Israel Rebelde
1No décimo dia do quinto mês do sétimo ano do exílio, alguns dos líderes de Israel vieram consultar o Senhor, e se sentaram diante de mim.
2Então me veio esta palavra do Senhor: 3“Filho do homem, fale com os líderes de Israel e diga-lhes: Assim diz o Soberano, o Senhor: Vocês vieram consultar-me? Juro pela minha vida que não deixarei que vocês me consultem. Palavra do Soberano, o Senhor.
4“Você os julgará? Você os julgará, filho do homem? Então confronte-os com as práticas repugnantes dos seus antepassados 5e diga-lhes: Assim diz o Soberano, o Senhor: No dia em que escolhi Israel, jurei com mão erguida aos descendentes da família de Jacó e me revelei a eles no Egito. Com mão erguida eu lhes disse: Eu sou o Senhor, o seu Deus. 6Naquele dia jurei a eles que os tiraria do Egito e os levaria para uma terra que eu havia procurado para eles, terra onde há leite e mel com fartura, a mais linda de todas as terras. 7E eu lhes disse: Desfaçam-se, todos vocês, das imagens repugnantes em que vocês puseram os seus olhos e não se contaminem com os ídolos do Egito. Eu sou o Senhor, o seu Deus.
8“Mas eles se rebelaram contra mim e não quiseram ouvir-me; não se desfizeram das imagens repugnantes em que haviam posto os seus olhos nem abandonaram os ídolos do Egito. Por isso eu disse que derramaria a minha ira sobre eles e que lançaria a minha indignação contra eles no Egito. 9Mas, por amor do meu nome, eu agi, evitando que o meu nome fosse profanado aos olhos das nações entre as quais eles estavam e à vista de quem eu tinha me revelado aos israelitas para tirá-los do Egito. 10Por isso eu os tirei do Egito e os trouxe para o deserto. 11Eu lhes dei os meus decretos e lhes tornei conhecidas as minhas leis, pois aquele que lhes obedecer por elas viverá. 12Também lhes dei os meus sábados como um sinal entre nós, para que soubessem que eu, o Senhor, fiz deles um povo santo.
13“Contudo, os israelitas se rebelaram contra mim no deserto. Não agiram segundo os meus decretos, mas profanaram os meus sábados e rejeitaram as minhas leis, mesmo sabendo que aquele que a elas obedecer por elas viverá. Por isso eu disse que derramaria a minha ira sobre eles e os destruiria no deserto. 14Mas, por amor do meu nome, eu agi, evitando que o meu nome fosse profanado aos olhos das nações à vista das quais eu os havia tirado do Egito. 15Com mão erguida, também jurei a eles que não os levaria para a terra que eu lhes dei, terra onde há leite e mel com fartura, a mais linda de todas as terras, 16porque eles rejeitaram as minhas leis, não agiram segundo os meus decretos e profanaram os meus sábados. Pois os seus corações estavam voltados para os seus ídolos. 17Olhei, porém, para eles com piedade e não os destruí, não os exterminei no deserto. 18Eu disse aos filhos deles no deserto: Não sigam as normas dos seus pais nem obedeçam às leis deles nem se contaminem com os seus ídolos. 19Eu sou o Senhor, o seu Deus; ajam conforme os meus decretos e tenham o cuidado de obedecer às minhas leis. 20Santifiquem os meus sábados, para que eles sejam um sinal entre nós. Então vocês saberão que eu sou o Senhor, o seu Deus.
