte längre ska säga: ’Så sant Herren lever, han som räddade Israel ut ur Egypten’, 15utan: ’Så sant Herren lever, han som ledde israeliterna ut ur landet i norr och alla andra länder han hade drivit bort dem till.’ Jag ska leda dem tillbaka till deras land som jag gav deras förfäder.
16Nu sänder jag bud efter många fiskare, säger Herren, och de ska fiska upp dem. Därefter ska jag sända bud efter många jägare som ska jaga dem från alla berg och höjder och klippskrevor. 17Jag håller ögonen på dem vad de än har för sig. De kan inte gömma sig för mig, och deras synd kan inte döljas för min blick. 18Först ska jag vedergälla dem dubbelt för deras skuld och synd, för att de har orenat mitt land med sina vidriga avgudar och fyllt min egendom med sina avskyvärdheter.”
19Herre, min styrka och min fästning,
min tillflykt på nödens dag,
till dig ska folken komma
från jordens ändar och säga:
”Lögner är allt vad våra förfäder ärvt,
värdelösa avgudar,
som inte har någon hjälp att ge.
20Kan människan själv göra gudar åt sig?
Då är de inga gudar!”
21”Därför ska jag en gång för alla
låta dem känna
min styrka och min makt.
Då ska de inse att mitt namn är Herren.”
