1Enviem cordeiros como tributo
ao governante da terra,
desde Selá, atravessando o deserto,
até o monte Sião.
2Como aves perdidas,
lançadas fora do ninho,
assim são os habitantes de Moabe
nos lugares de passagem do Arnom.
3“Dá conselhos e propõe uma decisão.
Torna a tua sombra como a noite em pleno meio-dia
e esconde os fugitivos;
não deixes ninguém saber
onde estão os refugiados.
4Que os fugitivos moabitas habitem contigo;
sê para eles abrigo contra o destruidor.”
O opressor há de ter fim,
a destruição se acabará
e o agressor desaparecerá da terra.
5Então, em amor será firmado um trono;
em fidelidade um homem se assentará nele na tenda de Davi:
um Juiz que busca a justiça
e se apressa em defender o que é justo.
6Ouvimos acerca da soberba de Moabe:
da sua arrogância exagerada,
de todo o seu orgulho e do seu ódio;
mas tudo isso não vale nada.
7Por isso choram os moabitas,
todos choram por Moabe.
Cada um se lamenta e se entristece
pelos bolos de passas de Quir-Haresete.
8As lavouras de Hesbom estão murchas,
como também as videiras de Sibma.
Os governantes das nações
pisotearam as melhores videiras,
que antes chegavam até Jazar
e estendiam-se para o deserto.
Seus brotos espalhavam-se
e chegavam ao mar.
9Por isso eu choro, como Jazar chora,
por causa das videiras de Sibma.
Hesbom, Eleale, com minhas lágrimas eu as encharco!
Pois não se ouvem mais os gritos de alegria
por seus frutos e por suas colheitas.
10Foram-se a alegria e a exultação dos pomares;
ninguém canta nem grita nas vinhas;
ninguém pisa as uvas nos lagares,
pois fiz cessar os gritos de alegria.
11Por isso as minhas entranhas gemem como harpa por Moabe;
o íntimo do meu ser estremece por Quir-Heres.
12Quando Moabe se apresentar cansado nos lugares altos
e for ao seu santuário,
nada conseguirá.
13Essa palavra o Senhor já havia falado acerca de Moabe. 14Mas agora o Senhor diz: “Dentro de três anos, e nem um dia mais,16.14 Hebraico: como os anos de um contrato de trabalho. o esplendor de Moabe e toda a sua grande população serão desprezados, e os seus sobreviventes serão poucos e fracos”.
Moab krossas för sin stolthet
1Sänd lamm till landets härskare
från Sela16:1 Sela kan ev. här översättas klippan. genom öknen till Sions berg.
2Likt fåglar som flyr, utstötta ur boet,
kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.
3”Ge oss råd, fatta ett beslut!
Låt din skugga falla som nattens mörker, mitt på dagen!
Göm de fördrivna,
röj inte de flyende!
4Låt mina fördrivna från Moab
få stanna hos dig.
Var en tillflykt för dem mot fördärvaren.”
För förtryckaren ska inte finnas mer,
förödelsen är över,
våldsverkaren är borta från landet.
5Då ska en tron upprättas i nåd,
och i trohet ska en domare
sitta på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och strävar efter rättfärdighet.
6Vi har hört om Moabs stolthet,
dess enorma övermod och högfärd,
stolthet och arrogans,
dess tomma prat.
7Därför jämrar sig moabiterna,
alla jämrar sig över Moab
i sorg och bedrövelse över Kir-Haresets druvkakor.
8För Heshbons fält torkar ut,
liksom Sivmas vinrankor.
Folkens herrar har trampat ner
de utsökta vinrankorna
som nådde ända bort till Jaser,
slingrade sig i öknen
och bredde ut sig till havet.
9Därför gråter jag som Jaser
över Sivmas vinrankor.
Mina tårar ska flöda över Heshbon och Elale,
glädjeropen över din mogna frukt och skörd har upphört.
10Nu är all glädje och fröjd borta
från trädgårdarna.
Inga sånger och inget jubel
hörs i vingårdarna,
och trampet i vinpressarna har upphört.
Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.
11Jag klagar i mitt inre som en harpa över Moab,
och i mitt innersta över Kir-Heres.
12När nu Moab träder fram på sin offerplats
tröttar hon bara ut sig där,
och när hon går till sin helgedom för att be,
är det till ingen nytta.
13Detta är vad Herren talade till Moab vid den tiden. 14Men nu säger Herren: ”Inom tre år, som är som en daglönares år,16:14 Uttryckets innebörd i grundtexten är osäker; samma uttryck förekommer också i 21:16. ska Moabs glans med hela dess stora folkmängd vara försvunnen. De överlevande ska vara få och obetydliga.”
