1Por isso resolvi não fazer outra visita que causasse tristeza a vocês. 2Pois, se os entristeço, quem me alegrará senão vocês, a quem tenho entristecido? 3Escrevi como escrevi para que, quando eu for, não seja entristecido por aqueles que deveriam alegrar-me. Estava confiante em que todos vocês compartilhariam da minha alegria. 4Pois eu escrevi com grande aflição e angústia de coração, e com muitas lágrimas, não para entristecê-los, mas para que soubessem como é profundo o meu amor por vocês.
Perdão para o Pecador
5Se um de vocês tem causado tristeza, não a tem causado apenas a mim, mas também, em parte, para eu não ser demasiadamente severo com todos vocês. 6A punição que foi imposta pela maioria é suficiente. 7Agora, ao contrário, vocês devem perdoar-lhe e consolá-lo, para que ele não seja dominado por excessiva tristeza. 8Portanto, eu recomendo que reafirmem o amor que têm por ele. 9Eu escrevi com o propósito de saber se vocês seriam aprovados, isto é, se seriam obedientes em tudo. 10Se vocês perdoam a alguém, eu também perdoo; e aquilo que perdoei, se é que havia alguma coisa para perdoar, perdoei na presença de Cristo, por amor a vocês, 11a fim de que Satanás não tivesse vantagem sobre nós; pois não ignoramos as suas intenções.
Ministros da Nova Aliança
12Quando cheguei a Trôade para pregar o evangelho de Cristo e vi que o Senhor me havia aberto uma porta, 13ainda assim, não tive sossego em meu espírito, porque não encontrei ali meu irmão Tito. Por isso, despedi-me deles e fui para a Macedônia.
14Mas graças a Deus, que sempre nos conduz vitoriosamente em Cristo e por nosso intermédio exala em todo lugar a fragrância do seu conhecimento; 15porque para Deus somos o aroma de Cristo entre os que estão sendo salvos e os que estão perecendo. 16Para estes somos cheiro de morte; para aqueles, fragrância de vida. Mas quem está capacitado para tanto? 17Ao contrário de muitos, não negociamos a palavra de Deus visando a algum lucro; antes, em Cristo falamos diante de Deus com sinceridade, como homens enviados por Deus.
1Jag bestämde mig alltså för att inte resa till er, för att inte göra er ledsna igen. 2Om jag nämligen först hade gjort er ledsna, hur skulle någon då kunna göra mig glad, förutom den som jag gjort ledsen? 3Därför skrev jag som jag gjorde, så att jag sedan skulle kunna komma utan att bli ledsen över dem som borde göra mig glad. Jag är säker på att min glädje är allas er glädje. 4Oerhört nedtryckt och med tungt hjärta var det som jag skrev till er, och jag grät medan jag gjorde det. Jag ville ju inte göra er ledsna, utan ville bara att ni skulle förstå hur mycket jag älskar er.
Förlåt den som har syndat
5Om någon har orsakat sorg, så är det inte mig han har gjort ledsen utan er alla, åtminstone i viss mån, för att inte gå till någon överdrift. 6Men nu har han blivit tillräckligt straffad av de flesta av er. 7Nu är det i stället dags att förlåta och uppmuntra, så att han inte blir totalt deprimerad. 8Därför uppmanar jag er att ni visar honom all den kärlek ni kan.
9När jag skrev till er gjorde jag det för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allting. 10Om ni förlåter någon, så gör jag det också. Och det jag har förlåtit, ifall jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort för er skull inför Kristus, 11för att inte Satan ska överlista oss. Vi vet ju vad han är ute efter.
Paulus besök i Troas och Makedonien
12När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus, öppnade Herren många möjligheter för mig. 13Men jag kände mig hela tiden orolig, eftersom jag inte fann min bror Titus där.2:13 Paulus beskriver längre fram, i 7:5-16, att Titus kom till honom i Makedonien. Därför tog jag farväl av dem och reste vidare till Makedonien.
Paulus uppdrag
14Men lovad vare Gud, som alltid leder oss i Kristus triumftåg och genom oss överallt sprider välluktande rökelsedoft från kunskapen om honom. 15Vi är doften om Kristus inför Gud bland dem som blir räddade och bland dem som går förlorade, 16en dödens doft till död för de senare, och en livets doft till liv för de förra.2:16 Bilden är tagen från ett romerskt triumftåg, där segerherren visar upp sina krigsfångar. De som nu är hans slavar får offra rökelse till hans ära. Andra fångar ska avrättas.
Men vem är då värdig att utföra ett sådant arbete? 17Vi är ju inte som många andra som bjuder ut Guds ord för egen vinnings skull. Nej, vi förkunnar Kristus oförfalskat, inför Gud, utsända av honom.
