Till Filemon 1 – NUB & BDS

Swedish Contemporary Bible

Till Filemon 1:1-25

Hälsning

1Från Paulus, som sitter fängslad för Kristus1:1 Se not till Matt 1:1. Jesus skull, och från vår bror Timotheos.

Till vår käre vän och medarbetare Filemon, 2och till vår syster Apfia, vår medkämpe Archippos, och till församlingen som möts i ditt hus.

3Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Paulus tackar Gud

4Jag tackar alltid min Gud när jag kommer ihåg dig i mina böner, 5eftersom jag får höra om din kärlek och din tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. 6Jag ber att det stöd du har kunnat ge dem på grund av din tro ska få dem att inse hur mycket gott som finns i Kristus. 7Jag har själv blivit mycket glad och uppmuntrad av din kärlek, min bror, eftersom du har gett nytt mod åt de heliga.

Paulus vädjar för slaven Onesimos

8Även om jag i Kristus frimodigt skulle kunna befalla dig vad du kan förväntas göra, 9vill jag nu på grund av kärlek vädja till dig, jag Paulus, en gammal man som nu också är en fånge för Kristus Jesus skull.1:9 Alternativ översättning: Paulus, en representant för Jesus Kristus som nu också sitter i fängelse för hans skull. 10Jag vädjar till dig för Onesimos, mitt barn, som jag fått här i fängelset. 11Du hade inte särskilt stor nytta av Onesimos1:11 Namnet Onesimos betyder nyttig. förut, men nu har han blivit till verklig nytta för både dig och mig.

12När jag nu skickar honom tillbaka till dig är det som om jag sände en del av mig själv. 13Jag hade helst velat ha honom kvar här, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe, när jag nu sitter fängslad för evangeliets skull. 14Men jag ville inte göra någonting utan att först ha fått ditt tillstånd. Om du gör något gott ska det ju inte vara av tvång, utan av fri vilja. 15Kanske var det därför han skildes från dig under en kort tid, för att du sedan skulle få honom tillbaka för alltid, 16men inte längre som en slav, utan något mycket mer: en älskad bror. För mig är han mycket kär, men för dig måste han vara det ännu mer, både som människa och som en som tillhör Herren.

17Om du ser mig som din vän, så ta emot honom på samma sätt som du skulle ha tagit emot mig. 18Har han skadat dig på något sätt eller är skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning. 19Jag, Paulus, skriver här med min egen hand1:19 Paulus dikterade brevet för en annan men skrev detta själv, för att Filemon skulle veta att det var Paulus som lovade att betala tillbaka.: Jag ska betala tillbaka. Att du sedan har en ännu större skuld till mig – dig själv, är en annan sak. 20Ja, min bror, låt mig nu få nytta1:20 Möjligtvis en ytterligare ordlek med namnet Onesimus, jfr v. 11. av dig i Herren. Gör mig lättad och glad för Kristus skull.

21Detta skriver jag, fullt övertygad om att du kommer att göra det jag ber dig om och mer än så.

Sluthälsning

22Så ber jag dig om en sak till: ha ett rum i ordning åt mig, för jag hoppas att ni tack vare era böner ska få återse mig.

23Epafras, som också sitter fängslad här för Kristus Jesus skull, hälsar till dig. 24Det gör också mina medarbetare Markus, Aristarchos, Demas och Lukas.

25Nåd från vår Herre Jesus Kristus åt er ande.

La Bible du Semeur

Philémon 1:1-25

Salutation

1Paul, le prisonnier de Jésus-Christ, et Timothée, notre frère, saluent Philémon1.1 Un fils spirituel de Paul (v. 19), chrétien fortuné de Colosses chez qui se réunissait l’Eglise (v. 2)., notre cher ami et notre collaborateur, 2ainsi qu’Appia1.2 Sans doute la femme de Philémon. Archippe, sans doute leur fils, exerçait un ministère dans l’Eglise à Colosses. notre sœur, Archippe notre compagnon d’armes, et l’Eglise qui s’assemble dans ta maison.