21“Mas os filhos se rebelaram contra mim—não agiram de acordo com os meus decretos, não tiveram o cuidado de obedecer às minhas leis, mesmo sabendo que aquele que a elas obedecer por elas viverá, e profanaram os meus sábados. Por isso eu disse que derramaria a minha ira sobre eles e lançaria o meu furor contra eles no deserto. 22Mas contive o meu braço e, por amor do meu nome, agi, evitando que o meu nome fosse profanado aos olhos das nações à vista das quais eu os havia tirado do Egito. 23Com mão erguida, também jurei a eles no deserto que os espalharia entre as nações e os dispersaria por outras terras, 24porque não obedeceram às minhas leis, mas rejeitaram os meus decretos e profanaram os meus sábados, e os seus olhos cobiçaram os ídolos de seus pais. 25Também os abandonei a decretos que não eram bons e a leis pelas quais não conseguiam viver; 26deixei que se contaminassem por meio de suas ofertas, isto é, pelo sacrifício de cada filho mais velho, para que eu os enchesse de pavor e para que eles soubessem que eu sou o Senhor.
27“Portanto, filho do homem, fale à nação de Israel e diga-lhes: Assim diz o Soberano, o Senhor: Nisto os seus antepassados também blasfemaram contra mim ao me abandonarem: 28quando eu os trouxe para a terra que havia jurado dar-lhes, bastava que vissem um monte alto ou uma árvore frondosa, ali ofereciam os seus sacrifícios, faziam ofertas que provocaram a minha ira, apresentavam seu incenso aromático e derramavam suas ofertas de bebidas. 29Perguntei-lhes então: Que altar é este no monte para onde vocês vão?” Esse altar é chamado Bama20.29 Bama significa altar no monte ou altar idólatra. até o dia de hoje.
Julgamento e Restauração
30“Portanto, diga à nação de Israel: Assim diz o Soberano, o Senhor: Vocês não estão se contaminando como os seus antepassados se contaminaram? E não estão cobiçando as suas imagens repugnantes? 31Quando vocês apresentam as suas ofertas, o sacrifício de seus filhos no fogo, continuam a contaminar-se com todos os seus ídolos até o dia de hoje. E eu deverei deixar que me consultem, ó nação de Israel? Juro pela minha vida, palavra do Soberano, o Senhor, que não permitirei que vocês me consultem.
32“Vocês dizem: ‘Queremos ser como as nações, como os povos do mundo, que servem à madeira e à pedra’. Mas o que vocês têm em mente jamais acontecerá. 33Juro pela minha vida, palavra do Soberano, o Senhor, que dominarei sobre vocês com mão poderosa e braço forte e com ira que já transbordou. 34Trarei vocês dentre as nações e os ajuntarei dentre as terras para onde vocês foram espalhados, com mão poderosa e braço forte e com ira que já transbordou. 35Trarei vocês para o deserto das nações e ali, face a face, os julgarei. 36Assim como julguei os seus antepassados no deserto do Egito, também os julgarei. Palavra do Soberano, o Senhor. 37Contarei vocês enquanto estiverem passando debaixo da minha vara e os trarei para o vínculo da aliança. 38Eu os separarei daqueles que se revoltam e se rebelam contra mim. Embora eu os tire da terra onde habitam, eles não entrarão na terra de Israel. Então vocês saberão que eu sou o Senhor.
39“Quanto a vocês, ó nação de Israel, assim diz o Soberano, o Senhor: Vão prestar culto a seus ídolos, cada um de vocês! Mas depois disso certamente me ouvirão e não profanarão mais o meu santo nome com as suas ofertas e com os seus ídolos. 40Pois no meu santo monte, no alto monte de Israel, palavra do Soberano, o Senhor, na sua terra, toda a nação de Israel me prestará culto, e ali eu os aceitarei. Ali exigirei as suas ofertas e as suas melhores dádivas20.40 Ou e as dádivas dos primeiros frutos, com todas as suas dádivas sagradas. 41Eu as aceitarei como incenso aromático, quando eu os tirar dentre as nações e os ajuntar dentre as terras pelas quais vocês foram espalhados, e me mostrarei santo no meio de vocês à vista das nações. 42Vocês saberão que eu sou o Senhor, quando eu os trouxer para a terra de Israel, a terra que, de mão erguida, jurei dar aos seus antepassados. 43Ali vocês se lembrarão da conduta que tiveram e de todas as ações pelas quais vocês se contaminaram e terão nojo de vocês mesmos por causa de todo mal que fizeram. 44E saberão que eu sou o Senhor, quando eu tratar com vocês por amor do meu nome e não de acordo com os seus caminhos maus e suas práticas perversas, ó nação de Israel. Palavra do Soberano, o Senhor”.
