A Promessa de Deus a Davi
1O rei Davi já morava em seu palácio, e o Senhor lhe dera descanso de todos os seus inimigos ao redor. 2Certo dia ele disse ao profeta Natã: “Aqui estou eu, morando num palácio de cedro, enquanto a arca de Deus permanece numa simples tenda”.
3Natã respondeu ao rei: “Faze o que tiveres em mente, pois o Senhor está contigo”.
4E naquela mesma noite o Senhor falou a Natã:
5“Vá dizer a meu servo Davi que assim diz o Senhor: Você construirá uma casa para eu morar? 6Não tenho morado em nenhuma casa desde o dia em que tirei os israelitas do Egito. Tenho ido de uma tenda para outra, de um tabernáculo para outro. 7Por onde tenho acompanhado os israelitas, alguma vez perguntei a algum líder deles, a quem ordenei que pastoreasse Israel, o meu povo: Por que você não me construiu um templo de cedro?
8“Agora, pois, diga ao meu servo Davi: Assim diz o Senhor dos Exércitos: ‘Eu o tirei das pastagens, onde você cuidava dos rebanhos, para ser o soberano de Israel, o meu povo. 9Sempre estive com você por onde você andou e eliminei todos os seus inimigos. Agora eu o farei tão famoso quanto os homens mais importantes da terra. 10E providenciarei um lugar para Israel, o meu povo, e os plantarei lá, para que tenham o seu próprio lar e não mais sejam incomodados. Povos ímpios não mais os oprimirão, como fizeram no início 11e têm feito desde a época em que nomeei juízes sobre Israel, o meu povo. Também subjugarei todos os seus inimigos. Saiba também que eu, o Senhor, estabelecerei para ele uma dinastia. 12Quando a sua vida chegar ao fim e você descansar com os seus antepassados, escolherei um dos seus filhos para sucedê-lo, um fruto do seu próprio corpo, e eu estabelecerei o reino dele. 13Será ele quem construirá um templo em honra ao meu nome, e eu firmarei o trono dele para sempre. 14Eu serei seu pai, e ele será meu filho. Quando ele cometer algum erro, eu o punirei com o castigo dos homens, com açoites aplicados por homens. 15Mas nunca retirarei dele o meu amor, como retirei de Saul, a quem tirei do seu caminho. 16Quanto a você, sua dinastia e seu reino permanecerão para sempre diante de mim7.16 Conforme alguns manuscritos do Texto Massorético e a Septuaginta. A maioria dos manuscritos do Texto Massorético diz de você.; o seu trono será estabelecido para sempre’ ”.
17E Natã transmitiu a Davi tudo o que o Senhor lhe tinha falado e revelado.
A Oração de Davi
18Então o rei Davi entrou no tabernáculo, assentou-se diante do Senhor e orou:
“Quem sou eu, ó Soberano Senhor, e o que é a minha família, para que me trouxesses a este ponto? 19E, como se isso não bastasse para ti, ó Soberano Senhor, também falaste sobre o futuro da família deste teu servo. É assim que procedes com os homens, ó Soberano Senhor?
20“Que mais Davi poderá dizer-te? Tu conheces o teu servo, ó Soberano Senhor. 21Por amor de tua palavra e de acordo com tua vontade, realizaste este feito grandioso e o revelaste ao teu servo.
22“Quão grande és tu, ó Soberano Senhor! Não há ninguém como tu nem há outro Deus além de ti, conforme tudo o que sabemos. 23E quem é como Israel, o teu povo, a única nação da terra que tu, ó Deus, resgataste para dela fazeres um povo para ti mesmo e assim tornaste o teu nome famoso, realizaste grandes e impressionantes maravilhas ao expulsar nações e seus deuses de diante desta mesma nação que libertaste do Egito7.23 O Texto Massorético diz maravilhas para tua terra e perante teu povo, o qual resgataste do Egito, das nações e de seus deuses. Veja 1Cr 17.21.? 24Tu mesmo fizeste de Israel o teu povo particular para sempre, e tu, ó Senhor, te tornaste o seu Deus.