3Que Dieu notre Père et le Seigneur Jésus-Christ vous accordent la grâce et la paix.

Paul remercie Dieu pour la foi et l’amour de Philémon

4Je ne cesse d’exprimer ma reconnaissance à Dieu lorsque je fais mention de toi dans mes prières, 5car j’entends parler de l’amour et de la foi dont tu fais preuve envers le Seigneur Jésus et envers tous les membres du peuple saint. 6Je demande à Dieu que la solidarité qui nous unit à cause de ta foi se traduise en actes et qu’ainsi tout le bien que nous t’aurons amené à faire pour Christ soit rendu manifeste1.6 Autre traduction : que la communion qui t’unit à nous à cause de ta foi produise une meilleure connaissance de tous les biens que nous avons de par notre union avec Christ.. 7Car j’ai éprouvé une grande joie et un grand encouragement en apprenant comment tu mets ton amour en pratique. Frère, tu as en effet réconforté le cœur de ceux qui font partie du peuple saint.

Requête

8C’est pourquoi, malgré toute la liberté que Christ me donne de te prescrire ton devoir, 9je préfère t’adresser cette demande au nom de l’amour, étant ce que je suis : moi, Paul, un vieillard, et de plus, maintenant, un prisonnier à cause de Jésus-Christ. 10Je t’adresse cette demande au sujet de mon enfant, Onésime, dont je suis devenu le père spirituel ici, en prison. 11Autrefois il t’était inutile, mais maintenant il est utile1.11 Jeu de mots sur le nom d’Onésime (= utile)., à toi comme à moi.

12Je te le renvoie donc, lui qui est devenu comme une partie de moi-même1.12 Certains manuscrits ont : et toi, reçois-le comme s’il était une partie de moi-même.. 13Personnellement, je l’aurais volontiers gardé auprès de moi : il aurait pu ainsi me rendre service à ta place alors que je suis en prison à cause de l’Evangile. 14Je n’ai cependant rien voulu entreprendre sans ton assentiment, pour que le bienfait que tu m’aurais ainsi accordé ne soit pas forcé, même en apparence, mais entièrement volontaire.

15D’ailleurs, qui sait, peut-être Onésime a-t-il été séparé de toi pour un temps afin que tu le retrouves pour toujours, 16non plus comme un esclave, mais bien mieux qu’un esclave : comme un frère très cher. Il l’est tellement pour moi ; combien plus le sera-t-il pour toi, en tant qu’homme et en tant que frère dans le Seigneur.

17Par solidarité envers moi, accueille-le comme s’il s’agissait de moi-même. 18Si tu as été lésé par lui ou s’il te doit quelque chose, porte cela sur mon compte1.18 Peut-être qu’en s’enfuyant de chez Philémon, Onésime avait commis quelque larcin. Paul propose à Philémon de le rembourser lui-même.. 19J’écris ce qui suit de ma propre main : « Moi Paul, je te rembourserai ses dettes » – et je ne veux pas te rappeler ici que toi aussi, tu as une dette à mon égard : c’est ta propre personne.

20Oui, frère, fais-moi cette faveur à cause du Seigneur : réconforte mon cœur pour l’amour de Christ. 21Je t’adresse cette lettre avec la certitude que tu répondras à mon attente. Et même, je le sais, tu feras encore plus que je ne demande1.21 On a vu dans ces mots une invitation discrète à affranchir Onésime ou à le laisser au service de l’apôtre (v. 13). La tradition rapporte que Philémon l’aurait affranchi et que l’ancien esclave serait devenu plus tard l’un des responsables de l’Eglise d’Ephèse..

22En même temps, prépare-moi une chambre ; j’ai bon espoir de vous être rendu bientôt, en réponse à vos prières.

Salutations finales

23Epaphras, qui est en prison avec moi à cause de Jésus-Christ, te fait bien saluer, 24de même que Marc, Aristarque, Démas et Luc, mes collaborateurs.

25Que le Seigneur Jésus-Christ vous accorde sa grâce.