Profecia contra o Sul
45Veio a mim esta palavra do Senhor: 46“Filho do homem, vire o rosto para o sul; pregue contra o sul e profetize contra a floresta da terra do Neguebe. 47Diga à floresta do Neguebe: Ouça a palavra do Senhor. Assim diz o Soberano, o Senhor: Estou a ponto de incendiá-la, consumindo assim todas as suas árvores, tanto as verdes quanto as secas. A chama abrasadora não será apagada, e todos os rostos, do Neguebe até o norte, serão ressecados por ela. 48Todos verão que eu, o Senhor, a acendi; não será apagada”.
49Então eu disse: Ah, Soberano Senhor! Estão dizendo a meu respeito: “Acaso ele não está apenas contando parábolas?”
Herren påminner om Israels upproriskhet
1I det sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kom några av de äldste i Israel för att rådfråga Herren, och de satte sig ner framför mig. 2Då kom Herrens ord till mig: 3”Du människa, tala till de äldste i Israel och säg: ’Så säger Herren, Herren: Kommer ni för att rådfråga mig? Så sant jag lever, jag låter er inte rådfråga mig, säger Herren, Herren.’
4Döm dem, döm dem, du människa! Låt dem få veta vilka avskyvärdheter som deras förfäder hållit på med! 5Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: När jag utvalde Israel svor jag en ed inför Jakobs ättlingar och gav mig till känna för dem i Egypten. Jag svor en ed och sa: ”Jag är Herren, er Gud.” 6Då lovade jag dem med en ed att föra dem ut ur Egypten till ett land som jag hade sett ut åt dem, ett land som flödade av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7Jag sa till dem: ”Var och en av er ska göra sig av med de vidriga avgudar som ni fäst era ögon vid. Orena er inte med de egyptiska gudarna, för jag är Herren, er Gud.”
8Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna till mig. De gjorde sig inte av med de vidriga avgudar som deras ögon var fästa vid och övergav inte de egyptiska gudarna. Då tänkte jag tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem, mitt i Egypten. 9Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk bland vilka de bodde och inför vilka jag hade gett mig till känna när jag förde dem ut ur Egypten.
10Därför ledde jag dem ut ur Egypten och ut i öknen. 11Jag gav dem mina bud och tillkännagav mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – 12Jag gav dem också mina sabbater, som ett tecken mellan mig och dem, för att de ska inse att det är jag, Herren, som helgar dem.
13Men israeliterna var upproriska mot mig i öknen. De följde inte mina bud, och de förkastade mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade grovt mina sabbater. Då tänkte jag tömma ut min vrede över dem och utplåna dem. 14Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk inför vilka jag förde ut dem. 15I öknen svor jag också dem en ed att inte leda dem in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater. Innerst inne var de nämligen hängivna sina avgudar. 17Men jag visade dem medlidande och förgjorde dem inte. Jag gjorde inte slut på dem i öknen. 18Jag sa till deras barn i öknen: ”Följ inte era förfäders bud. Håll inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudar. 19Jag är Herren, er Gud. Följ mina bud och håll noga mina stadgar. 20Håll mina sabbater heliga. De är ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren, er Gud.”
21Men barnen gjorde uppror mot mig. De följde inte mina bud och brydde sig inte om mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem i öknen. 22Men jag avstod, och jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk, inför vilka jag förde ut dem. 23Jag svor dem en ed i öknen att jag skulle skingra dem bland folken och sprida ut dem till andra länder, 24därför att de inte lydde mina stadgar, utan förkastade mina bud. De vanhelgade mina sabbater och såg upp på sina förfäders avgudar. 25Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som de inte kunde leva av. 26Jag lät dem orena sig med sina gåvor, när de offrade sina förstfödda, för jag ville sätta dem i skräck så att de skulle inse att jag är Herren.’