25“Agora, Senhor Deus, confirma para sempre a promessa que fizeste a respeito de teu servo e de sua descendência. Faze conforme prometeste, 26para que o teu nome seja engrandecido para sempre e os homens digam: ‘O Senhor dos Exércitos é o Deus de Israel!’ E a descendência de teu servo Davi se manterá firme diante de ti.
27“Ó Senhor dos Exércitos, Deus de Israel, tu mesmo o revelaste a teu servo, quando disseste: ‘Estabelecerei uma dinastia para você’. Por isso o teu servo achou coragem para orar a ti. 28Ó Soberano Senhor, tu és Deus! Tuas palavras são verdadeiras, e tu fizeste essa boa promessa a teu servo. 29Agora, por tua bondade, abençoa a família de teu servo, para que ela continue para sempre na tua presença. Tu, ó Soberano Senhor, o prometeste! E, abençoada por ti, bendita será para sempre a família de teu servo”.
Herren lovar David evig makt
(1 Krön 17:1-15)
1När David hade bott en tid i sitt nya palats7:1 Se 5:11. och Herren hade låtit honom få ro för alla hans fiender runt omkring, 2sa kungen till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Guds ark får stå i ett tält!”
3”Gå, gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Herren är med dig.”
4Men samma natt kom Herrens ord till Natan:
5”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga ett hus åt mig att bo i? 6Jag har aldrig bott i hus utan i ett tält och i en boning som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israels folk ut ur Egypten. 7Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels stammar, de som jag utsåg till herdar för mitt folk Israel, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?
8Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: Jag tog dig från betesmarken och fåren när du var en herde och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. 9Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra dig ett stort namn, lika ryktbart som de största på hela jorden. 10Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare, 11på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Själv ska du få leva i fred för alla dina fiender.
Nu kungör Herren att han ska bygga ett hus åt dig. 12När dina dagar är till ända och du vilar hos dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling7:12 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7 som skall utgå ur ditt liv på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. 13Han är den som ska bygga ett hus åt mitt namn och jag ska befästa hans tron för evigt. 14Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son.7:14 Dessa ord användes i mellanöstern förr i tiden då en kung insattes i tjänst, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son. Om han syndar, ska jag straffa honom med ris och slag, så som människor agar sina barn, 15men min nåd ska inte vika från honom, som den vek från Saul som jag tog bort från dig. 16Din familj och ditt kungavälde ska bestå inför mig i evighet och din tron ska bestå i evighet.’ ”
17Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.
David tar emot Herrens välsignelse
(1 Krön 17:16-27)
18Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:
”Herre, Herre, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? 19Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, Herre, Herre? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt! Brukar du Herre, Herre, verkligen göra så mycket för människor?7:19 Innebörden i grundtexten är i den sista satsen i versen osäker. T.ex. Septuaginta och Vulgata översätter (ganska ordagrant): Och detta till lag/norm för människan, Herre. 20Vad ska David mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. 21För ditt eget löftes skull och enligt din vilja har du gjort allt detta stora och låtit mig, din tjänare få veta det. 22Herre, Herre, du är stor, det finns ingen som du! Det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. 23Vilket folk på jorden är som ditt folk, som Israel? Det är den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig som sin egen, för att göra sitt namn7:23 Eller: dess namn. känt genom stora och mäktiga under. Sådant gjorde du när du fördrev andra folk för ditt folk som du har räddat ut ur Egypten, från folk och deras gudar. 24Du utvalde Israel till ditt eget folk för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.
25Herre Gud, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. 26Då kommer ditt namn att bli ärat i evighet och man ska säga: ’Härskarornas Herre är Gud över Israel’. Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig. 27Du, härskarornas Herre, Israels Gud, har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be denna bön. 28Du, Herre, Herre, är Gud! Dina ord skall visa sig sanning, och du har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. 29Välsigna därför din tjänares hus, så att det får bestå inför dig för evigt, så som du, Herre, Herre, har lovat! Låt din välsignelse för evigt bli kvar över din tjänares hus.”