27Tala därför till israeliterna, du människa, och säg: ’Så säger Herren, Herren: Era förfäder har också hädat mig genom sin trolöshet. 28När jag ledde dem in i det land som jag med ed hade lovat att ge dem och när de såg alla höga kullar och lummiga träd, bar de fram sina slaktoffer där, förrättade sina offer i trots och tände välluktande rökelse och utgöt där sina dryckesoffer. 29Jag sa till dem: Vad är det för offerplats ni går till?’ ” – Det kallas ”Offerplatsen” än idag.
30”Säg därför till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Ska ni orena er som era förfäder gjorde och trolöst hålla fast vid deras vidriga avgudar? 31Än idag orenar ni er med era avgudar, när ni offrar era barn i elden. Skulle jag då låta er, israeliter, rådfråga mig? Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag låter er inte rådfråga mig.
32Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, när ni säger: ”Vi vill bli som andra folk, folk i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten.” 33Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag ska regera över er med järnhand, med utsträckt arm och med makt. 34Med järnhand och utsträckt arm och i vredesutbrott ska jag föra er bort från de främmande folken, och samla er från de länder där ni har blivit utspridda. 35Jag ska föra er till folkens öken och döma er där, ansikte mot ansikte. 36Precis som jag dömde era förfäder i Egyptens öken ska jag döma er, säger Herren, Herren. 37Jag ska låta er gå under herdestaven och föra er i förbundets band.20:37 När fåren räknades fick de gå under herdestaven, och enligt Septuaginta lyder också versen: Jag ska låta er gå under herdestaven och räkna er noga. 38Jag ska rensa bort från er de upproriska och dem som sätter sig upp mot mig. Jag ska leda dem bort från det land där de bor som främlingar. Då ska ni inse att jag är Herren.
39Israeliter! Så säger Herren, Herren: Gå ni och tjäna era avgudar, var och en av er! Men efteråt kommer ni sannerligen att lyssna till mig och inte mer vanhelga mitt heliga namn med era offergåvor och avgudar. 40På mitt heliga berg, det höga berget i Israel, säger Herren, ska hela Israel, alla som finns i landet, tjäna mig. Där ska jag välvilligt ta emot er. Där ska jag motta era gåvor och förstlingsoffer, alla era heliga offer. 41För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från folken och samlar er från de länder där ni varit kringspridda. Jag ska visa mig helig bland er inför folken. 42Då ska ni inse att jag är Herren, när jag för er till Israels land, det land jag med ed lovade att ge era förfäder. 43Då ska ni tänka på ert leverne och alla era gärningar som ni orenat er med. Ni ska avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort. 44Då ska ni inse att jag är Herren, när jag agerar så med er för mitt namns skull och inte efter ert onda leverne och era korrupta förehavanden, säger Herren, Herren.’ ”
Profetia mot landet i söder
45Herrens ord kom till mig: 46”Du människa, vänd dig söderut, predika mot söder och profetera för skogslandet i söder. 47Säg till sydlandets skog: ’Hör Herrens ord! Så säger Herren, Herren: Jag ska sätta dig i brand, och elden ska förtära varje grönt träd i dig, likväl som varje torrt träd. Den flammande lågan ska inte utsläckas. Alla ytor20:47 Ordagrant: ansikten; tanken kan också vara att allas ansikten sveddes. från söder till norr ska brännas av den. 48Då ska alla se att det är jag, Herren, som har tänt elden. Den ska inte släckas.’ ”
49Då sa jag: ”Min Herre, Herre, de säger om mig: ’Han talar väl i liknelser!’ ”
